Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kenotiker - Kenoy, Frans van - Kenozoiska eran, Kainozoiska eran el. Neozoiska eran (ceno-, cäno-, käno-) - Kensington - Kent (konungarike) - Kent (grevskap) - Kent, earl och hertig av, titlar - Kent, William - Kentaur - Kentska tärnan - Kentucky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
617
Kenoy—Kentucky
618
ha avstått från bruket av de honom
tillkommande »gudomliga egenskaperna», dels en i
viss mån besläktad riktning på 1800-talet,
vilken på sin tid utövade ett betydligt
inflytande (se K r i s t o 1 o g i). G. A-n.
Kenoy [käncoa’], Frans van, fransk
skulptör, 1600-talet, se Duquesnoy.
Kenozöiska eran, Kainozoiska eran
el. Neozoiska eran (av grek. kaino’s,
ny; skrives även c e n o-, e ä n o-, k ä n o-), den
sista av erorna i den geologiska
tideräkningen, omfattar tertiär- och kvartärperioderna.
De under denna era avlagrade bildningarna
kallas kenozoiska (el. neozoiska) gruppen ooh
omfatta tertiär- och kvartärsystemet (se
Geologiska formationsserien). K. A. G.
Kensington [ke’nsiijton], stadsdel i v.
London (se d. o.); 176,700 inv. (1927).
Kent [ke-], angelsaxiskt konungarike,
omfattande i det närmaste nuv. grevskapet K.
I K. skedde (omkr. 450) den första germanska
bosättningen i England (se d. o., sp. 847). Mest
berömd av K:s konungar var Ethelbert (se d.
o.), hos vilken 597 den helige Augustinus
predikade kristendomen. Egbert (se d. o.) av
Wessex vann på 820-talet överväldet över
Kent. (V. S-g.)
Kent [ke-], grevskap i sydöstligaste hörnet
av England; 3,949 kvkm, 1,141,666 inv. (1921).
Huvudstad: Maidstone. Är ett vackert,
väl-odlat, trädrikt landskap, genomdraget från
v. till ö. av North Downs (se D o w n s). Vid
kusten och längs Thames marskland.
Humle-och fruktodling; fåravel.
Kent [ke-], earl och hertig av, engelska
furste- och adelstitlar. Titeln earl av K.
fördes bl. a. av Edvard I:s yngste son, Edmund
(se d. o.). Inom ätten Grey ha funnits både
earler och hertigar av K. Titeln hertig av K.
(och Strathearn) bars senast (sedan 1799) av
Edvard August (1767—1820), fjärde son
till konung Georg III. Han var som
militär pedantiskt sträng vid disciplinens
upprätthållande; 1805 blev han fältmarskalk.
Han gifte sig 1818 med Viktoria Maria
Louise av Sachsen-Saalfeld-Koburg (1786—
1861), 1803 g. m. och sedan 1814 änka efter
prins Karl Emich av Leiningen. Deras enda
dotter, Viktoria, blev 1837 Englands
drottning. Hertiginnan av K. ägnade sig efter sin
makes död helt åt dotterns
uppfostran för drottningkallet samt stod
på rätt spänd fot med Georg IV och
Vilhelm IV. Jfr G. L. Strachey,
»Drottning Viktoria» (1921). V. S-g.
Kent [ke-], William, engelsk
arkitekt och målare (1684—1748),
utbildad bl. a. i Rom. Hans mest
betydande arbeten äro byggandet av
Horse guards vid Whitehall i
London och Devonshire house, Piccadilly,
samt anläggandet av Kensington
gardens, där K. genomförde den
land-skapsstil, som utmärker engelsk
trädgårdsarkitektur i motsats till fransk
(jfr Engelsk konst, sp. 826). Han
verkade även som fresko- och porträttmålare
m. m. E. L-k.
Kentaur [kentåu’r], grek, myt., fabelväsen,
sammansatt av en mänsklig överkropp och
en hästkropp; i den äldre konsten tillfogas
en hästkropp i ryggen av en hel mänsklig
gestalt. Kentaurerna sägas vara söner till
Ixion och Nefele och framställas som vilda
väsen, lystna efter vin och kvinnor; endast
den vise Cheiron (se K e i r o n), Akilles’
uppfostrare, utgör ett undantag. Beryktad var
deras strid med lapiterna i Tessalien, vid
Peirithoos’ bröllop. Denna framställdes med
förkärlek av den grekiska konsten, t. ex. på
Parthenons metoper (se Grekisk konst,
bild 11) och på frisen i Apollontemplet i
Bassai. M. Pn N-n.
Kentska tärnan, zool-, se Tärnsläktet.
Kentucky [kenta’ki], en av
Sydcentralsta-terna i U. S. A., mellan Appalacherna och
Ohio; når i v. Mississippi; 105,145 kvkm,
2,553,000 inv. (1928); huvudstad: Frankfort
(9,805 inv. 1920). Längst i ö. omfattar K.
Ap-palachernas västligaste kedjor (Cumberland
mountains, 1,250 m ö. h.; Pine mountains)
men tillhör f. ö. till största delen den
vidsträckta Cumberlandplatån, som avvattnas
av Ohios bifloder Big Sandy river (gränsflod
i n. ö.), Kentucky river (omkr. 400 km
lång), Green river, Cumberland river och
Tennessee river; dessa ha genom de nästan
horisontellt lagrade sedimentbergarterna
nedskurit djupa erosionsdalar med fantastiska
bergformer och grottbildningar, t. ex. Mammoth
cave (»Mammutgrottan»). Norra delen av
platålandet bildar den utomordentligt bördiga
blue grass-regionen, medan andra delar äro
ödsliga, sterila kalmarker; västligaste K.
tillhör Mississippis översvämningsområde. K. har
varma, tämligen regnrika somrar och kort
frostperiod (Louisville har i juli 25,9° C, i jan.
1,3°, årsnederbörd 1,130 mm). Vid
folkräkningen 1920 hade K. 2,416,630 inv., därav
235,938 negrer. Av 30,906 i utlandet födda
voro 11,137 från Tyskland, 3,422 från Irland,
2,736 från Ryssland men blott 214 från
Sverige. De största städerna äro Louisville,
Co-vington och Lexington. Jordbruk med
boskapsskötsel och skogsbruk är huvudnäring.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
KENTUCKY
Skala 1:10 mill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
