Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Katarina II (rysk kejsarinna, Sophie Auguste Friederike) - Katarina (församling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
523
Katarina
524
svagare grannar hänsynslösa politik bragte
åtskilliga framgångar. Genom frederna i
Kütschük Kainardscha 1774 och lasi 1792 vann
hon från Turkiet vidsträckta områden kring
Bug och Azovska sjön, 1783 fullbordades Krims
erövring, och vid Polens delningar 1772, 1793
och 1795 tog Ryssland lejonparten,
Vitryssland, Litauen, Podolien, Volynien, polska
Ukraina samt Kurland. Däremot satte 1772
års revolution och kriget 1788—90 en gräns
för det ryska inflytandet i Sverige. K.
omorganiserade den ryska förvaltningen, bl. a.
genom guvernementsindelning, och strävade
■särskilt efter att skapa en enhetlig rysk
■statskropp, varvid bl. a. Ukrainas
självstyrelse gick till spillo. 1767 utfärdade K. en
’berömd nakaz, instruktion för en blivande
lagstiftning, som skulle utarbetas av ett slags
ständerrepresentation, vilken dock rätt snart
hemförlovades. Mer än en gång hejdade sig
K. i sin iver att verka som en upplyst despot,
och många av de lovprisade reformerna av
skola, rättskipning och samhälle, ibland
främst beräknade för den västerländska
opinionen, stannade på papperet. När
upplysningstidens idéer buro frukt i franska
revolutionen, blev K. ohöljt reaktionär. För
kolonisation av de vidsträckta slätterna i s.
Ryssland inkallades bl. a. tyskar (se även G a
m-melsvenskby), men Rysslands värsta
kräftskada, livegenskapen, lämnades
oantastad eller skärptes, medan adelns
rättigheter ökades, varigenom klyftan mellan
över-och underklass vidgades.
Katarina kyrka i Stockholm.
K. brevväxlade med Voltaire, J. M. Grimm,
Diderot m. fl., kallade berömda utländska
vetenskapsmän till Petersburg och
understödde frikostigt konst och litteratur. På
ryska eller franska skrev hon några
komedier, ett par pseudoklassiska skådespel med
ämne från Rysslands äldsta historia, en mot
Gustav III satirisk opera (1788), två
allegoriska sagor m. m., författade en berömd
handledning för sina sonsöners lärare och
medarbetade flitigt i tidskrifter, särskilt
under sin mera frisinnade period omkr. 1770.
För tidens lösa moral blev K. en av de mest
beryktade exponenterna, och under sina
senare år slösade hon stora summor på sina
många älskare, motstycken till franska
konungarnas mätresser och då vanl. kallade
»generaladjutanter». De ryktbaraste
favoriterna voro, förutom Saltykov och
Poniatow-ski, Grigorij Orlov, G. A. Potemkin (kanske
den ende, som utövade något avsevärt
politiskt inflytande) och P. Zubov. — Jfr
Ryssland, historia.
Litt.: K:s saml. skr., 12 bd, 1901—08,
hennes till 1759 (i fragment till 1762) gående
memoarer i ty. övers. (2 bd, 1913) innehålla
även för K:s historia belysande brev m. m.
(en del utg. av A. Herzen 1859, senast övers,
till sv. 1915). Monogr. av A. Brückner (på ty.,
1883), V. A. Bilbasov (till större delen
outgiven; ty. övers., 2 dir, 1891—93, samt »K. II.
im Urtheile der Weltliteratur», 2 bd, 1897),
K. Waliszewski (»Le roman d’une
impéra-trice», 1893, många uppl.; sv. övers. 1897;
mera litterär än vetenskaplig) och G. Aretz
(på ty., 1919; sv. övers. 1923; något
sensationsbetonad). Värdefull är hennes sekreterare A.
V. Chrapovitskijs dagbok 1782—93, utg. av
N. Barsukov (3:e uppl. 1873; utdrag i sv.
övers. 1880). A. A-t.
Katarina, församling i Stockholm, omfattar
mellersta delen av Södermalm; 47,844 inv.
(1929). Jämte församlingskyrkan (se nedan)
ligger i K. Allhelgonakyrkan, uppförd 1917
—18 i Helgalunden av Sällskapet för
främjande av kyrklig själavård. Församlingen
uppstod 1654 genom delning av Maria förs.;
från K. avskildes 1 maj 1917 Sofia förs.
1656 grundlädes K. kyrka, en
centralanläggning i grekisk korsform med mittkupol och
fyra sidotorn, efter ritningar av J. De la
Vallée. Omkr. 15 år senare kunde kyrkan
upplåtas till gudstjänstbruk, ehuru den ej var
fullt färdig. Vid den stora eldsvådan på
Södermalm 1723 nedbrann kyrkans
överbyggnad. I st. f. den låga kupolen över
mittkvadraten byggdes efter G. J. Adelcrantz’
definitiva ritningar 1728 den nuv. ytterkupolen på
rätt hög tambur. Den för stadsbilden så
karakteristiska överbyggnaden blev färdig på
1740-talet. Ung. från denna tid härrör
altartavlan, av L. Gottman. Skulpturgruppen i
koret, från 4906, är av J. A. Wetterlund.
Interiörens dekoration är från 1890-talet. —
Ung. på platsen för kyrkan fanns under me-
K, torde sökas under C.
Ord, som saknas under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
