Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karschi (Beg Budi) - Karseforsen, Kasse- - Karsholm - Karst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
Karseforsen—Karst
462
Karstlandskap på Popovo polje, Jugoslavien. — Ravin med utflöde av en underjordisk flod. Karstområdet
i Jugoslavien.
14,150 inv. (1926). Järnvägsknut.
Tillverkning av knivar och vapen; odling av vallmo
och tobak. Spannmåls- och hästhandel.
Karseforsen, Kasse-, staten tillhörigt
vattenfall i Lagan, vilket enl. beslut vid 1927
års riksdag utarrenderats på 40 år till
Sydsvenska kraft-a.-b. (se d. o.) enl. avtal mellan
nämnda bolag och Vattenfallsstyrelsen.
Bolaget, som tillförsäkrats statslån på högst
5,5 mill. kr. för utbyggnad av K. jämte
La-holmsfallet i samma vattendrag, har påbörjat
anläggandet av ett kraftverk vid K., där
fallhöjden är 26 m, och en vattenmängd av
140 kbm per sek. skall tillgodogöras genom
två vertikala Francisturbiner, vardera om
22,000 hkr. Den uttagbara energien beräknas
till 90—100 mill. kilowatt-tim. per år. Bg.
Karsholms slott.
Karsholm, gods i österlövs socken,
Kristianstads län, 17 km n. ö. om Kristianstad;
1,866 har, därav 591 har åker; tax.-värde
618,500 kr. (1927). Ståtligt slott i modern
holländsk renässans på en udde i
Oppman-nasjön. — K. är känt från 1336; låg då
på »Husön» (nuv. Furön) och flyttades på
1400-talet av fru Barbro Brahe. Ägdes 1515
av riksrådet Predbjörn Podebusk och (genom
arv) 1620—1781 av släkterna Gyllenstierna
och Sehested, sedan av släkterna v. Rosen,
Ruuth, Piper, Stiernswärd och Treschow.
Karst (it. Carso, kroat. Kras) är ett
bergland i Krain och det jugoslaviska kustlandet
vid Adriatiska havet, där berggrunden, som
består av hård kalksten, tillhörande
kritsyste-met, går i dagen över vida sträckor. Genom
kalkstenens upplösning erhåller berggrunden
en egendomlig, oregelbunden relief; genom
de i kalkstenen befintliga sprickorna rinner
vattnet ned från ytan, och dräneringen blir
övervägande underjordisk. Denna för
liknande kalkstensområden karakteristiska relief
och dränering samt a,ndra dithörande
förhållanden ha först studerats i den adriatiska k.
och i Les Causses (se C au sses) i Cevennerna.
På grund av deras allmängiltighet ha
numera k. och karstbildningar blivit
appella-tiva namn för liknande kalkplatåer och deras
morfologi. Av regnet, som särskilt i de högre
delarna av platån nära snögränsen lämnar
ansenliga vattenmassor, upplöses kalkstenen
på ytan. På nästan horisontella eller svagt
lutande ytor går den kemiska upplösningen
ganska långt, och fåror av 1 m djup och
därutöver äro ej sällsynta. Genom dem blir
ytan ojämn och svår att passera; man kallar
dem »Kärren» el. »Schratten» och terrängen
»Karrenfelder». Dessa upplösningsfenomen
äro närbesläktade med »skorstenarna» el.
»de geologiska orglarna», vid vilka dock
upplösningen går rakt nedåt. Emellertid är
den ej inskränkt till ytan, utan vattnet
rinner snart nog ned i lägre lager och utövar där
sin upplösande verkan.
Undermineringsarbe-tet yttrar sig snart i en mindre instörtning,
som småningom vidgas och fördjupas;
dylika instörtningar, jordfall, k a r s 11 r a
t-tar el. med ett slaviskt namn d o 1 i n e r,
kunna växla från ett 10-tal m till en km i
storlek. Det i kalklagren nedkomna vattnet
söker sig väg ytterligare längs skiktfogar och
sprickor och kommer så fram i dagen på något
annat ställe, så som t. ex. är fallet med floden
Poik, vars gamla bädd kan iakttagas vid
Adelsberg-grottan (se d. o.). Man har om
karstbildningarna framställt den åsikten, att
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
