- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 11. Jylland - Kragduva /
447-448

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karolingiska sagokretsen - Karolinsk - Karolinska förbundet - Karolinska institutet (Karolinska mediko-kirurgiska institutet) i Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

447

Karolinsk—Karolinska institutet

448

kända under 1200-talet och först bearbetade
i Norge; möjl. har man här att räkna med
England som mellanled (G. Storm). Den
norska »Karlamagnus saga» finnes i två
bearbetningar, en från förra hälften av 1200- och
en från början av 1300-talet. Den danska
sagan finnes bevarad i en enda handskrift,
V. 82 i Kungl. bibi, i Stoekholm, skriven i
Börglum kloster 1480. Någon fullständig
medeltida svensk version av sagan finnes ej i
behåll. Både den svenska och den danska
versionen torde återgå på den norska. Även på
Island blev sagan om Karl den store bekant,
dock först betydligt senare. En handskrift av
den isländska versionen från 1600-talets slut
finnes i Kungl. bibi.

Litt.: G. Paris, »Histoire poétique de
Charle-magne» (1865; omtr. utg. av P. Meyer 1905);
G. Storm, »Sagnkredsene om Karl den store
og Didrik af Bern» (1874); »Die Legende
Karls des Grossen im 11. und 12.
Jahrhun-dert», utg. av G. Rauschen (1890); J.
Bé-dier, »Les légendes épiques» (4 bd; 2:a uppl.
1914—21); K. Voretzsch, »Einführung in das
Studium der altfranzösischen Literatur» (3:e
uppl. 1925). O. W-n.

Karolinsk (av lat. Cärolus, Karl), som
hänför sig till någon regent med namnet Karl.

Karolinska förbundet, en sammanslutning
av historiskt intresserade personer, bildades i
Stockholm 1910 med uppgift att »genom
befrämjande av vetenskaplig forskning fördjupa
och vidga kännedomen om det karolinska
tidevarvet, företrädesvis Karl XII:s tid». Av
förbundets Ärsbok, innehållande rika bidrag till
den karolinska tidens historia, ha sedan 1910
utkommit 19 vol. S. E. B-g.

Karolinska institutet (off. Karolinska
mediko-kirurgiska institutet) i
Stockholm, Sveriges största medicinska
högskola, grundades 1810, varvid det dock i
sig upptog vissa äldre undervisnings- och
exa-minationsanstalter. Första början till en
medicinsk undervisningsanstalt i Stockholm
gjordes 1642, då drottning Kristinas livmedikus
G. F. Du Rietz (se d. o.) enl. eget erbjudande
började meddela undervisning åt sex med.
stud, från Uppsala. 1663 bildade Du Rietz
jämte tre andra läkare ett C o 11 e g i u m
medicum (se d. o.), som vid sidan av
andra uppgifter även var ämnat att bli ett
medicinskt läroverk. Det skulle sålunda
genom en examen pröva läkare, som ämnade
utöva verksamhet i Stockholm. 1685 ålades
kollegiet att ha uppsikt över de examina, som
avlades inför den s. k. Kirurgiska societeten,
fältskärernas skrå, vars medl. länge räknades
som hantverkare. I 1699 års medicinalordning
stadgades, att ett anatomihus skulle inrättas,
där sektioner borde utföras av kollegiets medl.
1716—20 var M. Bromelius prof, i anatomi,
dock utan avlöning. Med anledning av
klagomål över de vid armén och flottan anställda
fältskärernas okunnighet utfärdades 1752 ett
k. br. till Collegium medicum, vari
förordna

des, att en pålitlig och erfaren anatomie och
kirurgie professor i Stockholm skulle
tillsättas. Lön till professuren anslogs först 1756,
och s. å. utnämndes R. Martin till dess
innehavare. Enl. instruktion av 1768 skulle
anatomie professorn föreläsa i anatomi och
kirurgi, särskilt för fältskärselever; även med.
stud, vid Serafimerlasarettet brukade bevista
föreläsningarna. 1761 inrättades en ny
professur, i naturalhistoria och farmaci; förste
innehavare blev P. J. Bergius. 1790 ändrades
denna professur till medicin och farmaci, och
professorn ålades att undervisa särskilt i
läran om febrar, farsoter och fältsjukdomar.
1761 inrättades en professur i obstetrik, vars
förste innehavare blev D. von Schulzenheim,
som hade att undervisa läkare, fältskärselever
och barnmorskor. De tre professurerna stodo
under överinseende av Collegium medicum.
När Kirurgiska societeten 1797 upplöstes,
övertog Collegium medicum anställandet av
kirurgie magisterexamen, som trädde i st. f.
mästerfältskärsexamen och medförde samma
rätt till utövandet av läkarverksamhet som
den vid univ. förvärvade med. doktorsgraden.
Denna examen omfattade tre förhör: det
första i anatomi, naturalhistoria och
farma-ceutisk kemi; det andra i fysiologi, diagnostik
och behandling av särskilt de sjukdomar, som
förekomma i krig till lands och till sjöss,
teoretisk kirurgi och obstetrik; det tredje i alla
slags operationer. Med. lic. eller dr, som
därjämte ville bli kir. mag., skulle förete intyg,
att han tjänstgjort sex mån. vid
Serafimerlasarettet, men behövde endast undergå det
tredje förhöret. 1806 bestämdes, att för
kompetens till regementsläkartjänst skulle
fordras såväl med. doktors- som kir.
mag.-exa-men; 1812 utfärdades enahanda bestämmelser
om provinsialläkartjänst.

Närmast på grund av bristen på fältläkare
föreslog den framstående läkaren C.
Trafven-felt vid 1809 års riksdag inrättandet av ett
institut, vid vilket skulle utbildas läkare med
lägre kompetens, som efter en tvåårig kurs
skulle kunna bli underläkare i fält för att
sedan ev. fortsätta sina med. studier.
Ständerna anslogo 3,000 rdr bko till ett institut
för utbildning av fältläkare och 1,825 rdr bko
till ett garnisonssjukhus. Den 13 dec. 1810,
vilken dag kan anses vara K:s egentliga
stiftelsedag, beslöt K. m:t, att ett »institut till
danande av skickliga fältläkare» skulle
inrättas och två nya professurer, en teoretisk
och en praktisk, tillsättas. 14 febr. 1811
förordnades E. Gadelius och C. F. Weltzin att
vara, den förre medicinæ theoretices professor
och den senare medicinæ practices professor
vid Institutet för fältläkares
danande; den senare blev tillika
överfältläkare vid Stockholms garnison. I de off.
kalendrarna för 1812 och 1813 upptagas såsom
prof, vid Medico-chirurgiska
institutet endast Gadelius och Weltzin, men i
Collegium medicums protokoll för 1811 räknas

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:16:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdk/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free