Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Karl (I) den store (romersk kejsare) - 2. Karl (II) den skallige (konung i Frankrike, romersk kejsare) - 3. Karl (III) den tjocke (romersk kejsare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393 Karl 394
et till ärkehertigdömet Österrike. Efter de
stora erövringarna väcktes tanken att i
Västerlandet återuppliva den romerska
kejsar-värdigheten. Påven Leo III bragte tanken
till utförande. Då K. i Rom juldagen 800
bevistade mässan i Peterskyrkan, satte Leo
under folkets lyckönskningsrop den romerska
kejsarkronan på hans huvud. Kejsarkröningen
gav upphov till en universalmonarkisk
stats-uppfattning, som blev rådande ända till
nationalstaternas starka utveckling mot
medeltidens slut.
I förvaltningen och rättskipningen införde
K. många viktiga förändringar. De av
flera grevskap bestående hertigdömena hade
mestadels indragits redan under hans
företrädare. För stämplingar med K:s fiender blev
hertig Tassilo av Bayern avsatt (788), och den
hertigliga värdigheten i Bayern avskaffades,
så att grevarna där kommo omedelbart
under den frankiske konungen. Inom K:s hela
rike funnos sedan hertigar endast i de
langobardiska områdena Spoleto och Benevento.
Grevarna underkastades en strängare
kontroll genom de årl. över hela riket utsända
kungsbuden (missi dominici), som nu blevo ett
fast led i riksstyrelsen. Den alla fria
åliggande betungande plikten att närvara vid tingen
inskränktes av K. till att gälla lagtima ting
under grevens presidium, över tingen stod
den kungliga rättskipningen, som handhades
av K. själv vid hovet, av en där fungerande
pfalzgreve eller av kungsbuden. — Även inom
lagstiftningen var K. outtröttligt verksam.
Rättssedvänjorna hos olika folkstammar inom
riket hade redan förut börjat samlas och
upptecknas. K. fortsatte detta arbete,
förbättrade folklagarna och ingrep ordnande
genom sina många administrativa stadgar.
K:s största berömmelse var hans nitälskan
för den andliga odlingen. Han gynnade
kyrkan och sökte rycka upp den ur den av
folkvandringen förorsakade förvildningen.
Kloster- och domkyrkoskolor samt bibliotek
upprättades. Kyrkan underordnades staten
och brukades i den världsliga förvaltningens
tjänst. K. tillsatte dess styresmän, utlyste
kyrkliga möten etc.
Vid sin tronbestigning hade K. ännu ej fått
lära sig skriva men tillägnade sig sedan
denna konst, lärde sig tala latin flytande och
förstå grekiska samt drev retoriska och
astronomiska studier. Till sitt hov samlade han en
mängd lärda män, bland dem Alkuin (se d. o.),
som blev K:s förnämste rådgivare vid
bildningens främjande. Den lärda kretsen
sam-manslöt sig kring K. till ett litterärt sällskap,
en »akademi», vars medl. författade latinska
skaldestycken och togo sig namn ur bibeln
eller den klassiska litteraturen. Under
Al-kuins ledning upprättades en hovskola, varur
flera av K:s förnämsta medhjälpare utgingo.
Enl. de frankiska traditionerna ville K. dela
riket mellan sina tre äkta söner: Karl, Pippin
och Ludvig. Men Pippin dog 810 och Karl
811. K. lät då Ludvig på en herredag i Aachen
813 med egna händer sätta kejsarkronan på
sitt huvud. — K. begrovs i Aachens domkyrka,
där hans ben flyttades till ett dyrbart
relikskrin av kejsar Fredrik Barbarossa, som 1165
utverkat hans helgonförklaring.
Litt.: Om källskriften »Vita Karoli Magni»
se Einhard; G. Rauschen, »Die Legende
Karls des Grossen» (1890); J. A. Ketterer,
»Karl der Grosse und die Kirche» (1898); Fr.
Kampers, »Karl der Grosse» (1910); A.
Brack-mann, »Die Erneuung der Kaiserwürde im
Jahre 800» (i festskr. till A. Hauck 1916);
ty. historiografisk monogr. av H. Hoffmann
(1919); E. Patzelt, »Die karolingische
Renais-sance» (1924; rec. av G. A. Donner i Hist.
Tidskr. för Finland 1927); arbeten av L.
Hal-phen och A. Dopsch, se Frankrike, sp. 1010;
A. Dopsch, »Verfassungs- und
Wirtschaftsge-schichte des Mittelalters» (1928). S.B.(S.T-g.)
2. K. (II) den skallige (fr. Charles le
chauve), konung i Frankrike (d. 877), yngste
son till kejsar Ludvig den fromme. Mot den
äldste brodern, kejsar Lothar, förbundo sig
de båda yngre bröderna, Ludvig den tyske
och K. Besegrad 841 vid Fontanetum
(Fon-tenoy, s. v. om Auxerre), måste Lothar i
fördraget i Verdun 843 gå med på att Karl den
stores monarki delades så, att Lothar med
kejsarvärdigheten, som dock ej innebar
överhöghet över bröderna, förenade Italien och
en landsträcka längs Rhöne, Saöne, Rhen,
Mosel och Maas från Medelhavet och till
Nordsjön (»Mellanfranken»), medan Ludvig
den tyske fick vad som låg ö., K. vad som
låg v. om detta område. Under K:s regering
hemsöktes Frankrike av nordmännen, och
landet sönderslets av inre oroligheter. Av dessa
drog Ludvig den tyske fördel och hyllades
för kort tid som konung av ett parti i
Frankrike (858). Å sin sida bemäktigade sig K.
Lothringen vid Lothar II :s död (869) men
måste följ, år genom fördraget i Meersen dela det
med Ludvig den tyske. Sedan kejsar Lothar
I:s ätt 875 utgått med hans äldste son,
Ludvig II, företog K. två härnadståg till Italien.
Under det första (875—876) blev han i Rom
av påven krönt till kejsare. Han avled på
återväg från sitt andra tåg till Italien. —
Litt.: F. Lot och L. Halphen, »Le règne de
Charles le chauve», I (1909). S. F. H. (S.T-g).
3. K. (III) den tjocke (ty. Karl der
Dicke; fr. Charles le gros el. le gras; d. 888),
tredje och yngste son till konung Ludvig (I)
den tyske. Efter faderns död (876) fick K.
småningom hela dennes rike samt dessutom
879 Italien och 881 romerska kejsarkronan.
884 blev K. vald till konung även i
Frankrike. Sålunda återförenades för kort tid (884
—887) större delen av Karl den stores rike.
Men K. var sjuklig och som regent icke vuxen
sin svåra uppgift. På en herredag i Tribur
887 blev han avsatt. Brorsonen Arnulf
valdes till Tysklands konung; Frankrike och
Italien valde egna konungar. S. F. H. (S. T-g.)
Ord, som saknas under k, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
