Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Karl XII (svensk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Karl
358
stora delar av riket kommit genom en rad
svåra missväxtår, och stora kostnader
ned-lades på Stockholms slotts återuppbyggande
efter branden 1697. Dessa fredliga omsorger
avbrötos till stor del genom krigets utbrott:
16 april 1700 avreste K. från sin huvudstad,
vilken han aldrig skulle återse.
Även utrikespolitiskt sökte K. följa
faderns grundsatser: avhållsamhet från
Västeuropas stora konflikter, vänskap med
sjömakterna men även med Frankrike samt
Danmarks bevakande och försvagande. K.
blev under hela livet främmande för
furstekabinettens intriganta statskonst. Huset
Gottorps understödjande mot Danmark blev
alltjämt en hörnsten för Sveriges politik.
Därigenom sporrades Danmark att hos
Ryssland söka stöd mot Sverige. Samtidigt
började August den starke av Polen under
eggelse av Patkul (se d. o.) rikta
erövringsplaner mot Livland. Under sommaren och
hösten 1699 åvägabragtes i djupaste
hemlighet allianser mellan Danmark, Ryssland och
konung August; i febr. 1700 angrepo Augusts
sachsiska trupper Riga, och i mars s. å.
anföll Fredrik IV av Danmark hertigen av
Gottorp. Om dessa förberedelser hade den
svenska diplomatien intet vetat, och
överfallet kom därför fullständigt oväntat. K.
beslöt närmast att eftertryckligen gå fram mot
Danmark. Landstigningen vid Humlebæk (25
juli) och hotet mot Köpenhamn tvungo
Fredrik IV att 8 aug. med Holstein-Gottorp
avsluta freden i Traventhal och överge
förbundet med Sveriges fiender.
När K. efter denna framgång förberedde
undsättning till Livland, träffade honom i
Blekinge underrättelsen, att även tsar Peter
förklarat krig och börjat belägra Narva.
Sedan K. 6 okt. landstigit vid Pernau, fick han
vidare budskap, att August upphävt sin
fruktlösa belägring av Riga. K. skred då till
Nar-vas undsättning. Han yrkade ivrigt på
omedelbart angrepp, och under Rehnskölds ledning
vanns den lysande segern vid Narva (se d. o.),
20 nov. När August och Peter för sommaren
1701 förberedde ett kombinerat anfall, beslöt
K. att krossa Augusts härsmakt, som från
Kurland hotade Riga; han övergick 9 juli
Düna och besegrade på dess s. strand
sach-sarna (se D ü n a) samt besatte Kurland.
I Sverige höjdes nu åtskilliga röster
(framför andra B. Oxenstiernas) för att man borde
sluta fred med August samt söka ingripa i
den västerländska konflikten (spanska
succes-sionskriget). K. föredrog emellertid att i den
västeuropeiska striden iakttaga sträng
neutralitet, dock under vänskap med sjömakterna,
för att kunna samla alla krafter mot August
och Peter. Av dem ansåg han August genom
sin sachsiska här vara mäktigast, liksom han
var den mest opålitlige, och K. önskade därför
så krossa denne, att han för framtiden bleve
urståndsatt att skada Sverige.
Begagnande sig av den inre söndringen i
Ord, som saknas under
Bild 1. Karl XIT. Staty av J. P. Molin, rest i
Stockholm 1868.
Polen, proklamerade K. sin livliga önskan att
leva i fred med polska republiken; mot August
men ej mot republiken vände han sina vapen.
Hans syfte var att skapa en kraftig polsk
regering, som mäktade hålla sig oavhängig
av de mot Sverige öppet eller förstucket
ovänliga grannarna. Detta
rekonstruktionsarbete var synnerligen vanskligt genom de
polska magnathusens opålitlighet och genom
det understöd, som August hämtade från
Sachsen och Ryssland. Såväl tidigare som
särskilt sedan K. i jan. 1702 inbrutit i Polen
samt 9 juli vid Kliszöw (se d. o.) upprivit
Augusts här, låg den tanken honom nära att
genom infall i Sachsen med ens betvinga sin
motståndare. Han avstod härifrån på grund
av sjömakternas föreställningar, att en dylik
operation inåt Tyska riket direkt måste
komma Ludvig XIV till godo. K:s rörelser
under de närmast följ, åren gingo i stället
ut på att tillintetgöra Augusts polska
resurser samt hans utifrån indragna trupper.
Medan K. lät sina trupper vila ut i trakten av
Krakau, där han själv (sept.) genom sin
hästs-störtande råkade bryta vänstra lårbenet, så
att han blev låghalt, hade August gått utför
Weichsel för att hålla Storpolen i styr och
söka förmå Preussens konung till understöd.
K. följde på våren 1703 efter, slog det
sachsiska rytteriet vid Pultusk 21 april samt
inneslöt Thorn, som 4 okt. tvangs att giva sig..
Genom sin hotande maktställning vid Thorn
förmådde K. preussiske konungen till
för-K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
