Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Karl Knutsson, Karl VIII (svensk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
Karl
342
belägringen av Stäkeholm och kom så att
inträda i den nationella rörelsen mot
unions-konungen. Vid förlikningen i okt. 1435
utnämndes han till marsk. Då en ny resning
mot konung Erik utbröt 1436, valdes K. till
rikshövitsman med förbigående av Engelbrekt,
som likväl till sin död på våren s. å. biträdde
honom i ämbetsutövningen. Redan vid denna
tid framträder K:s plan att för egen räkning
återupprätta den nationella monarkien.
Härvid nödgades han först upptaga en kamp med
det folkliga partiet. I denna strid, som från
K:s sida utkämpades med våldsam
hänsynslöshet, avgick han med segern, sedan
Engel-brekts förnämste efterföljare, Erik Puke,
tillfångatagits och sänts till stupstocken, 1437.
Sedan K. i okt. 1438 blivit riksföreståndare
(rikshövitsmannaskapet hade han nedlagt i
mars s. å.). ställde sig den unionsvänliga
delen av aristokratien i hans väg. Dess främste
man, drotsen Kristiern Nilsson (Vasa), bragte
en stor del av Finland i vapen mot honom,
och K. såg sig nödsakad samtycka till
att Danmarks nyvalde monark, Kristofer av
Bayern, 1441 upphöjdes på Sveriges tron. De
närmaste åren tillbragte K. i
tillbakadragenhet på Viborgs slott, som Kristofer förlänat
honom. Dennes död i jan. 1448 medförde
förverkligandet av K:s kungaplaner; i juni s. å.
korades och kröntes han tili Sveriges konung.
K:s program blev nu att ersätta
Kalmarunionen med en svensk-norsk förening,
återvinna Gotland och om möjligt de skånska
landskapen åt riket; även ett svenskt
protektorat i de livländska provinserna lekte
honom i hågen. Slutresultatet blev negativt över
hela linjen. Till Norges konung kröntes han
i Trondhjem i nov. 1449, men redan året därpå
underlade sig hans medtävlare, konung
Kristian I av Danmark, det norska landet. De
många krigen med Kristian undergrävde
småningom K:s ställning även i det inre. I samma
riktning verkade den strama
målmedvetenhet, varmed K. gentemot
kyrkan och de världsliga
stormännen bevakade sin och kronans
rätt. Den aristokratiska
oppositionen, ledd av ärkebiskop
Jöns Bengtsson (Oxenstierna),
blev till sist K. övermäktig,
så att han i febr. 1457 måste
lämna landet, varefter
Kristian I s. å. besteg Sveriges
tron. K. tog sin tillflykt till
Västpreussen (Danzig, därefter
Putzig). Sedan Kristian I
fördrivits genom biskop Kettil
Karlssons uppror, återvände
K. i aug. 1464 till Stockholm,
där han ånyo hyllades som
konung. Men biskop Kettil och
ärkebiskop Jöns reste sig emot
honom, ooh han tvangs redan
nyåret 1465 att avlägsna sig
till Rase borgs slott. Under den
Karl Knutsson. Målad och förgylld trästaty av Bernt
Notke. 1480- el. 1490-talet. Gripsholm.
oroliga tid, som nu följde, växte sig kravet
på K:s återinsättande allt starkare. I nov.
1467 drog han åter in på Stockholms slott,
hälsad som landets herre. Då han avled där
i maj 1470, var han alltjämt i full
besittning av den monarkiska myndigheten.
Betydelsen av K:s politiska gärning ligger
främst däri, att han genom livslång
systematisk verksamhet, delvis med danskhatets
Karl Knutssons gravvård i Riddarholmskyrkan.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
