Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karpsläktet - Karpus - Karr, Alphonse - Karré (Carré) - Karren, Karrenfelder - Karrer, Paul - Karriol - Karriträd - Karriär - Karroo - Karrooformationen - Kars - Karsch, Anna Luise, f. Dürbach - Karschi (Beg Budi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
459
Karpus—Karschi
460
Norsk karriol. I Nordiska museet,
först i maj el. juni, då de skola användas,
och besättas vanl. med en hona och två hanar,
som upptagas omedelbart efter leken. Då
ynglet kläckts, överföres det i s. k.
sträckdammar och sedan i tillväxtdammarna,
övervintringen sker också i särskilda dammar.
Karpen tillväxer snabbt under de första
levnadsåren men sedan rätt långsamt. I regel
hålles den därför endast så länge, att den
uppnått säljbar storlek, vid omkr. tre års
ålder. I Sverige, där karp ej ätes så gärna,
bedrives karpodling i Skåne (huvudsaki. för
export). De största karpdammsanläggningarna
i Europa finnas i Tyskland, Tjeckoslovakien,
Jugoslavien och Frankrike. T. P.
Karpüs (av fr. capuce, kapucinmunkarnas
spetsiga huvudbonad, dimin. av mlat. capa,
kåpa), mössa med nedfällbara klaffar eller
öronskydd på sidorna; även namn på
huvudbonad av grövre tyg.
Karr, Alphons e, fransk författare,
publicist (1808—90). K:s första roman, »Sous
les tilleuls» (1832), hade stor framgång och
följdes av »Le chemin le plus court» (1836),
med motiv från hans olyckliga äktenskap,
»Geneviève» (1838), »Voyage autour de mon
jardin» (1845), »Les femmes» (1853) och »La
Pénélope normande» (1855). K. blev 1839 red.
för Le Figaro och utgav 1839—48 den
satiriska månadsskriften Les Guépes
(Getingar-na; delvis omtr. i bokform; definitiv uppl. i
6 bd 1885—98). K. spelade nu en ledande
roll inom pressen, ehuru hans bitande
kvickhet skaffade honom många fiender. 1848
uppsatte han Le Journal, i vilken han
försvarade nationalförsamlingens moderata politik.
På 1850-talet bosatte sig K. i Nizza, där han
med passion idkade blomsterodling i stor
skala. Strödda tankar ur hans arbeten ha
sammanförts under titeln »L’esprit d’A. K.»
(1877 och 1890). Jfr Th. Gautier, »Portraits
contemporains» (1874); Ch. A. Sainte-Beuve,
»Premiers lundis», II (1875). Kj. S-g.
Karré (C a r r é), fyrkant. Om den militära
uppställningen k. el. fyrkant se d. o. —
Fläskk a r r é kallas ett fyrkantigt stycke
av »halva sadeln» på ett svin; serveras stekt
med sås el. kastanjepuré.
Kärren, Karrenfelder, geol., se K a r s t.
Karrer, Paul, schweizisk kemist (f. 1889).
Föddes i Moskva (hemort Teufenthal i Aargau)
och studerade vid univ. i Zürich under A.
Werner (se d. o.). 1912—18 var K. Paul
Ehr-lichs (se d. o.) medarbetare i Frankfurt och
blev 1919 ord. prof, i Zürich. På flera
områden av den organiska kemien, särskilt i
fråga om kolhydrater och karotinoider (se
d. o.), har K. gjort synnerligen betydande
insatser. Bland hans litterära produktion må
nämnas »Die polymeren Kohlenhydrate»
(1925) och »Lehrbuch der organischen
Che-mie» (1928). H. E.
Karriöl (fr. carriole, av lat. ca’rrus, vagn),
ensitsigt åkdon på fjädrar och två höga hjul.
Från början avsågs därmed en täckt kärra,
men i Sverige är k. namnet på en öppen,
mycket lätt schäs, som särskilt varit i bruk
i Norge och i de därintill gränsande svenska
landskapen (se bild). (G. Brg.)
Karriträd, bot., se Eucalyptus.
Karriar, hästens snabbaste lopp,
fyrsprång; bana, fortkomst i befordringar.
Karroo, hottentotska, »torr trakt», »hård
jord», det av karrooformationen (se d. o.)
uppbyggda taffellandet i Sydafrika; se Cape
of G o o d H o p e.
Karrooformationen (av Karrooöknen),
sammanfattning av i Sydafrika förekommande
avlagringar, tillhörande den yngre delen av
den paleozoiska gruppen och den äldre delen
av den mesozoiska. De äro fastlands- och
sötvattensbildningar i orubbat läge och
tillhöra Gondwanasystemet (se d. o.). K.
upptager 1/2—2/3 av Sydafrikas areal; dess
mäktighet är betydande, störst i s. och beräknas
där till 8,000—9,000 m. I s. är också
Dwyka-konglomeratet utbildat, en från övre karbon
härrörande moränavlagring, en tillit (sed. o.),
som också mångenstädes kan iakttagas,
vilande på den räfflade hällen, ett bevis på den
stora nedisning, som då träffade största delen
av Gondwanakontinenten. K. A. G.
Kars, vilajet i Turkiet, i Armeniska
höglandet; 14,440 kvkm, 205,098 inv. (1927).
Huvudstad är Kars (13,735 inv.), 1,740 m ö. h.,
vid floden Kars och järnvägslinje till Tiflis.
Staden är strategiskt viktig och har en
gammal fästning med citadell. Flera
moskéer. Tillverkning av mattor. — Fästningen
K. belägrades 1807 förgäves av ryssarna men
intogs 1828 av Paskievitj. Under Krimkriget
leddes dess försvar av eng. officerare, men
fästningen tvangs slutligen genom kolera och
hungersnöd att kapitulera (nov. 1855). Under
rysk-turkiska kriget 1877—78 stormades K.
och tillföll efter krigets slut Ryssland, där
området blev en prov, i generalguv.
Kaukasien. Under världskriget var trakten s. v.
om K. föremål för upprepade anfall av
turkarna, som april 1918 stormade K., vilket
emellertid s. å. tillföll republiken Armenien.
1920—21 återkom Karsområdet till Turkiet.
Karsch, Anna Luise, f. Dürbach
(die Karschin), tysk skaldinna (1722—91).
Väckte uppseende genom flytande
improvisation, fick understöd men utvecklades ej.
K:s »Gedichte» (med biogr.) utgåvos 1792.
Karschi, nu Beg B u d i, stad i
socialistiska sovjetrepubl. Usbekistan, vid floden K.;
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
