Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Keltisk arkeologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
Keltisk arkeologi
594
Bild 1. Beslag med klassicerande ornering. Första La
Tèneperioden. Rhenprovinsen.
Bild 2. Fibula. Första
La Tèneperioden.
Ober-pfalz.
Bild 3-5. Fibulor. Andra
La Tèneperioden. Schweiz,
Baden, Hautes-Alpes.
Bild 6. Hals- och armringar av guld. Första
La Tèneperioden. Waldalgesheim,
Rhenprovinsen.
vingade lejon o. a. fyrfotadjur samt
ansiktsmasker, allt utfört i en för kelterna
karakteristisk snirklad stilisering. De keltiska
furstegravarna vid mellersta Rhen och i
Franken utvisa det område, där de främmande
inflytelserna gjort sig starkast gällande.
Redan under loppet av den första La
Tèneperioden (400—250) visa de för kelterna
utmärkande fornsaksformerna en kraftig
utbredning åt olika håll, mot n. till Böhmen
och Thüringen, mot v. till Frankrike, mot s.
till Schweiz och österut längs kelternas stora
expansionsväg mot Balkan. Samtidigt
härmed framträder en begynnande förändring
inom den keltiska orneringsstilen; de från
klassiskt håll upptagna motiven omvandlas
nu under tilltagande stilisering, och
emalje-ringskonsten når en rik blomstring, särskilt
på Brittiska öarna.
Den andra La Tèneperioden (250—100)
anknyter direkt till den första men saknar de
guldrika furstegravarna och är, vad
fyndmaterialet beträffar, av torftigare karaktär än
denna. Inom konsten framträder också en
tydlig tillbakagång, särskilt hos
fastlandskel-terna, i det att de klassiska traditionerna
helt förblekna inför de snirklade
scrollorna-menten. En nyhet för tiden utgöra arbeten i
glas, särskilt armband. Importen från Italien
har nu sinat. Som en följd av förbindelserna
med den grekiska kolonien Massilia
(Marseille) framträder vid denna tid en
begynnande keltisk mynttillverkning, den äldsta i
barbarländerna n. om Alperna.
Den tredje La Tèneperioden (från omkr.
100 f. Kr.) betecknar slutfasen i den
fast-landskeltiska kulturutvecklingen, vars
slutliga upplösning tager sin början med
germanska anfall från n. och fullbordas genom
Caesars erövring av Gallien. I de keltiska
gravarna från denna tid avspeglar sig
beröringen med romersk kultur, bl. a. i importen
av capuanska bronser. Den germanska
kulturutvecklingen står denna tid helt under
keltiskt inflytande.
På de avlägsna Brittiska öarna kunde den
keltiska kulturen fortsätta en relativt ostörd
utveckling, särskilt på Irland, som icke
berördes av den romerska ockupationen. Här
fortlevde också den keltiska konsten under
århundraden, om också helt stelnad i gamla
former. Under romersk tid och början av
angelsaxisk framträder den endast helt
sporadiskt i det arkeologiska materialet. Först
på 600-talet vaknar den åter till nytt liv
och en ny rik blomstring och framträder
vid denna tid samt under de därpå följ,
århundradena i praktfulla guldsmedsarbeten
och rikt illuminerade handskrifter. I den
sällsynt rika och blomstrande konst, som
här möter, återfinnas de urgamla keltiska
scrollmotiven, sådana de utbildats redan
under förromersk tid, därjämte nytillkomna
element, upptagna från olika håll, merovingiska,
orientalisk-bysantinska, till någon del även
germanska (från Kent). Virvel- eller
scroll-ornamenten fortleva ännu på iriska
guldsmedsarbeten från vikingatiden, kända bl. a.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
