Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kartprojektion - Kartreproduktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
Kartreproduktion
474
rad med sinus för konvinkeln (CPN).
Alltefter formeln för parallellcirklarnas radie
erhållas olika projektioner, bland dem
vinkel-och ytriktiga. Vid skärande konisk k.
(se karta vid art. Indien) bli två
parallellcirklar längdtrogna. Om könens axel lägges
i ekvatorn eller utefter en godtycklig
jordradie och avbildning i övrigt sker som vid
den normala k., uppstå transversala,
resp, snedaxlade, koniska projektioner.
Den äldsta koniska projektionen härstammar
från Ptolemaios. En annan, oäkta
(meridianerna äro krokliniga) konisk sådan, B o
n-nes projektion (bild 3), är beräknad
av Mercator och ofta använd i geografiska
kartverk, emedan den är ytriktig. Av stor
betydelse är den vinkelriktiga koniska
projektionen, särskilt vid kartor i större skala.
En sådan är den 1817 av G. H. Spens
beräknade och för Generalstabens karta över
Sverige ännu gällande k. För Generalstabens
karta över n. Sverige nyttjas ett system av
liknande projektioner, näml, en tangerande
kon för varje bladvåd mellan två
parallellcirklar med 30’ i polhöjdsskillnad. Med
sådana projektionssystem liksom med de
analoga polyederprojektionerna äger
gradbladsindelningen (se G rad bl ad)
naturligt samband. Slutligen må nämnas de
polykoniska projektionerna, en
förmedlande art. Dylika tillämpas för
Internationella världskartan. —
Cylinderprojektioner utgöra ett gränsfall av de koniska,
där konen övergår till en jorden berörande
eller skärande cylinder. Även här skiljer man
på normala, transversala och snedaxlade k.
Den normala, konforma cylinderprojektionen
härrör från och benämnes efter Mercator
(1569) samt är den för sjökort allmänt
brukliga (bild 4). Karakteristiskt för denna är,
att loxodromen (se d. o.) avbildas som
en rät linje, näml, den kompasslinje, efter
vilken fartyget styr. Samma projektion, men
transversal, nyttjas sedan 1906 vid
beräkningen av Sveriges triangelnät och för den
ekonomiska kartan. Bland ytriktiga
cylinderprojektioner äro särskilt två oäkta
bekanta, den s. k.
Sanson-Flamsteed-ska (se bild 5 vid art. Jorden), i vilken
danska generalstabskartan i skalan 1: 80.000
utförts, samt Mol 1 w ei de s (se karta vid
art. Djurgeografi), som ofta nyttjas för
kartor över hela jordytan; ex. på
Lam-be r t s ytriktiga cylinderprojektion erbjuder
kartan vid art. Atlantiska oceanen,
där k. är transversal. Den enklaste
cylinderprojektionen är gamla tidens plattkarta,
där gradnätet består av genomgående lika
rektanglar. — Även asimutala (ofta
kallade z e n i t a 1 a) k. kunna återföras till de
koniska: könens spetsvinkel vidgas till två
räta vinklar, varvid konytan övergår till ett
plan och axeln till kartans mittpunkt. Mest
bekanta äro de perspektiviska
asimutala projektionerna. De framställas sålunda:
Ord, som saknas under
Bild 1.
Tangerande kon.
Bild 2.
Konisk projektion.
Bild 3. Bonnes
projektion.
Från en strålpunkt, belägen på en
jorddiameter eller dennas förlängning, projicieras
varje ort direkt på kaitan, som är lagd,
tangerande jordytan, i diameterns ändpunkt.
Allteftersom strålpunkten ligger i
jorddiameterns motsatta ändpunkt, i jordens
medelpunkt eller på oändligt avstånd, uppstår
härvid den stereografiska (vinkelriktig),
den gnomoniska eller den
ortografi sk a projektionen, samtliga ofta använda
för astronomiska kartor. Varje storcirkel
(ortodrom) avbildas i den stereografiska
projektionen av en cirkel, i den gnomoniska
av en rät linje. Den ortografiska
projektionen ger samma bild som en på avstånd
betraktad jordglob och är längdriktig längs
cirklar med projektionsmedelpunkten till
medelpunkt men varken yt- eller vinkelriktig.
Bland icke perspektiviska asimutala
projektioner märkas Postels och Lamberts. P o
s-tel s projektion, urspr. angiven av
Mercator, är karakteriserad därav, att alla
avstånd från kaitans mittpunkt äro fullt
riktiga. Lamberts projektion (se bild
3 vid art. Jorden och färgkartorna vid
art. Asien) är ytriktig, nyttjas med
fördel för planiglobkartor och ligger till grund
för H a m m e r s ytriktiga planisfär, mycket
använd för världskartor. Litt.: J. V.
Eriksson, »Om kartprojektioner» (2:a uppl. 1925;
med litt.-förteckning). K. Rn.
2. Horisontalprojektion, se Karta.
Kartreproduktion, mångfaldigande av
kartor, skedde förr med hjälp av träsnitt eller
kopparstick, numera antingen genom gravyr
i koppar, litografi eller fotomekaniska
repro-duktionsförfaranden (jfr d. o.), ofta i blandad
teknik. Vid färgtryck begagnas en sten eller
Bild 4. Mercators projektion.
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
