Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaukasien - Kaukasiska rasen - Kaukasiska språk - Kaukasus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
549
Kaukasiska rasen—Kaukasus
550
bekanta med s. sidan av K. och med
stäpplandet n. därom. Bergfolken voro under
medeltiden i allm. oberoende, ehuru de stundom
besegrades av perser, mongoler och turkar.
I nyare tid förde de en långvarig kamp mot
ryssarna, vilkas erövringsföretag började
under Peter den store. Genom freden i
Kiit-schük Kainardscha (1774) erhöll Ryssland
Kabarda, vid övre Kuban och Terek, och fick
därigenom nyckeln till K. från norr. Med
Ryssland införlivades 1802—10 Georgien.
Genom freden i Adrianopel (1829) avstod
Turkiet till Ryssland sin nominella överhöghet
över de kaukasiska stammarna. Ända till
1859 fortgick sedan det ryska erövringskriget
nästan utan avbrott under många växlingar.
Det fördes länge huvudsaki. mot tjerkesserna.
Senare vann bland lesgierna Sch a my 1 (se
d. o.) genom entusiasm och tapperhet
stammarnas förtroende och satte motståndet i
system. Ryssarna nödgades använda
betydande truppmassor, och dock fördes kriget
länge utan framgång och med stora offer.
Efter Krimkrigets slut (1856) upptogo
ryssarna kampen med fördubblad kraft. 1859
intogos Veden, Schamyls förnämsta fäste, och
bergfästningen Gunib, varvid Schamyl själv
blev tagen till fånga av furst Bariatinskij.
Därmed var motståndet förbi och K:s
erövring fullbordad. Sedan sökte Ryssland draga
kristna nybyggare till K. och trygga sin makt
genom järnvägsanläggningar (linjen Poti—
Tiflis fullbordades 1871). Genom
Berlinfre-den 1878 avträdde Turkiet områdena
Arda-han, Kars och Batum, som införlivades i K.
Under världskriget var K. krigsskådeplats
i ryssarnas krig mot turkarna (se Arm
e-niska krigsskådeplatsen). Om K:s
senare öden se Armenien, A s e r b e i
d-j a n, Georgien, Ryssland, historia,
och Transkaukasien. — Jfr även
Kaukasus.
Litt.: G. F. R. Radde, »Grundzüge der
Pflanzenverbreitung in den Kaukasusländern»
(1899); C. v. Hahn, »Kaukasische Reisen und
Studien» (1896); M. v. Dechy, »Kaukasus» (3
bd, 1905—07); J. F. Baddeley, »The russian
conquest of the Caucasus» (1908); M. v.
Tsere-theli, »Rassen- und Kulturprobleme des
Kaukasus» (1916); Ph. Price, »War and
revolution in Asiatic Russia» (1918). (V. S-g.)
Kaukasiska rasen, Blumenbachs (se d. o.)
namn på en av de fem raser, vari han indelade
människosläktet. Se Människoraser.
Kaukasiska språk, de språk, som talas av
de smärre folkstammarna i Kaukasus’
bergstrakter. De visa ej släktskap med någon
känd större språkgren och äro sinsemellan
delvis så olika, att de kanske ej ha ett
gemensamt ursprung. De äro spillror av en eller
flera utdöda språkstammar. Det synes bli
alltmer tydligt, att hetitiskan företer
bestämda likheter med vissa kaukasiska språk.
Något skäl synes också finnas för att det
språk, som talades av de före de indoeuro-
peiska armenierna i Armenien boende
kal-derna (se d. o.), kunde ha någon
avkom-ling bland k. V. Thomsens förmodan, att
den lesgiska gruppen bland k. kunde
sammanhänga med etruskiskan, har ej bekräftats.
K. karakteriseras av en högst egendomlig
byggnad och en rikedom på egendomliga ljud.
I fråga om allmän språkbyggnad synes man
kunna uppställa två stora huvudavd., som
omfatta var för sig till synes (särskilt den
sydliga) inbördes besläktade språk. Dessa äro:
1) De sy dkaukasiska språken, georgiskan
(se Georgiska språket och
litteraturen) samt mingreliskan,
lazi-s k a n och suaniskan. 2) De
nordkaukasiska el. egentliga bergsspråken: a) alla de
olikartade östliga bergsspråken, den s. k.
lesgiska gruppen i Dagestan, omfattande
avariskan, dido- och andispråken, lak el.
ka-sikumykiskan, darguagruppen och i s. ö.
ky-riniskan och udiskan; b) v. och n. v. härom
den mellersta gruppen: khisternas språk,
särskilt tjetjensiskan; c) den västliga el.
tjerkessiska gruppen, omfattande
ab-chasiskan närmast vid Svarta havet och
tjer-kessiskan. Området för varje språk kan vara
synnerligen litet, en liten dal, en eller ett par
bergsbyar. En översikt ger R. v. Erckert i de
synnerligen okritiska arbetena »Der
Kaukasus und seine Völker» (1887) och »Die Sprachen
des kaukasischen Stammes» (1895).
Specialarbeten över en del nordkaukasiska språk ha
utföits av A. Schiefner, G. Rosen, Tsagareli,
Th. Kluge m. fl. Se A. Dirr, »Einfiihrung
in das Studium der kaukasischen Sprachen»
(1928). (J. Ch-r.)
Kåu’kasus, bergskedja i v. Asien, mellan
Svarta och Kaspiska haven, omkr. 1,200 km
lång och 150 km bred; utgör en del av den
stora tertiära bergskedjeveckning, som
genomdrar Eurasien. K. har sin fortsättning mot
v. i Jailabergen på Krim, mot ö. i de
trans-kaspiska Balchanbergen, som förmedla
övergången i Irans bergland. Bergskedjan har
ett särdeles rätlinigt förlopp. Mot n. ligga
framför huvudkedjan flera lägre förberg; mot
s. stupar K. brant ned till Rions och Kuras
sänkningsfält. Den centrala zonen uppbygges
av kristalliniska bergarter, omgivna av
paleo-zoiska skiffrar, särskilt i ö., till vilka i n.
sluta sig mesozoisk och eocen sandsten och
kalk. Under underpliocen skedde den
huvudsakliga, mot n. riktade bergskedjeveckningen;
vid veckningens slut inträffade under
över-pliocen starka nivåförändringar och i
samband därmed vulkaniska utbrott, varvid K:s
högsta toppar, Elbrus (5,629 m) och Kazbek
(5,043 m), bildades. Istiden medförde stark
nedisning, som dock på grund av terrängens
branthet och bristen på längddalar var av
mindre omfång än i Alperna och som ej
medförde uppkomsten av några randsjöar. Den
postglaciala erosionen har varit synnerligen
stark, fyllt ut dalgångar och höljt in bergets
fot i mäktiga gruslager.
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
