Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katakomber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
Katakomber
508
Gravkammare i Priscillas katakomb vid Rom. — Gravkammare i Calixtus’ katakomb vid Rom.
ren bekant, t. ex. kejsar Vespasianus’
dotterdotter Domitilla (S:t Nereus’ och Achilleus’
k.) och släkten Caecilii (Calixtus’ katakomb).
Ung. liktydig med k. är den i några inskrifter
förekommande benämningen hypogéer (lat.
hypogaè’um, underjordisk gravkammare).
En katakomb bildar ett nät av gångar och
mindre, fyrkantiga rum, ibland i ända till
sex våningar. Väggarna äro överallt späckade
med gravar. Den vanliga gravformen är
avlångt rektangulär, liknande en koj; graven
tillslutes med horisontellt ställda tegel eller
stenplattor, som ofta bära inskrifter och
symboliska teckningar. I de fyrkantiga kamrarna
äro de förnämligare arkosolgravarna
an-bragta, en halvrund nisch med gravrummet i
bottnen; detta är vågrätt tillslutet med
stenplattor. En omtvistad fråga är om k. tjänat
till gudstjänstrum. I allm. kan detta ej ha
skett, då kamrarna rymma högst ung. 50 pers.
Vid förföljelser, t. ex. under kejsar
Valeria-nus år 257, ha de kristna säkert samlats i k.
Nattvarden har begåtts där nere.
Fynd av gravgåvor och skulptur äro ej
Genomskärning genom ett stycke av Calixtus’
katakomb vid Rom.
många eller betydande. Synnerligen
intressanta äro vägg- och takmålningarna. De
ansluta sig till den hedniska konsten, men
motiv ur denna tilläggas en kristen mening,
t. ex. fridens duva, vinstocken, måltidsscener
(se bilder till art. Eskatologi och F o r
n-kristen konst), den gode herden, Orfeus
som fridsfursten m. fl. Framställningar av
underverken i G. T. och N. T. överväga vida,
andra scener ur Kristi liv äro sällsynta;
lidandeshistorien saknas. Förklaringen till
detta urval har man funnit i bönerna vid en
dödsbädd: de uppräkna underverken som bevis
för hoppet om räddning ur döden till evigt liv.
De romerska k:s utsträckning, 880 km
gångar med plats för 6 mill. människor,
vittnar om den kristna kyrkans styrka före dess
erkännande. K. konfiskerades under kejsar
Diocletianus’ förföljelse (303—311) men
återställdes efter dennas slut till kyrkan. Efter
kristendomens seger genom Konstantin (312)
avtog bruket av k. för begravning, men de
besöktes som vallfartsorter, och man sörjde
för deras underhåll; påven Damasus, 366—
384, utbyggde t. ex. den s. k. påvekryptan
och smyckade den med inskrifter. Från
600-talet byggdes kyrkor på dem. Man började
flytta benen till kyrkorna inne i staden,
och på 800-talet voro k. tömda. Kyrkorna
förföllo, och k. glömdes. På 1400-talet var
endast S:t Sebastianos bekant, 1578
upptäcktes en annan, men katakombforskningen
tillhör 1800-talet. Största förtjänsten inlade
G. B. de Rossi, som utgivit monumentalverket
»Roma sotterranea» (3 bd, 1864—77); se även
J. Wilpert, »Die Malereien der Katakomben
Roms» (2 bd, 1903). Tidskrift: Bulletino di
Archeologia Cristiana. översikter: J.
Center-wall, »Romas kristna k.» (1881); W. Lowrie,
»Monuments of the early church» (2:a uppl.
1906); L. v. Sybel, »Die christliche Antike», I
(1906); C. M. Kaufmann, »Handbuch der
christ-lichen Archäologie» (2:a uppl. 1913). M.PnN-n.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
