Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaulbach, Friedrich August - Kaulbars, von, släkt - Kaulbars, Johan Fredrik von - Kaulbars, Lars Fredrik von - Kaulbars, von, baroner - Kaulbars, 1. Nikolaj von - Kaulbars, 2. Aleksandr von - Kauliflor - Kaulom - Kau-lun - Kaunas - Kauntiz, Wenzel Anton, von Kaunitz-Rietberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
553
Kaulbars—Kaunitz
554
rad i många tyska museer.
Mo-nogr. av R. Graul (1890) och
A. Rosenberg (1900). G-g N.
Kåu’lbars, von, svensk släkt.
Kom från Westfalen över
Pommern till Sverige. Johan
Kaulbars (d. 1693),
hovmästare hos Jakob De la
Gar-die, adlades 1653 med namnet
von K. Hans sonson J. F.
v. K. (se nedan) blev frih. 1751.
Om dennes sonsons sonsöner
de ryska generalerna N. och
A. v. K. se nedan. B. H-d.
Kaulbars, Johan
Fredrik von, frih., militär (1689
—1762); jfr släktart. Gick
1707 i holsteinsk tjänst och
stred i Nederländerna under
prins Eugen och Marlborough.
1714 gick K. i svensk tjänst
och följde som generaladjutant
av flygeln Karl XII i Norge.
K. blev överste 1741,
generalmajor och chef för Västgöta
kavalleri 1747, landshövding i Göteborg 1749,
frih. 1751, generallöjtnant 1755 samt general
1762. (B. H-d.)
Kåu’lbars, Lars Fredrik von, frih.,
militär (1734—1815), son till J. F. v. K.
Deltog som ung i pommerska kriget och var 1772
major vid Änkedrottningens reg:te i Malmö.
Hellichius invigde K. i Tolls revolutionsplan,
som K. lovade stödja. Efter statskuppen blev
K. s. å. överste i armén, 1781 vice
landshövding i Kalmar och 1782 generalmajor. Då K.
under finska kriget 1789 efter ett anfall mot
ryssarna vid Kaipiais 15 juli ej fick utlovat
understöd, gick han tillbaka samt uppgav
både Kuovola och Värälä. Gustav III:s
ställning vid Liikala blev härigenom betänklig.
K. miste befälet, dömdes av en
generalkrigsrätt till arkebusering, men domen mildrades
i nådeväg till tjänstens förlust. (B. H-d.)
KåuTbars, von, baroner, ryska generaler,
av samma släkt som de svenska friherrarna
von K. (se Kaulbars, von, svensk släkt).
1. Nikola j von K. (1842—1905).
Deltog i rysk-turkiska kriget, besökte 1883
Bulgarien för att reglera därvarande ryska
officerares ställning och ditsändes efter furst
Alexanders abdikation i sept. 1886 som
Rysslands diplomatiske representant. Hans försök
att störta det av Ryssland underkända
re-gentskapet misslyckades fullständigt (se
Bulgarien, sp. 219), och i nov. 1886 lämnade
K. landet. K. blev 1889 generalstabschef i
Warscbau och 1891 i Finland. — 2. A1 e
k-sandr von K. (1844—1917?), bror till N.
v. K. Deltog i upptäcktsresor i Asien och i
kommissionen för fastställandet av Serbiens
gränser efter rysk-turkiska krigets slut.
Under krisen i Bulgarien efter furst Alexanders
statskupp 1881 var K. 1882—83 krigsminister
där i sin landsman general Sobolevs ministär;
Ord, som saknas under K,
»Hunnerslaget.» Väggmålning i Neues Museum i Berlin av Wilhelm
von Kaulbach.
om deras konflikt med fursten och slutliga
nederlag se Bulgarien, sp. 218. Under
ryskjapanska kriget 1904—05 anförde K. tredje,
resp, andra, manchuriska armén och stred på
högra flygeln i slaget vid Mukden. Till 1909
var han högste befälhavare i militärdistriktet
Odessa. Han lär ha blivit mördad under ryska
revolutionen 1917. H. B-n.
Kåuliflör (av lat. cäu’lis, stjälk, och flöris,
gen. av flos, blomma) säges en växt (träd el.
buske) vara, om blommorna framkomma ur
knoppar på äldre delar av stammen el. på
tjockare grenar (t. ex. jakträdet, kakaoträdet
och flera andra tropiska träd). G. M-e.
Kåulöm, bot., se Sta m.
Kau-lun, se II o n g - k o n g, sp. 1248.
Kåu’nas, litauiskt namn på Kovno (se d. o.).
Kau’nitz, Wenzel Anton, furst von
K. - R i e t b e r g, österrikisk statsman (1711
—94). Var först i förvaltningstjänst, från
1741 diplomat och 1748 Österrikes
sändebud på kongressen i
Aachen, där han
grundläde sitt rykte. Maria
Teresia och K.
genomförde sedermera en
ny, mot Fredrik II av
Preussen riktad
utrikespolitik. För att
främja denna var K.
1750—52 sändebud i
Paris och blev 1753
kejsarinnans hov- och
statskansler samt
åstadkom 1756
förbundet med Frankrike.
Hans politik ledde till sjuåriga kriget. 1764
blev han riksfurste. K. genomdrev bl. a.
Marie Antoinettes förmälning med dauphin
(Ludvig XVI). I fråga om Josef II:s polska
torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
