Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karpaterna - Karpathos - Karpatorutenien - Karpdammar - Karpfiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455
Karpathos—Karpfiskar
456
Fjällsjöarna Morskie Oko och Czarny Staw på
Kar-paternas nordsluttning.
stråk av jurakalk (den s. k. klippenzonen,
motsv. n. kalkalpzonen). På insidan följer
med vissa avbrott en zon av ungvulkaniska
bergarter (trakyter, andesiter). — V ä s
t-karpaterna, från Donau till
Popräd—Her-nädsänkan, uppdelas genom längsdalar och
pass i fristående kedjor. Till centralzonen
höra tre parallella stråk: 1) Små K. (761 m
ö. h.), Inovecbergen, Lilla Fatra (1,711 m),
Oravskä Magura och Höga Tatra (se T a t r a;
med K:s högsta topp, Gerlsdorferspitze, 2,663
m); 2) Tribecbergen, Stora Fatra (1,586 m)
och Låga Tatra (Dumbier 2,045 m); 3)
Slovakiska malmbergen med Vjepor och
GePnica-kedjorna. Till innerzonen höra
Stiavnica-bergen, Matra, Bükkbergen och Hegyallya.
Ytterzonen representeras av Marsovbergen
m. fl. v. öm March samt Vita K. och
Väst-beskiderna (Babiagöra 1,725 m).
Västkarpa-terna uppdelas i hög grad av de mot s. gående
floddalarna (March, Väh, Nitra och Hron), som
i det inre bilda breda dalbäcken (Zilina,
Tu-rec, Liptov, Zvolen). Viktiga
passövergångar äro Myjavasänkan, Vlarapasset (283 m),
Jablunkapasset (551 m). —
östkarpa-terna, vanl. räknade t. o. m. Bran-
(Törz-burg-)passet (1,240 m), sakna i regel
centralzon. Huvudkedjorna, som alla tillhöra
flysch-zonen, äro östbeskiderna, Skogskarpaterna
(Hoverla i Cornahoramassivet 2,058 m),
Buko-vina- och Maramureskarpaterna samt
Trans-sylvanska K. (Pietrosul 2,305 m, Caliman
2,102 m). Utpräglade längsdalar äro
Bistrita-och Moldovadalen; viktigaste pass äro
Dukla-passet (502 m), Uzokpasset (889 m),
Veriaca-passet (841 m), Jablonicapasset (931 m),
Bor-gopasset (1,227 m) och Predealpasset (1,051
m). Innerzonen omfattar Vihorlat-,
Gutin-och Hargittabergen och skiljes i s. från
ytterzonen av breda dalbäcken (Gheorgheni, Ciuc,
Burzenland) kring övre Maros och Aluta.
Sydkarpaterna el.
Transsylvan-ska alperna tillhöra h. o. h. centralzonen
och bilda parallellkedjor, avbrutna av
tvärdalar: Aluta genom Turnu Rosüpasset (365 m),
Jiu genom Lainieipasset; högsta topparna äro
Bucegiul (2,506 m), Negoi (2,536 m), Mandra
(2,520 m), Retiezat (2,506 m). Den markerade
Temes—Cernasänkan bildar gräns mot
Banat-bergen. — K:s bergformer äro i allm.
avrundade och föga accentuerade; undantag
bilda Höga Tatra och Sydkarpaternas högsta
partier, som under istiden varit nedisade,
samt klippenzonen. Klimatet är på båda
sluttningarna kontinentalt; nederbörden
varierar mellan 500—800 mm i randpartierna
och 2,000 mm på högfjället. K. äro till stor
del skogtäckta; längst ned växa ek och bok,
därefter (från 500 m) barrskog och ovan
trädgränsen (1,400—1,900 m) fjällhed.
Befolkningen (tjecker, slovaker, polacker, rutener,
rumäner ävensom tyskar och magyarer)
livnär sig av jordbruk, boskapsskötsel och
skogsbruk. Bergsbrukets betydelse var förr större
(ädla metaller vid Kremnica m. fl.; järnmalm
i Slovakiska malmbergen; brunkol vid
Petro-sani). Livlig turisttrafik till Höga Tatra och
Västkarpaternas badorter. Litt.: V. Uhlig,
»Bau und Bild der Karpathen» (i »Bau und
Bild österreichs», 1903) och »Über die
Tekto-nik der Karpathen» (1907); E. de Martonne,
»Les Karpathes méridionales» (i Revue de
Géo-graphie 1907); W. Behrmann, »Die
Südkarpa-then» (1924). — Om striderna i K. under
världskriget se Polsk-ryska fronten. S. F.
Ka’rpathos, it. Scarpanto, ö bland
Tolv-öarna (se d. o.).
Karpätorutènien, tjeck. Podkarpatskå Rus,
Tjeckoslovakiens östligaste huvuddel, mellan
Polen i n. samt Rumänien och Ungern i s.,
före världskriget en del av Ungern; 12.656
kvkm, 606,568 inv. (1921); huvudstad:
Uzho-rod. N. delen uppfylles av Skogskarpaterna,
s. delen tillhör ungerska slätten. Floderna
(Tereblja, Borsava, Latorica, Uh m. fl.)
avvattna K. till Theiss, som delvis bildar s.
gränsen. Befolkningen är språkligt och
etnografiskt mycket splittrad: rutener (372,884),
magyarer (102,144), judar (80,059, mest i
städerna), rumäner och tyskar. Huvudnäringar
äro jordbruk (även vinodling), boskapsskötsel
och skogsbruk; saltgruvor i Marmarosskä
Solotvina. — K. ockuperades i febr. 1919 av
tjeckoslovakiska trupper. En
nationalförsamling i Uzhorod beslöt 18 maj s. å. anslutning
till Tjeckoslovakien under förutsättning av
autonomi, vilket s. å. bekräftades i S:t-Ger
mainfreden. 6e vidare Tjeckoslovakien.
Karpdammar, se Karpsläktet.
Karpfiskar, Cypri’nidae, en fam. av
benfiskarna. Kroppen är täckt med stora fjäll,
munnen liten, tandlös, utstjälipbar och vanl.
begränsad blott av mellankäkbenen.
Födan sönderdelas med på de undre
svalgbenen sittande s. k. svalgtänder, som verka
mot en hornartad skiva på skallens bas.
En rygg- och en analfena finnas, och
bukfenorna äro belägna långt bakåt.
Simblå-san är uppdelad i två avd. K., som
omfatta omkr. 1,000 arter sötvattensf iskar från
Gamla världen och Nordamerika, leva i
stillastående vatten, helst med dyig botten. Fö-
Ord, som saknas under K,
torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
