Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karlsten - Karlstorp - Karlsvik - Karlsvärd - Karlsö, Stora och Lilla - 1. Karl Ulfsson till Tofta - 2. Karl Ulfsson, till Ulfåsa - 3. Karl Ulfsson (Junker Karl)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
Karlstorp—Karl Ulfsson
436
Utsikt från Stora Karlsö mot Lilla Karlsö och fastlandet.
bakaslås. 1666 började en redutt el.
tornbyggnad uppföras. 1671—73 påbyggdes tornet, som
då kallades K. och försågs med takbatteri.
23 juli 1677 måste skansen uppgivas till U.
F. Gyldenlöve. 1685 fastställdes en av Erik
Dahlbergh uppgjord plan, och 1689 var själva
fästningen nästan färdig. Den bestod av en
reduttformig murad donjon samt ett flera
våningar högt torn, som omfattade det
förutvarande fyrkantiga (se bild). 10 juli (g. st.)
1719 anfölls Marstrand av P. Tordenskiold,
och K. uppgavs 15 juli av kommendanten H.
Danckwardt (se d. o.). Efter freden
återlämnades fästningen 12 nov. 1720. 1878 års
be-fästningskommitté föreslog fästningens
des-armering. Utrymningen skedde 1882. Från
1906 har en del av fästningens lokaler
upplåtits till skeppsgossekåren i Marstrand. —
Sedan äldre tid plägade grövre brottslingar
förvaras på K., där även politiska fångar (t.
ex. C. F. Pechlin) tidtals insatts. 1855
förflyttades då kvarvarande fångar till Göteborg. —
2. Stundom begagnat namn på
Karlshamns k a ste 11. L. W:son M. (L. af P.)
Karlstorp, socken i Jönköpings län, östra
härad, s. v. om Vimmerby, kring två biåar
till Emmån; 115,32 kvkm, 1,155 inv. (1929).
Bergig skogstrakt, rik på sjöar och mossar.
1,117 har åker, 8,656 har skogs- och hagmark.
I K. Pauliströms bruk. Ingår i K:s och
Kråkshults pastorat i Växjö stift, östra
härads kontrakt.
Karlsvik, se Luleå.
Karlsvärd, förutvarande befästning på
Enholmen utanför Slite (jfr d. o.) på Gotland.
Arbeten påbörjades 1657 på en bastionerad
skans, som 1711 fick namnet K. På 1700-talet
arbetades enligt olika förslag, men K. blev
aldrig av någon betydenhet. 1788 utdömdes
fästningen, och verken sprängdes. (L. af P.)
Karlsö, Stora och Lilla, förr även
Fuelöarna (Fågelöarna), klippöar utanför
Gotlands västkust, Eksta socken, resp. 17 och
11 km s. v. om Klintehamn; areal 235,5 har
och 139 har, högsta punkter 56 och 66 m ö. h.
öarna äro kalkstensplatåer, upptill av
alvar-natur. De äro kända för sina märkliga
natur
formationer (strandvallar,
rankar, klintar, grottor m. m.),
sitt rika fågelliv (främst
tord-mule men även sillgrissla,
pil-grimsfalk etc.) samt för sina
reliktarter från sydligare
växtregioner. Sedan 1887 äges
Stora K. av K. jakt- och
djur-skyddsfören:s a.-b. (stiftat
1880), som framgångsrikt
vårdat växt- och djurlivet. Harar
förekomma rikligt. Lättast
tillgänglig är Stora K. (vid
Norderhamn); på n. v. udden
en större fyr. I grottan Stora
Förvar utgrävdes 1888—93
över 4 m mäktiga kulturlager
från stenåldern. På Stora K.
lämningar av ett medeltida fäste, Röso heid.
De sista 300 åren fram till 1880-talet ha öarna
använts för fåravel till stor skada för
växtlivet. — Litt.: B. Berg, »Stora Karlsö» (1915);
uppsatser i Sv. Turistfören:s Ärsskr. 1912 och
Sveriges Natur 1919.
Karl Ulfsson. 1. K. U. t i 11 T o f t a, en
av 1300-talets främsta stormän, riddare och
riksråd (omkr. 1317—1407), son till riddaren
och lagmannen i Tiohärad Ulf Abjörnsson,
förde i vapnet en sparre. På 1350-talet
nämnes han som häradshövding i Trögd och
omtalas 1360 därjämte som lagman i
Uppland. Han var sommaren 1360 med konung
Magnus i Skåne och skall då ha deltagit i
hertig Bengt Algotssons dödande. Sedermera
nämnes han bland dem, som inkallade
konung Albrekt. Av denne fick han 1364 befälet
på Stockholms slott och var hans marsk 1364
—71. Som en av drotsen Bo Jonssons
testa-mentsverkställare innehade han efter
dennes död en tid Viborgs slott. Han deltog i
upprättandet av den s. k. unionsakten i
Kalmar 1397. I yngre år var han bosatt på
Tyfta på Alsnö i Uppland, till vilket ställe
han även ständigt skrev sig, varför han också
vanl. kallas herr Karl till Tyfta eller Tofta.
Rimkrönikan kallar honom »den bäste
boklärde man, som man då av svenskar fann, i
sju bokliga konster och alla lagar». Med
honom utslocknade denna Sparreätt. Hans
dotter Margareta var mor till konung Karl
Knutsson. — 2. K. U. t i 11 U 1 f å s a,
riddare och rikets råd (d. 1372), son till riddaren
och lagmannen i Närke Ulf Gudmarsson och
den heliga Birgitta, förde i vapnet ett lejon.
Som lagman i Närke synes han omedelbart
ha efterträtt sin fader. Sedermera nämnes
han även som häradshövding i Aska härad i
Östergötland, där han hade sin sätesgård,
Ulfåsa. Han omtalas bland konung Eriks råd
och deltog uti konung Albrekts inkallande.
I berättelserna om Birgitta framställes han
såsom icke delande sina anhörigas
religiösa allvar. Stadd på resa till Heliga landet,
avled han i Neapel. — 3. K. U., vanl. kallad
JunkerKarl; tillhörde Folkungaätten (se
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
