Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kastilien - Kastlekar - Kastlösa - Kastman, Carl Wilhelm - Kastmaskin - Kastning - Kastor - Kastor - Kastorhandskar - Kastpjäs - Kastrat - Kastration - Kastratsångare - Kastrera - Kastriota, Georg (Skanderbeg, Iskender Beg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
Kastlekar—Kastriota
500
dalusien 1236. Hans son Alfonso X den vise
(d. 1284, se d. o.) förändrade
tronföljdsord-ningen, vilket orsakade strider. Peter den
grymme (reg. 1350—69) störtades genom
uppror av sin halvbror Henrik av Trastamara
(reg. 1369—79), under vilken K. blomstrade.
Efter tronstrider tillföll riket Isabella (reg.
1474—1504), vars gemål, Ferdinand den
katolske (d. 1516), besteg Aragoniens tron 1479.
Härigenom förenades dessa riken under
makarna som samregenter. Under deras
dotterson Karl I (som kejsare Karl V) blevo rikena
en helstat, Spanien.,
Kastlekar, lekar, i vilka kast ingå som
huvudmoment. Om k. med boll av mera
idrottslig prägel, t. ex. det gotländska p ä r k, samt
långboll se dessa ord. Till k. med boll,
där lekmomentet är mera utpräglat, höra
slungboll och korgboll (se d. o.). Till
samma grupp kan räknas en mängd lekar
med liten stoppad boll, kastboll, jaktboll m. fl.
— Till k. med annat redskap än boll räknas
kasta varpa, störta stång och trisslagning
(gamla svenska folklekar) samt kägelspel och
curling (se dessa ord). Jfr Bollspel,
Folklekar och Lek.
Kastlösa, socken i Kalmar län, Gräsgårds
(se d. o.) härad, på s. Ölands v. kust; 56,44
kvkm, 861 inv. (1929). Kustslätten är en av
Ölands vackraste och fruktbaraste delar; ö. K.
är alvarmark (se Alvar). 1,790 har åker;
omkr. 50 har ungskog. Pastorat (varmed
framdeles Smedby och S. Möckleby förenas)
i Växjö stift, Ölands södra kontrakt.
Kastman, Carl Wilhelm, skolman,
ämbetsman (1832—1912), rektor vid
folkskole-seminariet i Karlstad 1871—83, i Stockholm
1883—91, folkskolinspektör 1867—91,
kansliråd i Ecklesiastikdep. och chef för dess byrå
för folkundervisningsärenden 1891—1901.
Anlitad i ett flertal folkskolekommittéer, gjorde
han sig bemärkt genom betydande insatser
för den svenska folkskolans utveckling. K.
var 1871—81 (jämte K. L. Anjou) red. för
Tidning för Folkskolan och 1882—91 för
Tidskrift för Folkundervisningen (1888—91
ensam) samt utgav läroböcker och populära
levnadsteckningar (i serien »Svenskt
folkbibliotek»), E. Spr.
Kastmaskin. 1. (Krigsv.) Se Ballist
och Katapult. — 2. (Lantbr.) Se S ä d e
s-rensningsmaskin.
Kastning. 1. (Veter.) Fostrets avgång så
tidigt, att det ej kan leva. K. förekommer
oftast hos nötkreatur och sto. Man skiljer
mellan s. k. tillfällig och smittsam
k. Den förra framkallas vanl. av yttre våld,
häftiga ansträngningar, olämpliga fodermedel,
iskallt dricksvatten m. m. Den smittsamma
k. beror på den s. k. Bangska
abortbacillen, och smittämnet kan upptagas
genom såväl matsmältnings- som
könsorganen. Genom blodundersökning (s. k.
komplementbildning) kan man numera
påvisa infektion (som även kan drabba
han
Ord, som saknas under
djur). Genom vaccination kan djurens
motståndskraft höjas och 2—3 månaders
immunitet åstadkommas. Månatliga
blodundersökningar, vaccination, isolering av kor, som
kastat, och desinfektion äro därför de metoder,
varmed man numera bekämpar sjukdomen. —
Den smittsamma k. hos sto beror på en
bakterie av paratyfusgruppen; smittan sprides
som hos nötkreatur. E. T. N.
2. (Lantbr.) Sädens rensning från lättare
delar, ss. agnar, slösäd m. m., vilket förr
skedde genom sädesdråsens k. med skovel
men numera göres med
sädesrensnings-maskin (se d. o.). H. J. Dft.
Ka’stor. 1. (Grek, myt.) Se D i o s k u r e
r-n a. — 2. (Astron.) Se Tvillingarna.
Kastör, hattfilt, beredd av bäverhår;
begagnades mycket i början av 1800-talet;
oäkta k. beredes av hår av bisamråtta, hare
o. a. pälsdjur.
Kastörhandskar förfärdigas av sämskgarvat
skinn av ren, älg el. dovhjort (ej av får el. get).
Kastpjäs, i motsats till flackbanpjäs (se
d. o.) artilleripjäs, som huvudsakligen ger
krökta kulbanor för att skada fienden
uppifrån, d. v. s. då han har skydd framför
sig. K. har i regel mindre utgångshastighet
och skottvidd än kanonen och kan därför vid
viss tillåten vikt givas grövre kaliber och
tyngre projektil. De delas i haubitser (se
Haubits) och mörsare (se d. o.). G. af W-dt.
Kasträt, snöping; ofta = kastratsångare.
Kastratiön, se Kastrera.
Kastratsångare, sångare, som genom
kast-rering bibehållit gossröstens klang utan att
gå miste om mannens röststyrka. K.
omtalas kort efter 1550 och vunno efter hand allt
större anseende, särskilt som solister i operor.
Deras glanstid var 1700—50, främst i Italien;
efter 1750 sjönk deras anseende hastigt, och
under 1800-talet funnos endast några få.
Till de berömdaste hörde Farinelli och
Salim-beni. Monogr. av F. Haböck (1926). T. N.
Kastrera (lat. casträre). 1. (Med.) Genom
operation avlägsna testiklarna. Vanl. sker
detta på grund av tuberkulos eller kräfta i
nämnda organ. På människor har
kastra-tion utövats och utövas i flera länder ännu
för vissa ändamål. I muhammedanska
länder sker operationen för att skaffa pålitliga
haremstjänare. Jfr E u n u c k. Inre
sekretion och Kastratsångare. (T. R.)
2. (Veter.) Operativt borttaga testiklarna
eller äggstockarna hos husdjur eller upphäva
nämnda organs verksamhet. Ändamålet med
operationen är, att djuren skola bli lättare
att hantera el. göda och att köttet skall få
högre värde som människoföda. Hos husdjur
utföres operationen på handjur av alla, slag,
bland hondjur någon gång, ehuru sällan, på
suggor och kor. Operationen är mindre
farlig, om den företages före djurens
könsmognad. E. T. N.
Kastriota, Georg, albansk nationalhjälte,
vanl. kallad Skanderbeg, turk. I s k e n-
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
