Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karolinerna - Karolinger, ätt - Karolingiska sagokretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
Karolinger—Karolingiska sagokretsen
446
öarna bestå av ungvulkaniska
bergarter, men även äldre berg
anstår, varför öarna anses vara
rester av ett äldre fastland.
F. ö. äro de flesta öarna låga
korallöar, vanl. atoller.
Klimatet är ett tropiskt
havsklimat, med en temp. av 25—
30° C och riklig nederbörd,
särskilt i ö. Kokospalmer,
pan-danus, brödfrukt, arekapalm
m. m. odlas. Infödingarna, vid
pass 40,000 pers., äro
mikrone-ser. Ett par tusen gula och
vita finnas. Från K.
exporteras fosfat (Palauöarna),
tre-pang och kopra. Yap (se d. o.)
är viktig kabelstation. På
öarna, särskilt på Ponape,
finnas storartade stenbyggnader,
uppförda av infödingarna.
K. upptäcktes 1526 av portugiser, fingo sitt
nuv. namn på 1680-talet men blevo först på
1800-talet föremål för några egentliga
forskningsresor. Yap ockuperades 1885 av ett
tyskt krigsskepp, men genom skiljedom av
påven tillerkändes öarna s. å. Spanien, som
dock 1899 sålde dem till Tyskland. Under
världskriget satte sig japanerna i besittning
av K., som nu förvaltas av dem som
mandatområde. O. Sjn.
Karolinger, medeltida konungaätt, som med
Pippin den lille 752 besteg Frankiska rikets
tron efter merovingerna. Dess äldste kände
stamfar var Arnulf (d. 641), biskop av Metz.
Hans sonson Pippin, senare kallad Pippin av
Héristal (d. 714), hade en oäkta son, Karl
Martell (d. 741), far till Pippin den lille. Ätten
har namn efter denne Pippins son Karl den
store. Karls son Ludvig den fromme (d. 840)
blev far till Lothar I, Ludvig den tyske och
Karl den skallige. Genom deras fördrag i
Verdun 843 delades riket, och olika grenar
av ätten uppkommo.
1. Italienska k. härstamma från Lothar 1
(d. 855). Av hans söner ärvde Ludvig II (d.
869) Italien och kejsarkronan; dennes bror
Lothar II fick det efter honom uppkallade
Lothringen. Vid Lothar II:s död 870 delades
hans rike mellan hans farbröder Ludvig den
tyske och Karl den skallige. Ludvig II (d.
873) slöt Lothar I:s gren.
2. Tyska k. Ludvig den tyskes (d. 876)
rike ärvdes slutligen av hans tredje son, Karl
den tjocke (se Karl, romerska kejsare, 3). I
Tyskland störtades denne dock av sin bror
Karlmans oäkta son Arnulf. Dennes son
Ludvig Barnet slöt 911 nämnda gren.
3. Franska k. Karl den skallige i
Frankrike efterträddes 877 av sin son Ludvig II den
stammande (d. 879). Om dennes tredje son,
Karl den enfaldige, se Karl, franska
konungar, 3. Dennes son Ludvig (IV)
d’Outre-mer (d. 954) hade två söner: Lothar, som
efterträdde honom i Frankrike, och Karl, her-
Gamla murar på Ponape, Karolinerna.
tig av Nedre Lothringen. Med Lothars son
Ludvig V Fainéant utgick k:s ätt i Frankrike
987. Även i Lothringen utdog ätten.
Karolingiska sagokretsen, gemensamt namn
för den litteratur av episka dikter och sagor,
som ha Karl den store och hans kämpar till
medelpunkt. Den genomgripande betydelse
Karl den store fick för den äldre medeltidens
politiska och kulturella utveckling medförde,
att diktningen redan tidigt kom att ägna
honom mycken uppmärksamhet. Som ofta
sker med centralgestalter inom den episka
dikten, kom han därjämte att absorbera
mycket episkt stoff, som urspr. avsett helt andra
personligheter (Karl Martell, Karl den skallige
m. fl.). Även delar av den merovingiska
epiken sammansmältes med hithörande diktning.
Detsamma gäller om de stora lokala
hjältedikterna (dikten om Roland, som måhända
urspr. varit ett bretonskt lokalepos, Girard
de Roussillon, som hörde hemma i Bourgogne,
m. fl.). Bland det betydande antal dikter och
sagor, som således efter hand samlades kring
Karl den store och hans ätt, märkes i främsta
rummet den ryktbara »Chanson de Roland»
(se R o 1 a n d s s a g a n), som tillhör
diktkretsens äldsta utvecklingsskede; i yngre
former och bearbetningar äro bevarade dikterna
om Ogier le danois (se Holger Danske),
Renaud de Montauban, Doon de Mayence, Les
quatre fils Aimon m. fl. Under medeltidens
senare del blevo alla dessa dikter föremål för
vidlyftiga omarbetningar, varvid det
ursprungliga poetiska värdet h. o. h. gick förlorat. Som
folkläsning (vanl. i prosaform) bibehöllo de
emellertid mycket länge sin popularitet.
Även utom Frankrike spredos och
bearbetades talrika motiv ur denna sagokrets,
särskilt i Italien; ett bevis på hur stark denna
tradition var utgör Ariostos berömda epos
»Orlando furioso». En stor kompilation av
hithörande prosaromaner är »Reali di
Fran-cia» (från 1300-talets mitt), som långa tider
varit en i Italien omtyckt folkbok.
I Norden blevo sagorna om Karl den store
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
