Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
Kina (Historia)
716
bakasatta kinesiska ämbetsmännens bristande
lojalitet gjorde marken gynnsam för den
revolutionära propaganda, som länge bedrivits
från kinesiska kolonier i utlandet, särskilt av
kantonesen Sun Yat-sen. Regeringens
försök 1911 att nationalisera de av
provins-magnater ägda, oväntat lukrativa
järnvägsföretagen ledde till verklig revolt i Si-ebuan,
och medan hovet sökte stävja denna, utbröt
(10 okt. 1911) revolution i Wu-chang (mitt
emot Han-kou) vid Yang-tsi i hjärtat av K.
Med Li Yüan-hung som ledare hade rebellerna
snart bemäktigat sig dessa städer och
Han-yang med dess arsenal. Trots snabba
försvarsåtgärder från Peking, i det att krigsministern
Yia Chang med stora kontingenter sändes
söderut och de, nordkinesiska truppernas
skapare, Yüan Shi-kai, återkallades från privatlivet
till en ledande post, spred sig upproret hastigt
till 11 av de 18 provinserna. Visserligen
lyckades Yin Chang med hjälp av generalerna
Tuan Ki-juei och Feng Kuo-chang återerövra
Han-kou, men hovets sak var impopulär,
flottan på Yang-tsi gick över till de revolutionära
(nov.) och likaså Shanghai (nov.). I dec.
erövrades Nanking av rebellerna efter heta
strider. Yüan, som nu utnämnts till
generalis-simus, stävjade alla rebellernas framstötar,
men tiden arbetade för dessa. Kejsarhovet
var impopulärt, desertörernas skaror ökades
för varje dag, skattkammaren tömdes, och
inga lån kunde av den vacklande dynastien
uppbringas. Revolutionens sak hade hittills
letts av militärer. Nu blev det intellektuella
radikaler, främst dr Wu Ting-fan g, som
togo ledningen (Sun Yat-sen hade ännu ej
hunnit hem från utlandet). Wu föreslog
formligen manchuhusets abdikation, men Yüan,
som ansåg sig vinna starkare ställning som
den ledande politikern i en konstitutionell
monarki än i en ultrademokratisk republik,
stödde envist kejsarhuset. Detta gjorde
förgäves försök att med de längst gående
re-formedikt blidka folket. 17 dec. upptogos
förhandlingar mellan Yüans och hovets ombud
Tang Shao-i och Wu Ting-fang i Shanghai,
varvid Tang blott vanns för rebellernas sak
och desavuerades av Yüan. Sun Yat-sen
anlände nu till Shanghai och valdes 29 dec. till
provisorisk president i »republiken Kina» med
Li Yüan-hung som vicepresident. En första
konstitution skisserades. Hovet beslöt nu (jan.
1912) göra en stor militär kraftansträngning,
men Tuan Ki-juei, Feng Kuo-chang och 44
andra högre officerare vid Han-koufronten
vägrade att vidare bekämpa de republikanska
trupperna. Yüan, som den 29 jan. utsatts för
ett bombattentat, insåg nu det hopplösa i
motståndet och förmådde dynastien att abdikera
(12 febr. 1912) med tillstånd att bo kvar i
Pekingpalatset med ett ordentligt apanage
från republiken. Yüan var dock alltjämt den
starke mannen: de talrika och välutbildade
nordkinesiska trupperna voro honom blint
tillgivna, och han var mera inne i det
admi
nistrativa maskineriet än någon av
revolu-tionsledarna. Även utrikespolitiskt hade han
de bästa förbindelserna. Sun Yat-sen insåg
sin vanmakt och abdikerade (14 febr.) till
förmån för Yüan, som alltså blev (ävenledes
provisorisk) president.
Den nyorientering på alla områden, som
redan tidigare börjat, fick en våldsam fart i
»det nya Kina». Västerländskt inflytande
gjorde sig gällande i dräktskick, skolordning,
tideräkning, läkarvetenskap och hygien,
tidningspress, telegraf och telefon, bankväsende,
kvinnoemancipation m. m. Politiskt blev
Yüan Shi-kai ej det villiga verktyg för en långt
gående demokratism, som man hoppats. Det
kom genast till organiserad opposition mot
honom i form av partiet kuo-min-tang,
»folkpartiet», som dominerade det provisoriska
parlamentet och yrkade på långt gående
provinsiell autonomi, decentralisation och
federativt skick. Mera till hans förmån stämt
var motpartiet tsin-pu-tang,
»framstegspartiet», som krävde centralisation och nationell
enhet. Det provisoriska parlamentet ersattes
april 1913 med ett ordinarie, som åter befanns
ha en överväldigande kuo-min-tangmajoritet.
Yüan schackade dock raskt dess makt genom
att på alla viktigare poster i centrum och
provinserna (särskilt
militärguvernörsposter-na) insätta sina hantlangare och genom
mord undanröja besvärliga motståndare. Till
öppen brytning kom det redan i april s. å.,
när Yüan utan parlamentets hörande upptog
ett »rekonstruktionslån» på 25 mill. pd st. av
fem utländska makter. I juli gjorde ett par
republikanskt sinnade militärguvernörer i
sydliga provinser uppror (»andra
revolutionen»), som efter två månaders hårt krig
krossades av Yüan. Sun flydde till Japan. Med
lock och pock förmåddes (sept. 1913) det illa
skrämda parlamentet att välja Yüan till
ordinarie president med Li Yüan-hung som
vicepresident, och den 10 okt. erkändes den
nya regimen av de utländska makterna.
Sedan detta var klart, utdrev Yüan
kuo-min-tangmedlemmarna ur parlamentet
såsom stödjare av den andra revolutionen och
därför upprorsmän, och jan. 1914 upplöste han
helt parlamentet. I dec. 1913 hade han redan
inkallat en »rådsförsamling» på 70 trogna
anhängare, och stödd på dessa och de
provinsiella militärguvernörerna (som likaledes
befriats från »provinsparlamenten») och med
en »regering», som närmast var ett
sekretariat, regerade han som diktator (president på
10 år, med mandatets förlängning, om två
tredjedelar av rådet biföllo detta). Duglig
administratör och finansman, började Yüan få
statsskeppet på rätt köl, och allt såg lovande
ut. Världskriget kom emellan. Japan
förklarade Tyskland krig (23 aug. 1914), och
japanska trupper översvämmade genast
Shan-tung för att erövra Tysklands arrendeområde
Kiautschou (med den befästa staden Tsing-tau).
Man lade beslag på den tyska järnvägen,
bygg
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
