Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kartell - Kartera - Kartesch - Kartnagel - Kartograf - Kartografiska institutet - Kartografiska sällskapet - Kartogram - Kartong - Kartonnera - Kartotek - Kartov - Kartprofil el. Profilkarta - Kartprojektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
Kartera—Kartprojektion
472
tendenser i det moderna näringslifvet» (ibid.
1905); Trustlagstiftningskommitténs
betänkande 21 dec. 1921; k. prop. n:r 110 vid 1925
års riksdag. J. R. N.
Kartera, se Stämpelpapper.
Kartèsch (ty. Kartätsche, fr. cartouche),
en med små kulor (skrot) fylld och i båda
ändarna sluten bleckcylinder, använd som
projektil i en artilleripjäs. Under namn
av skrå- el. hagelskott nyttjades k.
redan på 1500-talet i fästningskriget samt
fr. o. m. 1600-talet även i fältkriget. Det
cylindriska höljet skall kunna motstå stötar
under transport men bör sönderskakas av
gastrycket vid skottlossningen, så att skrotet
sprides liksom haglen vid ett hagelskott.
Kar-teschelden kan användas endast mot trupper
på korta avstånd (under 500 m). Fordom, då
striderna utkämpades på korta håll, var k.
artilleriets viktigaste projektil. Vid
införandet av g r a n a t k a r t e s c h (se d. o.)
förlorade k. sin forna betydelse. I
fästningskriget bibehållas dock k. för
gravflankerings-pjäser m. m. G. af W-dt.
Kartnagel kallas varje nagel på fingrar
eller tår, som icke har sin normala form,
glans och tjocklek utan är ojämn, sprickig,
spröd, för lång eller för kort och merendels
för tjock. Dessa missbildningar bero på
sjuklig förändring av det nagelbildande organet,
nagelbädden (ss. inflammation, förstörande
varbildning, syfilis), eller på svampbildning i
eller under nageln. F. B-m.*
Kartograf, kartframställare. —
Kartografi, vetenskapen om kartor, ingår som en
huvuddel i den geografiska ämnesgruppen.
Kartografiska institutet i Stockholm
grundades 1915 av M. Lundqvist under namn av
Kartografiska byrån, ombildades 1922 till
dotterbolag till a.-b. Sveriges litografiska
tryckerier. Från K. ha utgått såväl
vetenskapliga som populära kartarbeten, skol- och
turistkartor, bl. a. Svenska turistföreningens
atlas över Sverige, Svenska turistföreningens
skärgårdskartor m. m.
Kartografiska sällskapet i Stockholm,
bildat 1908 på initiativ av prof. K. Rosén, har
till uppgift att höja intresset för Sveriges
kartarbeten och söka främja deras
utveckling. Har utgivit publikationer över Sveriges,
Norges, Danmarks och Finlands kartläggning
m. m. samt i tidskr. Globen årl. redogörelser
för officiell svensk kartverksamhet.
Kartogra’m, se Grafisk framställning.
Karto’ng. 1. Ett slags styvt papp el. papper,
som utgöres av två el. flera genom
bindemedel förenade pappersark (lameller); även
arbete av papp, ss. askar, fodral, portföljer. —
2. (Boktr.) Blad (kartongblad), som
omtryckts för att vid häftningen eller
bindningen insättas i stället för ett felaktigt. —
3. På papper utförd teckning eller målning,
avsedd att tjäna till förebild för vägg- el.
glasmålning, gobelängtapet el. dyl. — Om Rafaels
kartonger se R a f a e 1.
Kartonnèra (se Kartong), inbinda i
papp, förse med kartong; inhäfta
kartongblad. — Ad].: Kartonnèra d.
Kartotek, (lokal för) samling av uppgifter
enl. visst formulär; lappkatalog; kortsystem.
Kartöv, se Kanon, sp. 260.
Kartprofil el. Profilkarta, bild av
skärningen mellan ett vertikalplan och
jordytan.
Kartprojektion. 1. Geografisk
projektion, k. i egentlig bemärkelse,
matematisk avbildning av jordytan (stjärnhimmeln,
planetytan) på en kartas plana yta. I allm.
avbildar k. främst gradnätet, och i detta
inlägges sedermera själva kartbilden.
Projektionsändringar. Föremålet för
avbildningen är jordens matematiska figur (se
Geodesi och Jorden, sp. 1166),
förminskad i ett förhållande, som kallas kartans
huvudskala. På grund av omöjligheten
att fullt riktigt avbilda denna yta på
planet uppstå vid varje k. oundvikligen s. k.
projektionsändringar, i regel alltmera
avsevärda, ju större del av jordytan kartan
omfattar. Främst träffas därav längdmått, d. v. s.
skalan, och fullt längdriktiga k.
saknas. Längdändringarna kunna dock avpassas
så, att man erhåller antingen en
vinkelriktig (konform) el. en ytriktig
(ekvivalent) k. Bägge dessa egenskaper
kan en k. ej samtidigt äga. På vinkelriktiga
kartor kunna asimuter direkt uttagas från
kartan; på en och samma punkt är skalan
lika åt alla håll, men den är olika för skilda
ställen av kartan. Den ytriktiga k. lämnar
ett i alla delar fullt sant ytmatt; skalan är
däremot olika på kartans skilda delar och i
olika riktningar. Ytriktiga projektioner ha
stor användning för geografiska kartor
(Nordisk världsatlas t. ex. har uteslutande
ytriktiga kartor). Projektionsändringarnas
huvuddrag framgå av vidstående bilder och nedan
nämnda kartprov.
Indelning. I geografiskt hänseende
viktigast äro huvudgrupperna koniska,
cylindriska och asimutala. Utom dessa finnas
oäkta, modifierade o. s. v. Inom
varje grupp kan man åter klassificera k.
i vinkelriktiga, ytriktiga och förmedlande,
d. v. s. sådana, där man genom att eftergiva
fordringarna på både vinkel- och ytriktighet
sökt någon praktisk medelväg. — Den k
o-n i s k a k. erhåller man genom att avbilda
en zon av jorden på en nära anslutande
konisk yta, som, utbredd i planet, utgör
kartan. Vid den normala tangerande
koniska projektionen sammanfaller könens
axel PC (bild 1) med jordens axel BC (ABC
är en jordkvadrant), och konen tangerar
jorden utefter parallellen M, som alltså blir
längdriktig. De övriga parallellerna på konen
konstrueras som cirklar med P som
medelpunkt, meridianerna som räta linjer,
utstrålande från P och sinsemellan bildande
vinklar, lika med longitudskillnaden multiplice-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
