Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl (kejsare av Österrike och konung av Ungern) - Karl Ludvig Johan (ärkehertig av Österrike) - Karl Albert - Karlanda - Karl Anton (furste av Hohenzollern-Sigmaringen) - Karlavagnen - Karl av Anjou, Karl av Durazzo - Karlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
Karl—Karlberg
404
eom i Budapest (31 okt.) till provisoriska
regeringar, och K. såg sig, under den tyska
revolutionens återverkan, nödsakad att i en
proklamation avstå från varje andel i
Österrikes statsangelägenheter (11 nov.), lämna
Wien och från slottet Eckartsau utfärda en
likalydande proklamation rörande Ungern (13
nov.). Republiken utropades i Wien 12 nov.
och i Budapest 16 nov. Någon otvetydig
tronavsägelse hade K. ej för någotdera riket
avgivit, och när han 24 mars 1919, därtill
nödgad av den nya tysk-österrikiska regeringen,
lämnade Österrike, undertecknade han vid
gränsen en (dock ej då offentliggjord)
protest, vari han förbehöll sig sina österrikiska
tron rättigheter. Från Schweiz, där han nu
bosatte sig, underhöll han förbindelser med
särskilt ungerska monarkister. Han dök 28
mars 1921 plötsligt upp i Szombathely i
Ungern, återvände inom kort med svikna
förväntningar till Schweiz men företog hösten
s. å. ett nytt restaurationsförsök. Jämte sin
gemål anlände han 21 okt. i flygmaskin till
Sopron (ödenburg) och drog med därvarande
legitimistiska trupper mot Budapest. Efter
några smärre sammanstötningar med de
regeringstrupper, som riksföreståndaren Horthy
sänt emot honom, måste K. ge sig fången (24
okt.), varpå han med sin gemål på brittiska
örlogsfartyg fördes till Galati och sedan till
Madeira. I Monte invid Funchal avled han
några månader senare i lunginflammation.
Litt.: K. v. Werkmann, »Der Tote auf
Madeira» (1923); A. Polzer-Hoditz, »Kaiser Karl»
(1928). Jfr även K. Nowak, »Chaos» (1923),
E. v. Glaise-Horstenau, »Die Katastrophe»
(1929), och litt. vid art. Sixte. V. S-g.
Karl Ludvig Johan, ärkehertig av
Österrike, hertig av Teschen (1771—1847), son
till kejsar Leopold II. Visade tidigt militära
anlag och deltog med stor framgång i
Österrikes krig mot
Frankrike 1792—1809; slog
1796 Bernadotte vid
Teining och Jourdan
vid Amberg och
Würz-burg samt 1805
Mas-séna vid Caldiero och
1809 Napoleon vid
As-pern och Essling;
däremot förlorade han
slaget vid Wagram
s. å. och nedlade
därefter sitt befäl. Han
var 1793
generalståt
hållare i Nederländerna, 1797—99 guvernör i
Böhmen, blev 1801 hovkrigsrådets president,
var 1806—09 krigsminister och inlade stora
förtjänster om den österrikiska arméns
re-organisation. K. anses som en av sin tids
främsta härförare och Napoleons mest
betydande motståndare. Han medhann även ett
omfattande militärt skriftställarskap och
skrev bl. a. »Grundsätze der Strategie,
erläu-tert durch die Darstellung des Feldzugs von
1796 in Deutschland» (3 bd, 1814). Jfr biogr.
av H. v. Zeissberg (2 bd, 1895) samt monogr.
av M. von Angeli (5 bd, 1895—97) och W.
John (1912). (Ä.S-n.)
Karl Albert. 1. Kurfurste av Bayern, se
Karl, tysk-romerska kejsare, 4. — 2. Se
Karl, konungar av Sardinien, 3.
Karlanda, socken i v. Värmland, Nordmarks
härad, v. om sjön övre Gla; 202,07 kvkm, 1,822
inv. (1929). Kuperad skogs- och bergsbygd.
2,289 har åker, främst kring kyrkan och i
en nordsydlig dalgång, 12,459 har skogs- och
hagmark. Ingår i Holmedals och K. pastorat
i Karlstads stift, Nordmarks kontrakt.
Karl Anton, furste av
Hohenzollern-Sigma-ringen (1811—85). Efterträdde 1848 sin far
men avsade sig 1849 regeringen till förmån
för konungen av Preussen. Han var 1858—62
preussisk ministerpresident. Om hans söner
se H o h e n z o 11 e r n, sp. 1169.
Karlavagnen, astron., se Björnen.
Karl av Anjou [-ä^o’], Karl av Durazzo,
se Karl, konungar av Neapel och Sicilien.
Karlberg efter M. G. De la Gardies ombyggnad.
Kopparstick i »Suecia antiqua et hodierna» efter
teckning av Erik Dahlbergh.
Karlberg, kungligt slott i Solna socken,
Stockholms län, strax n. v. om Stockholm,
mitt emot Kungsholmen, vid Mälarviken
Karlbergssjön. Egendomen donerades åt
riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhielm,
som gav den namnet K. och där uppförde
en slottsbyggnad. Dess arkitekt var
sannolikt H. J. Kristler. Slottet hade den
senare Vasatidens typ med högt stupande tak
och sirade gavlar. Gyllenhielms arvingar
sålde K. till rikskanslern M. G. De la Gardie,
som på 1670-talet utvidgade och ombyggde
slottet i tidens smak under ledning av J. De
la Vallée. Nu tillkommo båda sjöflyglarna,
terrassen, trappan utåt sjön och
borggården med dess båda envåningsflyglar, som
slutade i ett par originella paviljonger, den ena
inrymmande slottskyrkan. Vid denna tid
anlades även parken med dammar, statyer,
orangerier, en djurgård m. m. Av inredningen
återstå blott några rika och tunga plafonder
i stuck. Från riksrådet J. G. Stenbock, som
1680 köpte slottet, kom det genom
reduktionen till kronan och beboddes sedan tidtals av
kungliga personer till 1792, då de två lång-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
