Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kardning - Kardon - Kardorff, Wilhelm von - Kardtistel - Karduan (Korduan) - Kardull - Kardus - Kareby - Karelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
Kardon—Karelen
330
med vanlig kardnock beklädda cylindern, C,
griper flockarna. Mycket nära intill cylindern
äro åtskilliga valsar, A och V (a r be t s v
al-s a r och vändarvalsar, vanl. kallade
»arbetare» och »vändare»), lagrade.
»Vändaren», som har mindre omkretshastighet än
cylindern, avlämnar i sin ordning ullen till
denna, som än en gång låter ullen komma i
beröring med »arbetaren». På detta sätt
upprepas k. flera ggr mot samma arbetsvals, ända
tills flockarna blivit så avtunnade och
utredda, att de gå vidare till nästa valspar, vars
»arbetare» sitter något litet närmare
cylindern, och där utsättas för ytterligare k. De
ullfibrer, som kunnat medfölja cylindern ända
fram förbi den sista arbetsvalsen, äro t. v.
färdigkardade och uttagas ur cylinderns nock
av den s. k. löparvalsen, L (även kallad
v o 1 a n t), som har betydligt större
omkretshastighet än cylindern och sopar fram
fibrerna till cylinderns yta. Fibrerna föras
vidare framåt till den nära liggande kamvalsen
(peigneuren, framvalsen), K, som
har en relativt långsam rotation. De övergå nu
på dennas nock och bilda där ett tunt, jämnt
lager, vilket av den hastigt oscillerande
hac-karkammen, II, löstages och i form av ett tunt
flor överföres till vaddtrumman, T, kring
vilken floret lindas i många varv, som tills,
bilda en vadd. När vadden blivit lagom tjock,
avskiljes den från trumman (antingen
automatiskt eller för hand) och inmatas till en
andra kardmaskin av i huvudsak samma slag
för att än en gång kardas. Den första
kard-maskinen kallas förskrubbel, den andra
r e n s k r u b b e 1. Renskrubbeln lämnar ifrån
sig en vadd av jämnare beskaffenhet än
för-skrubbeln, men dess vadd skall genomgå ännu
en tredje kardmaskin, s 1 u b b e n, som verkar
alldeles liksom de båda förra maskinerna
men stegrar deras effekt. Det från slubbens
kamvals avkammade floret skall emellertid
ej liksom i de båda föreg. fallen bilda en vadd
utan skall nu delas till smala band eller
tågor, s. k. s 1 u b b g a r n, som
spinnmaskinen sedermera skall sno och sträcka.
För k. av bomull användas maskiner, som
till verkningssättet i princip likna
ullkard-maskinerna men dock med hänsyn till
bomullsfiberns karaktär äro av något annorlunda
konstruktion. • G. H-r.
Kardön, bot., se Kronärtskocka.
Kardorff, Wilhelm von, tysk politiker
(1828—1907), riddargodsägare, 1884—95
lantråd. Var 1866—76 och 1888—1907 led. av
preussiska lantdagens deputeradekammare och
1868—1906 led. av (nordtyska och) tyska
riksdagen. K. var en av Frikonservativa
partiets grundläggare och stödde troget furst
Bisma,rcks politik. — Hans son Siegfried
von K. (f. 1873), sedan 1901 preussisk
för-valtningsämbetsman, var 1909—18
frikonservativ led. av preussiska lantdagens
deputeradekammare, deltog 1918 i grundandet av
Tysknationella folkpartiet men övergick 1920
till Tyska folkpartiet. Han var led. av
preussiska lantdagen 1921—24 och är sedan 1924
led. av tyska riksdagen.
Kardtistel, Di’psacus, släkte bland
väddväx-terna (Dipsacaceae) med fjällen på blomfästet,’
långa, spetsiga och styva. Blomhuvudena av
D. fullonum (från s. v. Europa; odlad i
varmare länder) nyttjas till kardor för
appre-tering av kläde. D. pilosus finns förvildad i
s. och mellersta Sverige. G. M-e.
Karduän (Kor du än), ett slags logarvat
läder, urspr. från Cördoba; därav namnet. —
Karduansmakare, arbetare i karduan.
Kardull, finhårig, kort, krusig ull, lämplig
för tillverkning av valkade tyger med
filtaktig yta (kläde, flanell, fris o. dyl.).
Kardüs, omslag kring ett paket tobak,
tändstickor m. m.; sådant paket. K. kring
krut för artilleribruk göres nu helst av tyg,
tillverkat av krut, som vid skottet
fullständigt förbrinner. — Karduspapper, ett
slags brunt omslagspapper.
Kareby, socken i s. Bohuslän, Inlands Södre
härad, n. v. om Kungälv; 36,55 kvkm, 1,080
inv. (1929). Omfattar i korsningen av tre
dalgångar häradets största slättbygd,
Kareby-slätten, och skogplanterade bergplatåer. 1,088
har åker, 225 har skogs- och hagmark. Ingår
i K. och Romelanda pastorat i Göteborgs stift,
Älvsyssels s. kontrakt.
Karelen (fi. Ka’rjala). 1. I inskränkt
mening landskap i Finland, upptagande hela ö.
delen av Sydfinland; omkr. 53,100 kvkm,
därav 6,500 kvkm vatten. Vattendragen löpa
i s. och s. ö. riktning; de allra flesta utfalla
i Saima. Störst av hithörande sjöar är
Pie-lisjärvi (95 m ö. h.), som genom den
kanaliserade Pielisälv utfaller i Pyhäselkä. ö. om
Pielinen, mellan riksgränsen och
Suomen-selkä, höjer sig landet till 150—250 m ö. h.
Vattendelaren faller inom republiken Karelen
(östkarelen). Landet sänker sig småningom
mot Ladoga och Finska viken. I norra K.
finnas medelhöga (200—300 m ö. h.)
bergryggar, i riktning n. v.—s. ö. Flera
rullstens-åsar samt två stora ändmoräner, varav den
sydligare är Salpausselkä (se Finland,
sp. 368), genomdraga K. Jordmånen utgöres
i allm. av stenig morän, som endast genom
flitig skötsel blir givande. Lerjord finnes
längs stränderna av Finska viken, Ladoga
och Vuoksen. På de många långsamt
sluttande bergryggarna och vid sjöstränderna
ligga byarna och åkrarna; de trånga
dalsänkorna äro fyllda av grankärr, mossar och
gungflyn. K:s östligaste trakter höra till de
ödsligaste i Finland. Där finnas stora skogar,
tillhöriga staten. Även norra K. erbjuder en
ödslig anblick (granmyrar och torvmossar).
Kuststräckan utefter Finska viken består av
lägre berg, här och där avbrutna av mindre
slättmarker. Om K:s geologi se F e n n
o-skandia och Finland, geologi.
K. tillhör dels Kuopio län (25,800 kvkm),
dels Viborgs län (27,300 kvkm). Inom
land
Ord, som .saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
