Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kierunavaara - Kieserit - Kiev - Kihlman, Alfred - Kihlman, Erik Lorenzo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
667
Kieserit—Kihlman, E. L.
668
Sofiakatedralen i Kiev.
inmutades berget flera ggr och gav upphov
till en rad äganderättstvister. 1875
verkställdes på statens bekostnad en första
vetenskaplig undersökning av malmberget. 1898 års
riksdag beslöt anlägga statsbanan Gällivare—
Riksgränsen, varigenom K. fick förbindelse
med svenska järnvägsnätet och med den isfria
norska hamnen Narvik. Samtidigt förberedde
det 1890 bildade Luossavaara-Kiirunavaara
a.-b., vars huvudägare var konsul G. E. Broms,
fyndighetens exploatering. Ekonomiska
svårigheter gjorde dock, att Broms upprepade
gånger sökte försälja malmfältet. 1903
övertog Trafik-a.-b.
Grängesberg—Oxelösund (se d. o.) aktiemajoriteten.
Malmbrytningen bedrives på modernaste sätt med
arbetsbesparande maskiner och verktyg. Den
sker mestadels i öppna dagbrott, men
underjordisk brytning förekommer även. Malmen
föres sedan till krossverk samt genom
störtschakt ned i ett system av lastfickor längs en
järnvägstunnel, som går genom berget i dess
längdriktning. Malmproduktionen uppgick 1927
till 4,88 mill. ton och torde komma att höjas
till 6 mill. ton årl. (på grund av strejk var
den 1928 endast 3,88 mill. ton). Exporten går
huvudsaki. till Tyskland samt även till
England, Belgien och Nordamerika. Sedan 1907 är
staten hälftenägare till malmfältet med rätt
att 1947 inlösa andra hälften. N. Il-g. (E. S. B.)
Kieserit [kis-], se Stassfurtsalter.
Kiev [ki’jef] (ukr. Ky’iv), huvudstad i krets
av samma namn i sovjetrepubliken Ukraina
(USSR), på Dnjeprs högra strand mitt emot
Desnas utlopp; centrum för Ukrainas
kulturella liv samt dess största handelsstad; 513.637
inv. (1926). K. är en av de vackraste städerna
i Europa; nästan hela staden är fylld av
trädgårdar, bland vilka en mängd gamla kyrkor
och kloster ligga. Nämnas må den högt
belägna Sofiakatedralen (från 1050),
Andreas-kyrkan (barockstil; på stadens högsta punkt),
Mikaelsklostret (från 1108),
Bratskijklostret,
Petjerskaja-Lavraklostret m. fl. Av
vetenskapliga anstalter finnas i K.
bl. a. vetenskapsakad.,
arbe-tarfakulteten, arkeologiska
institutet, byggnadstekniska
institutet, medicinska institutet,
lantbruksakad.,
nationalbiblio-teket, folkbildningsinstitut,
tavelgalleri, botanisk och
zoologisk trädgård, etnografiskt
museum, historiska arkivet,
historiska museet och kyrkliga
museet (inrättat efter
revolutionen). Industrien omfattar
socker-, läder-, maskin- och
metallfabriker m. m. Handeln
är livlig, och K. har flodhamn
och flyghamn samt är
betydande järnvägsknut.
K. är en av de äldsta
städerna i ö. Europa. Beläget
vid den stora vattenvägen »från väringarna
till grekerna», blev K. bekant som ett
viktigt handelscentrum redan under 700-talet.
Kort efter 862 erövrade väringarna K. och
gjorde det till de kievska storfurstarnas
huvudstad. Under 900-talet blev K. andligt
och kulturellt centrum för hela det dåv.
Ryssland och var under 1000—1200-talet en av
Europas viktigaste kulturstäder. 1240
erövrade mongolerna K., och staden förlorade
sin betydelse, särskilt då metropoliten
flyttade sitt säte till Vladimir. T. o. m. 1320 var
K. under tatarernas välde, 1340 kom staden
till Litauen och förenades 1386 liksom detta
land med Polen. Med Ukraina kom K. 1686
till Ryssland och var till 1764 residensstad
för Ukrainas hetmaner. En järnvägsstrejk i
K. 1905 satte fart i ukrainarnas
separatistiska strävanden (se Ukraina, historia).
Efter marsrevolutionen 1917 var K.
omväxlande centrum för olika inhemska styrelser,
besattes febr. 1919 av röda armén, erövrades
aug. s. å. av general Denikins och S. Petljuras
trupper men återerövrades dec. 1919 av den
röda armén. I maj 1920 intogo polackerna
(tills, m. Petljura) K., men de kunde ej hålla
sig där längre än till 14 juni 1920, då K.
erövrades av de röda trupperna och den
socialistiska sovjetrepubliken Ukraina
proklamerades. A. de R.
Kihlman, Alfred, finländsk skolman (1825
—1904). Var 1866—97 överlärare i religion
och 1871—95 rektor vid Svenska
normallyce-um samt inlade stora förtjänster om skolans
organisation och lärarutbildningens ordnande
i Finland. K. var en inflytelserik led. av
prästeståndet 1872—97 och intog en bemärkt
plats inom landets näringsliv, bl. a. som
ordf, i förvaltningsrådet för
Kansallis-osake-pankki. — Om hans son Alfred O s w al d
K. se K a i r a m o. H. E.P.
Kihlman, Erik Lorenzo, finländsk lit-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
