Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Key, Axel (Ernst Axel Henrik) - Key, Einar Henrik Samuel - Key, Ellen Sofia Carolina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
Key, E. H. S.—Key, E. S. C.
640
Medicinskt Archiv verkade K. förtjänstfullt
för främjande av det vetenskapliga samarbetet
mellan Nordens läkare. Han va,r även en av
utgivarna av den populärvetenskapliga serien
»Ur vår tids forskning» (1872—80). Som
akademisk lärare var K. ovanligt uppburen för
sin livfulla och fängslande
framställningskonst. Led. av Vet.-akad. (1871); fil. hedersdr
i Köpenhamn 1879. Litt.: Nekrolog av C. G.
Santesson i Nordiskt Medicinskt Archiv 1902;
R. Tigerstedt, »Minnesord vid finska
läkaresällskapets sammanträde den 25 januari 1902»
(1902). A. W-dt.
Key [kej], Einar Henrik Samuel,
läkare, akademisk lärare (f. 1872 14/i2), son till
Axel K. Blev med. lic. vid Karol. inst. 1902,
med. dr 1907, docent i kirurgi vid institutet
s. å., var underkirurg
vid
Serafimerlasaret-tet 1905—06 samt 1906
—09 lärare i kirurgi
vid
Tandläkarinstitu-tet. 1909—11 var han
underläkare vid
kirurgiska avdelningen av
Maria sjukhus i
Stockholm, där han 1911
blev överläkare och
direktör. 1923 blev han
prof, i kirurgi vid
Karol. inst. med
sär
skilt tillstånd att ha sin klinik förlagd till
Maria sjukhus. K. har förvärvat sig namn som en
av Sveriges skickligaste kirurger, mästerligt
behärskande såväl undersökningsmetoderna
som den operativa tekniken. Som
sjukhusadministratör är han en erkänd förmåga,
som såväl i Stockholm som i landsorten ofta
anlitats för uppgörande eller granskning av
planer till sjukhusbyggen. K. har idkat ett
högst betydande vetenskapligt författarskap,
omfattande ett flertal av kirurgiens grenar.
Hans arbeten om den kirurgiska
behandlingen av blodproppsbildningar i
pulsådersystemet äro grundläggande såväl i fråga om
indikationsställningen som
operationstekniken. Även hans arbeten om den
intratora-kala kirurgien kunna anses som
banbrytande. K. har sedan 1914 redigerat avd.
»Kirurgi» i Nord. Med. Archiv, och efter dess
ombildning till Acta Chirurgica Scandinavica
är han denna tidskrifts huvudred. A. W-dt.
Key [kej], Ellen Sofia Carolina,
social och etisk tänkare, litterär essäist
(1849 u/i2—19 2 6 25/«), dotter till Emil Key.
Ett arv från fadern var hennes liberalism,
som anknöt till nyare vänsterriktningar, utan
att hon dock ingick i det socialdemokratiska
partiet. Från 1880 var hon lärarinna vid
Whitlockska samskolan i Stockholm och från
1883 tillika föreläsare i historia och
litteraturhistoria vid Arbetarinstitutet; från 1900
ägnade hon sig helt åt författarskap. 1910
inköpte hon gården Strand vid Vättern, där
hon till sin död var bosatt.
Ellen K. blev först känd 1889 med
föredragen »Några tankar om hur reaktioner
uppstå» (i Göteborg och Stockholm) och »Om
yttrande- och tryckfrihet» (i
studentföreningen Verdandi i Uppsala), gemensamt utg. som
broschyr s. å. (2:a, vidgade uppl. 1909). Där
hävdade hon yttrande- och tryckfrihetens
principer gentemot några jurydomar, som
nyss förut fällt bl. a. Hj. Branting för
hä-delse, och mot akademiska åtgärder mot
Verdandis styrelse för ett sedlighetsföredrag.
Hon utgav biograferande essäer över Ernst
Ahlgren 1889, Sonja Kovalevski 1892 och Anne
Charlotte Leffler 1893 (samtliga i tysk övers.,
»Drei Frauenschicksale», 1908). Den utmärkta
studien över C. J. L. Almquist (»Sveriges
modernaste diktare», 1897), som starkt bidrog
att väcka det nya intresset för denne
diktare, de varma och åskådliga essäerna över
Elisabeth och Robert Browning och över
Goethe i »Människor» (1899; ty. övers. 1903),
monogr. »Rahel Varnhagen» (1908; ty. övers.
1907, eng. övers. 1913), »Verk och människor»
(1910) fortsätta denna sida av hennes
produktion. »Missbrukad kvinnokraft» (1894; ty.
övers. 1898) och »Naturliga arbetsområden
för kvinnan» (1898) framkallade en rad
mot-skrifter, varpå Ellen K. svarade i
»Kvinnopsykologi och kvinnlig logik» (s. å.). Hon
gillade feministernas sakliga mål, kvinnlig
rösträtt och öppnande av för kvinnan stängda
arbetsområden, men hävdade, att dessa
reformer blott hade avgörande betydelse, om de
betraktades som medel för kvinnorna icke
att efterlikna männen men till att hjälpa dem
att fylla sin uppgift som kvinnor. Hon
betonade kvinnans moderliga och erotiska
natur, som i kvinnorörelsen vid denna tid
undanskymts dels av blygsamhet, dels för att
ej skada saken. Med dessa åsikter bidrog hon
att både i Sverige och i andra länder ge
kvinnorörelsen en sundare och bredare bas.
Sin ställning till kvinnorörelsen
sammanfattade hon i »Kvinnofrågan» (1909; även i ty.
och eng. övers.).
Sina pedagogiska åsikter utvecklade hon i
»Barnens århundrade», I—II (1900; 3:e uppl.
1927; även i ty., ital., fr., eng., polsk och boll,
övers.). I »Tankebilder», I—II (1898; 3:e uppl.
1922; även i da. o. ty. övers.), och »Lifslinjer»,
I—III (1903—06; I: 3:e uppl. 1923; II—III:
2:a uppl. 1924—25; del I övers, till ty., fr.
o. ital.; II och III till ty.), framlade hon
sin livsåskådning. Hon riktar sig mot den
kristna dogmbildningens supranaturalism, som
enl. henne nedsätter det jordiska livets egna
värden. Hon tror på människans förmåga att
höja sig genom sin egen viljas makt.
Utvecklingen går mot en allt rikare samkänsla.
Hennes kulturoptimism har ett drag av religiös
innerlighet och trosvisshet. I »Lifslinjers»
första del framlade hon sina åsikter om
kärleken och äktenskapet. Äktenskapet får enl.
henne sin sanktion genom den ömsesidiga
känslan. Tillräcklig grund för dess
upplös
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
