Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kemisk analys - Kemiska sällskapet i Stockholm - Kemiska sällskapet i Uppsala - Kemiska tecken - Kemisk energi - Kemisk frändskap - Kemisk förening - Kemisk industri - Kemisk jämvikt - Kemisk kinetik - Kemisk process - Kemisk reaktionshastighet - Kemisk reaktionslära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
Kemiska sällskapet—Kemisk reaktionslära
608
vets förmåga att vrida polarisationsplanet av
en polariserad ljusstråle, spek t ro me
t-r i s k analys, varvid halten av en viss
beståndsdel fastställes genom styrkan av dess
optiska emissionslinjer, kolorimetrisk
undersökning av lösningars halt genom
bestämning av deras färgabsorption,
röntgenanalys, som grundar sig på en uppmätning
av provets röntgenspektrum, m. fl.
Utöver den rent vetenskapliga har den
kemiska analysen även en utomordentligt stor
praktisk betydelse. Bland områden, där
ke-misk-analytiska metoder oupphörligt komma
till användning, märkas medicinen och
rättsmedicinen, hygienens alla grenar, såsom
vattenundersökning, födoämneskontroll m. m.,
jordbruket och framför allt den kemiska
tekniken, där driftkontrollen förutsätter en
löpande följd av kemiska analyser. G. S-ck.
Kemiska sällskapet i Stockholm bildades
1907 som en fortsättning av Kemistföreningen
vid Stockholms högskola och utgör en
sammanslutning av vetenskapligt intresserade
kemister. Det sammanträder 6—7 ggr årl. vid
Stockholms högskola; dess organ är Svensk
Kemisk Tidskrift. G. S-ck.
Kemiska sällskapet i Uppsala är en
sammanslutning av lärare och studerande vid
univ. där. Dess organ är Svensk Kemisk
Tidskrift.
Kemiska tecken, bokstäver el.
bokstavs-grupper, vilka nyttjas som kännetecken för
ett kemiskt grundämne. Jfr Atom, sp. 430,
433 och 434.
Kemisk energi, se Energi.
Kemisk frändskap, se A f f i n i t e t.
Kemisk förening, två el. flera kemiska
grundämnens förening med varandra. K. har
i motsats till blandningar en konstant
sammansättning. Jfr Atom, sp. 430, och
Blandning.
Kemisk industri i vidsträckt mening
omfattar all fabriksverksamhet, där råämnen
förädlas genom operationer av övervägande
kemisk art, ss. framställning av oorganiska
och organiska kemikalier, gödselmedel,
sprängämnen, cement, glas, porslin, tegel och
lervaror, torrdestillationsprodukter, fettämnen
(såpa, tvål, ljus m. m.), socker, stärkelse,
kemisk trämassa. Även färgning, garvning,
limberedning samt tillverkning av sprit,
jäst och öl pläga räknas som kemiska
industrier. G. H-r.
Kemisk jämvikt, se Ma ss v e r k a n s lag.
Kemisk kinetik, läran om kemisk
reaktionshastighet (se Massverkans lag).
Kemisk process, se Kemisk
reaktionslära.
Kemisk reaktionshastighet, se
Massverkans lag.
Kemisk reaktionslära, läran om de kemiska
processerna eller reaktionerna, varmed man
förstår de förändringar, som äga rum, då
ämnen inverka på varandra under bildning av
nya ämnen, d. v. s. ämnen med i några
avse
enden helt nya egenskaper. Reaktionslärans
mål är att besvara frågan varför en viss
reaktion äger rum; på sin väg mot detta mål
har den hittills dels samlat och i regler
sammanfattat en stor fond av erfarenheter
rörande de kemiska reaktionerna, dels studerat
de kvantitativa lagarna för reaktionernas
förlopp i deras beroende av olika faktorer,
såsom tid, temperatur, tryck m. m., dels
fastställt lagarna för deras följdföreteelser,
speciellt de energiomsättningar, som alltid
åtfölja dem. Man känner ett mycket stort
antal reaktionstyper, av vilka några viktiga
här må anföras. Reversibla eller o
m-vändbara kallas reaktioner, som kunna
förlöpa i två motsatta riktningar och föra till
ett kemiskt jämviktsläge (se
Massverkans lag); motsatsen kallas i r r e v
er-si b 1 a reaktioner. Oxidation är ett
ämnes förbränning eller en ökning av dess
syrehalt; motsatsen är reduktion. En art av
reduktion är h y d r e r i n g, en inom den
organiska kemien ofta förekommande reaktion,
bestående i att ämnet upptager väte. I o
n-reaktioner förekomma särskilt inom den
oorganiska kemien; dit höra neutralis
a-tionen eller saltbildning av syra och bas
och dess motsats salthydrolysen, som
är saltets spjälkning under inverkan av
vatten i bas och syra. Dit höra också f ä
11-ningsreaktionerna, varvid av två
ioner en svårlöslig förening bildas. K o
m-plexbildning betecknar i allm.
bildningen av sammansatta föreningar eller
atomgrupper ur enklare, t. ex. av komplexa
ioner; den betecknas i vissa fall såsom en
association. Motsatsen är d i s s o c i
a-t i o n, som kan vara t e r m i s k, av en
temperaturförändring åstadkommen, eller e 1 e k
t-rolytisk, varmed menas en elektrolyts
sönderfall i fria ioner. Saltbildningen
motsvaras inom den organiska kemien av e s t e
r-bildningen av alkohol och syra,
salthydrolysen av esterförtvålningen. Inom
den organiska kemien skiljer man mellan
substitutionsrea k tioner, då en
atom eller en atomgrupp i molekylen ersättes
av en annan, och
additionsreaktio-n e r, då en atom eller atomgrupp anlagras till
en förening, utan att denna för övrigt
förändras. En viktig roll spelar inom den
organiska kemien den intermolekylära om
lagringen, varmed förstås en ändring av
molekylens struktur genom flyttning av atomer
inom molekylen. — Lagarna för de kemiska
reaktionernas förlopp och slutresultat såsom
funktion av yttre faktorer behandlas i den
kemiska k i n e t i k e n och st a tiken
(se Massverkans lag), sambandet
mellan en kemisk reaktion och dess
energiutveckling itermokemien (se d. o.). —
Genom att på kemiska problem tillämpa den
nyare atomlärans resultat har man på senare
tid sökt tränga in i de kemiska
reaktionernas mekanism och orsaker; den noggranna
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
