Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kesslerloch - Kestad - Kesteven - Keswick-konferenserna - Keszthely - Ketch - Ketoner - Ketos - Ketteler, Wilhelm Emmanuel von - Kettil Karlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
633
Kesslerloch—Kettil Karlsson
634
Kesslerloch [ke’-], en grotta 1 km v. om
Thaingen, mellan Konstanz och Schaffhausen
i Schweiz. Den är en viktig paleolitisk
fyndort. Där ha bl. a. påträffats krossade ben
av den dåtida däggdjursfaunan, bl. a.
mammut, noshörning och bison, tills, m. redskap
av flinta, horn och ben. Berömd är den på
ett stycke renhorn graverade »betande renen
från K.». Se Paleolitiska perioden
och Paleolitisk konst. K. A. G.; H. R-h.
Kestad, socken i Skaraborgs län, Kinne
härad, vid ö. foten av Kinnekulle; 7,32 kvkm,
145 inv. (1929). Genomflytes av Forshemsån;
bördig slättbygd. 442 har åker, 103 har
skogs-och hagmark. Ingår i österplana och K:s
pastorat i Skara stift, Kinna kontrakt.
Kesteven [kesti’vøn], se Lincolnshire.
Keswick-konferenserna [ke’zik-], möten för
det andliga livets fördjupande, uppkallade
efter turistorten Keswick i n. v. England
(Cumberland). Dessa möten, som sedan 1875
årl. äga rum under senare hälften av juli,
gå tillbaka på inflytelser från den under
1870-talet från Nordamerika till Europa
överflyttade helgelserörelsen. Genom »en andra
omvändelse» (»troshelgelse», »andedop») söker
man uppnå ett tillstånd av permanent andlig
kraft och glädje. Mötena, som pågå en vecka,
äro typiska alliansföreteelser, öppna för
kristna ur alla samfund. Deltagarantalet, 1910
över 6,000, har under de senare åren sjunkit
till ung. -hälften. Sedan 1898 ha liknande
möten hållits även i Sverige, t. ex. i
Södertälje (»Södertäljekonferensen»). Litt.: E.
New-man, »Keswick-konferensen 1927» (i
Kristendomen och Vår Tid 1928) och »Evangeliska
alliansen» (1929). E.Nwn.
Keszthely [kä’sthäj], storkommun vid
Ba-latonsjön i komitatet Zala, v. Ungern; 8,050
inv. (1920). Här grundades 1797 Ungerns
äldsta lantbruks- och skogsinstitut; 290 stud.
(1924—25). Vid K. påträffades på 1870-talet
av Wilhelm Lipp tusentals gravar från 200—
800-talet e. Kr., röjande en orientaliskt
påverkad kultur. Monogr. av W. Lipp (1885).
Ketch [ketj], eng. (holl. kits), bombskepp
(se d. o.). K. är även benämning på ett slags
lustjakt, modifikation av yawl.
Ketoner [ketå’-], organiska föreningar,
innehållande karbonylgruppen, —CO, förenad med
två alkylradikaler. K:s allmänna formel är
Ri. CO . R2, där IL och R2 ange
alkylradikaler. Innehåller föreningen två —CO-grupper,
kallas den d i k e t o n. K. uppkomma på flera
sätt, t. ex. genom oxidation av sekundära
alkoholer och genom torrdestillation av
fettsyror (se Aceton). De uppvisa stora likheter
med aldehyder, med hydroxylamin ge de o x
i-m e r, med fenylhydrazin hydrazoner; de
polymeriseras och kondenseras lätt. Den
enklaste ketonen är aceton. En annan viktig
keton är kamfer (se d. o.). I. B.
Ketos [ketå’s], kem., se Sockerarter.
Ketteler [ke’-], Wilhelm Emmanuel
von, tysk katolsk biskop (1811—77). Blev
efter en kortare verksamhet som jurist präst
1844 och var medlem av
Frankfurtparlamen-tet 1848. Han blev
1849 prost vid
Hed-vigskyrkan i Berlin
och 1850 biskop i
Mainz. Snart
framträdde K. som en av
den ultramontana
katolicismens förnämsta
ledare i Tyskland.
Genom att upprätta
katolska föreningar och
läroverk, genom
predikningar och
framför allt genom sina
många strids- och läroskrifter sökte han
stärka sin kyrkas ställning. På konsiliet
i Rom 1869—70 bestred K.
ofelbarhets-dogmens »opportunitet», d. v. s.
lämpligheten av dess kungörande, men efter mötets
beslut underkastade han sig dock. 1871
invaldes K. i den första tyska riksdagen, blev
en av ledarna för det klerikala centerpartiet
men nedlade snart sitt mandat. I
kulturkampen (se d. o.) tog han livlig del, ej minst
genom spetsigt skrivna broschyrer. Hans
socialpolitiska skrift »Die Arbeiterfrage und
das Christentum» (1864) väckte de katolska
kretsarnas sociala samvete, och hans program
påverkade i hög grad centerns socialpolitik.
Litt.: O. Pfülf (jesuit), »Bischof von K.» (3
bd, 1899); Fr. Vigener, »K.» (1924). —
Brorsonen Klemens v. K. (1853—1900), först
officer, sedermera diplomat, blev 1899 envoyé
i Peking och mördades vid boxarupprorets
utbrott (16 juni 1900). Hg Pl.
Kettil Karlsson, biskop, riksföreståndare
(omkr. 1434—65 11/s), tillhörde Vasaätten (se
d. o.) och var son till Karl Kristiernsson
(Vasa) och Ebba Eriksdotter Krummedige.
Efter studier i utlandet, varunder han 1454
in-skrevs vid Rostocks, 1455 vid Louvains univ.
och förvärvade magistergraden, blev han 1459,
endast tjugufemårig, av påven utnämnd till
biskop i Linköping. Kusin till ärkebiskop
Jöns Bengtsson (Oxenstierna), greps K. av
förbittring mot Kristian I, då denne 1463
fängslade och till Danmark bortförde ärkebiskopen.
Han höjde därför upprorsfanan mot
unions-konungen i jan. 1464. Som en gång
Engelbrekt reste han allmoge och frälse och blev i
febr, av den i Västerås kring honom samlade
folkhären korad till rikshövitsman. Då
Kristian kom antågande med danska trupper,
hämtade K. förstärkningar i Dalarna och vann
över honom i Hälleskogen vid Haraker (n. om
Västerås) 17 april en lysande seger. Senare
lät han förmå sig att återkalla till riket den
landsflyktige konung Karl Knutsson, men
•sedan denne i aug. anlänt till Stockholm och
åter hyllats som regerande konung, utbröt
snart en häftig konflikt mellan Karl å ena
sidan, K. och den äntligen av Kristian
fri-givne ärkebiskop Jöns å den andra. De
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
