Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Karl IX (fransk konung) - 10. Karl X (fransk konung) - 1. Karl (lantgreve av Hessen-Kassel) - 2. Karl (prins av Hessen-Kassel) - 1. Karl (hertig av Nedre Lothringen) - 2. Karl V Leopold (hertig av Lothringen) - 3. Karl Alexander (prins av Lothringen) - 1. Karl (I) (konung av Navarra) - 2. Karl (II) den elake (konung av Navarra)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
Karl
390
9. K. IX (1550—74), son till Henrik II och
Katarina av Medici. K. blev konung 1560
under förmynderskap av
modern. Under hans
regering började
huge-nottkrigen (se
Frankrike, sp. 989).
Katarina tvang K. att ge
sitt bifall till
massakrerna vid
»blodsbröllopet» 1572 (se B a
r-to lome i n a t ten).
Redan förut i alla
hänseenden svag, var
K. därefter blott en
skugga av sig själv.
10. K. X (1757—1836), sonson till Ludvig
XV, bror till Ludvig XVI och XVIII, före
sin tronbestigning kallad greve av Artois. Han
var på en gång lättsinnig och bigott, trång i
sin uppfattning och
utan
statsmannaegenskaper samt allmänt
illa tåld. Efter
revolutionen var han en av
de första, som
emigrerade. Under Ludvig
XVIII:s regering
spelade K. ingen politisk
roll. 67-årig blev han
konung 1824 och lät
sina ministrar föra en
starkt reaktionär
politik. Då K. på råd
av sin gunstling konseljpresidenten furst J.
de Polignac 25 juli 1830 undertecknade och
dagen därpå utfärdade de beryktade s. k.
juli-ordonnanserna (se Frankrike, sp. 997),
framkallade detta revolution
(julirevolutionen) och hans eget fall. Han vistades sedan
bl. a. i England och Prag samt dog i Görz.
K. var g. m. Maria Teresia av Savoyen (1756
—1805). Om deras söner hertigarna av
Angou-léme och Berry se dessa ord. — Litt.: E.
Ving-trinier, »La contrerévolution», 1 (1924);
mo-nogr. av J. Lucas-Dubreton (1926); P. de la
Gorce, »Charles X.» (1928). B. H-d.
Karl, furstar av Hessen-Kassel.
1. K., lantgreve (1654—1730), efterträdde
1670 sin bror Vilhelm VII. Under det stora
nordiska kriget sökte K., ehuru med ringa
framgång, medla mellan Karl XII och
Fredrik I av Preussen. Med sin gemål, Maria
Amalia av Kurland, hade han 15 barn, bland
dem efterträdaren Fredrik, vilken var g. m.
Karl XII:s syster Ulrika Eleonora och 1720
valdes till Sveriges konung.
2. K., prins, dansk generalfältmarskalk
(1744—1836), yngre son till lantgreven
Fredrik II och engelske konungen Georg 11:8
dotter Maria. Uppfostrades i Danmark, där han
genom sitt intelligenta och vinnande sätt fick
stort inflytande vid hovet och gjorde en snabb
militär karriär; redan 1766 var han
generallöjtnant och president i krigsrådet. S. å.
gifte han sig med Kristian VII:s syster
Louise. Från 1769 till sin död var K., som
1774 blev fältmarskalk och 1814
generalfältmarskalk, ståthållare över hertigdöinena
Sles-vig och Holstein.
Efter Danmarks
krigsförklaring mot
Sverige 1788 inryckte han
som dansk
överbefälhavare med 9,500 man
i Bohuslän och
tillfångatog 29 sept. vid
Kvistrum en svensk
häravd. på 700 man
men förmåddes 9 okt.
av engelska
sändebudet i Danmark att
upphöra med fientlig-
heterna och drog sig tillbaka till Norge. —
K. var en mångsidig och begåvad man. — En
dotter till K., Maria Sofia Fredrika, blev
Fredrik VI:s av Danmark gemål, en annan,
Louise, g. m. hertig Vilhelm av Holstein-Beck
(sedermera hertig av Glücksburg), blev moder
till konung Kristian IX. K. skrev »Mémoires
sur la campagne de 1788 en Suède» (1789)
och »Mémoires de mon temps» (utg. som
manuskript 1861; norsk övers. 1893). Jfr C. J.
Anker, »Fra prins Carl av Hessens arkiv»
(2 bd, 1893—96), och E. Holm,
»Danmark-Norges historie 1720—1814», IV—VI (1902—
09). (Å. S-n.)
Karl, lothringska furstar.
1. K., hertig av Nedre Lothringen, se
Hugo, franska furstar, 2, och Ka r
o-1 i n g e r 3.
2. K. V Leopold, hertig av
Lothringen, österrikisk fältmarskalk (1643—90),
skulle efter sin farbroder K. IV ärva
Lothringen, som emellertid besatts av
fransmännen (1670) och först återlämnades åt K:s son
Leopold vid freden i Rijswijk 1697. I
österrikisk tjänst sedan 1669, blev K. en av
tidens berömdaste härförare; 1683 undsatte han
Wien, slog 1687 turkarna i det avgörande
slaget vid Mohåcs och erövrade 1689 i kriget
mot Frankrike bl. a. Mainz.
3. K. A 1 e x a n d e r, prins av Lothringen,
österrikisk fältmarskalk (1712—89), den
föregåendes sonson. Kallades av sin svägerska
Maria Teresia till överbefälhavare i de
schle-siska krigen och i sjuåriga kriget men
besegrades bl. a. vid Hohenfriedeberg (1745) och
vid Leuthen (1757). K. var 1748—57 och från
1758 till sin död ståthållare i österrikiska
Nederländerna. Jfr fr. monogr. av L. Perey
(1903). C. O. N.*
Karl (fr. Charles), konungar av Navarra.
1. K. (I), se Karl, franska konungar, 4.
2. K. (II) den elake (fr. le mauvais;
1332—87), son till Filip av Évreux och
Johanna II av Navarra, blev konung 1349. K.
var måg till Johan II av Frankrike men dock
dennes och hans son Karls fiende. K. antog
Parisborgerskapets inbjudning att som
gene
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
