Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karikatyr - Karikera - Karimataöarna, Carimataöarna - Karin (Katarina) Månsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
Karikera—Karin Månsdotter
338
K. har funnits alltifrån det ga,mla Egyptens
tid till våra dagar och hos alla kulturfolk.
Av den antika karikatyrkonsten äro endast
helt få rester bevarade. Nämnas må en
fresko-målning i Fragnano i Italien, skildrande
Ae-neas och hans familj i hundgestalter flyende
ur Troja, och en grovt på muren tecknad
smädebild av en kristen, tillbedjande den
korsfäste med åsnehuvud. Under medeltiden
möter man ofta k. i djursagans gestalt.
Under reformationstiden anlitas vrångbilden
ivrigt av både anhängare av och motståndare
till den nya läran. Särskilt känt är träsnittet
»Påveåsnan» från 1523. Flera av den
italienska renässansens mästare ha tecknat k., t. ex.
L. da Vinci och T i z i a n. I
Nederländerna frodades under 1500-talet en folkligt
frisk karikatyrkonst, främst företrädd av
P. Brueghel d. ä. 1600-talets ypperste
mästare på k:s område var lothringaren
Jacques Gallo t. Om denna i övrigt så
fulländade karikatyrkonst lider av en viss
objektiv kyla, så präglas däremot 1700-talets
bästa verk inom området av ett skarpt
satiriskt syfte och en besk humor, t. ex. hos
engelsmannen W. H o g a r t h. Lika betecknande
som Hogarth är för det engelska
1700-tals-lynnet, lika fullödigt representerar spanjoren
F. G o y a sitt land och sin tid. Med
1800-talet inskränkes k:s område ej mer till det
grafiska flygbladet utan omfattar en
periodisk press, spridd i massupplagor bland alla
samhällsklasser, och dess inflytande i de
politiska striderna är ofta stort nog. Den störste
av de karikatyrkonstnärer, som ställt sin
begåvning i de politiska och sociala idéernas
tjänst, är den geniale H. D a u m i e r. Hans
k. utgåvos i tidningarna La Caricature (den
första regelbundet utkomma,nde
skämttidningen, började utkomma 1830) och Le Charivari
samt i lösa blad. Till k:s område kunna också
räknas vissa teckningar av P. G a v a r n i.
Av senare karikatyrkonstnärer i Frankrike
böra nämnas J. L. Forain, Caran d’A c h e
(se P o i r é) och A. T h. Steinlen. Den
engelska karikatyrkonsten under 1800-talet
inledes av J. G i 11 r a y och T h. R o
w-1 a n d s o n, båda med starkt sinne för det
drastiska, vilket även kännetecknar deras
närmaste efterföljare, G. Cruikshank.
Däremot bär den engelska k. under drottning
Viktorias tid snarast prägeln av torr humor
och trygg verklighetsiakttagelse. Tidningen
Punch (uppsatt 1841) dominerar under hela
perioden. Bland medarbetarna märkas J.
L e e c h, C h. K e e n e och P h i 1 May.
I Tyskland hade k. under 1800-talet sitt
högkvarter i Fliegende Blätter och
Simpli-cissimus, den förra med tecknare sådana som
M. von S c h w i n d, W. Busch och A.
Oberländer, de två sistnämnda
ypperliga representanter för gemytligt tyskt
skämtlynne. Bland tecknarna i Simplicissimus
märkas T h. T h. Heine, E. T h ö n y, B. Paul,
R. W i 1 k e och O. Gulbransson.
Av de skandinaviska länderna är det eg.
Sverige, som har att uppvisa en egenartad
skola av karikatyrister. Man bör påminna om
Sergels och K. A. Ehrensvärds
groteska ritningar och om II j. M ö r n e r. Men
först Albert Engström skapade en
individuellt färgad men samtidigt äktsvensk
skämtbild. Bland svenska skämttecknare
märkas även K. S t a n g e n b e r g, O. E.
Andersson, A. Forsberg, T. S c h o
n-berg, E. Forsström, G. Chatham,
O. Jacobsson, C. Jacobson och I.
Starkenberg.
Under världskriget blev k. ett flitigt
använt vapen i agitationens tjänst. Ofta
synnerligen hätska och oförsynta k. förekommo
utom i skämttidningarna på affischer,
brevkort o. a. tryckalster, vilka spredos i väldiga
upplagor i de krigförande länderna.
Litt.: Champfleury, »Histoire de la
caricature» (5 bd, 1865—85); E. Fuchs, »Die
Kari-katur der europäischen Völker» (3 bd, 1902
—04); Carl G. Laurin, »Skämtbilden och dess
historia i konsten» (1908). En god överblick
över k. under världskriget ger F. Avenarius,
»Das Bild als Narr. Die Karikatur in der
Völkerhetzung. ..» (1918); se även T.
Ner-man, »Folkhatet» (1918). A. L. R.*
Karikera, framställa i karikatyr; förlöjliga.
Karimätaöarna, Carimataöarna,
ne-derl.-ostind. ögrupp, s. v. om Borneo, skild
från Banka och Billiton av K a r i m a t
a-sundet; 222 kvkm, omkr. 500 inv.
Karin (Katarina) Månsdotter, svensk
drottning, Erik XIV:s gemål (1550—1612).
Hennes fader var knekt. 1564 var Karin
huspiga hos Gert Cantor, som vid sidan av sin
anställning i hovkapellet höll härbärge och
drev värdshusrörelse. Säkerligen var det vid
denna tid hennes ovanliga skönhet
uppmärksammades av konung Erik. Möjl. kan en gåva
jan. 1565 från Erik till Gerts hustru stå i
samband med Karins flyttning till slottet,
där hon blev kammarjungfru hos Eriks
halvsyster Elisabet. Tills, m. denna fick Karin
en vårdad uppfostran. På slottet förestod
Gerts hustru en tid Karins hushåll. Åt Karin
anförtroddes vården av Eriks oäkta dotter
Virginia. Med Erik fick Karin 4 barn:
Sigrid (f. 1566, se d. o.), Gustav (f. 1568, se
Gustav, sp. 55), Henrik (trol. f. 1570, d.
senast 1575) och Arnold (trol. f. 1572, d.
senast 1575) — de båda sistnämnda födda under
fängelsetiden. Redan tidigt var Erik betänkt
på att äkta Karin. Hans
almanacksanteck-ning »sponsalia nostra» 13 juli 1567 torde
beteckna den hemliga, av ärkebiskop
Laurentius Petri förrättade vigseln, som föregåtts
av en trolovning i dennes närvaro juni s. å.
Karin sökte, ej minst under Eriks psykos
1567, utöva ett lugnande inflytande på
honom. 31 dec. 1567 bekräftade rådet Eriks
giftermålskontrakt, 4 juli 1568 firades
förmäl-ningen med stor prakt i Storkyrkan i
Stockholm, och 5 juli kröntes Karin till Sveriges
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
