Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kina (Historia)
717
de permanenta baracker i Shan-tungs
huvudstad, Tsi-nan-fu, och behandlade hela provinsen
som erövrat land. K:s protester hos England
lämnades utan avseende. I Japan hade
militärpartiet fått överhand, och detta beslöt
utnyttja tillfället, då Västerlandet var
engagerat i andra problem, att förvandla K. till ett
japanskt protektorat. Jan. 1915
framlämnades av den japanske ministern Hioki »21
fordringar» i fem grupper. K. skulle förbinda sig
att godtaga Japans blivande uppgörelse med
Tyskland ang. kolonien i Shan-tung och
förbinda sig att ej till annan makt avstå eller
utarrendera något område i Shan-tung, ej
heller hamnar eller öar vid K:s kust över huvud.
Japans från Ryssland 1905 bekomna och till
1933 löpande arrende av Port Arthur och
Dal-ni j skulle förlängas på 99 år, och Japan skulle
få kontroll och ledning av Manchuriets
järnvägar. Tillstånd till kolonisation, förvärvande
av gruvor m. m. skulle ges japanerna i s.
Manchuriet och ö. inre Mongoliet. Viktiga
ekonomiska hållpunkter skulle beredas dem i
Yang-tsidalen. Femte gruppen gällde rent av
K:s oberoende: K. skulle som militära,
finansiella och politiska rådgivare anställa
japaner, polisväsendet på viktigare orter skulle
omhänderhas av kineser och japaner
gemensamt, med talrika japanska funktionärer. K.
skulle i Japan köpa minst 50 % av sitt behov
av vapen och ammunition eller upprätta
vapenfabrik, driven i samarbete med japanerna.
Japanska skolor, tempel och sjukhus skulle
tillåtas förvärva mark i det inre landet.
Japan skulle få koncession på vissa viktiga
järnvägslinjer. Utländska lån för utveckling av
provinsen Fu-kien skulle i första hand begäras
hos Japan. Japanska buddistmissionärer skulle
få propagandafrihet i Kina. Kina
förpliktigades under hot att hemlighålla dessa fordringar,
som Japan traktatsenligt hade bort delgiva
England. Saken kom emellertid ut, varefter
Japan offentliggjorde fordringarna, dock med
fördöljande av femte gruppen. Att Yüan
avslöjade bedrägeriet och en stark misstämning
uppstod i England och Amerika hindrade ej
Japan från att genom ett ultimatum (maj
1915) tvinga K. att i allt väsentligt gå in på
de första fyra gruppernas fordringar,
varjämte femte gruppens konstaterades vara
»önskemål» att upptaga till framtida
förhandlingar. Yiians genom det sega motståndet mot
Japan stärkta prestige ruinerades fullständigt
genom att han s. å. grep efter kejsarkronan.
Han lät i okt.—nov. verkställa en strängt
dirigerad »folkomröstning», som gav önskat
resultat, varpå han beredde sig att bestiga
tronen. En storm av förbittring uppstod; uppror
utbröt under T s a i A o i Yün-nan (»tredje
revolutionen») och spred sig hastigt. Kröningen
uppsköts (jan. 1916), och snart gjorde
presidenten formlig avbön och avstod från hela
planen. Nedbruten av spänning och
överansträngning, avled Yüan (juni 1916). Han efterträddes
som president avLiYüan-hung, som
ome
718
delbart återkallade det av Yüan 1914
hemskickade parlamentet.
Med den starke mannens bortgång var K.
hemfallet åt ett årtionde av djupaste
förvild-ning. I provinserna huserade
militärguvernörerna autokratiskt, med plundringar då och
då för att skaffa sin soldatesk avlöning, och
skatterna inflöto ej längre till regeringen i
Peking, som därigenom lamslogs. Sun Yat-sen
höll sig på sin kant med de sina i Kanton,
och med växlande lycka sökte han till sig
ansluta de närmaste landskapen.
Statsminister i Peking var till att börja med general
Tu an K i - j u e i, en av Yüans äldsta
va-pendragare, som i samråd med vänskapliga
provinsguvernörer ville regera i strid mot
president och parlament. Starkt stödd från
Japan, lockades han av dettas regering att
kasta K. i krig med Tyskland, men när han
sökte genomföra detta, mot Li och
parlamentet, blev han avskedad, varpå han i Tientsin
tills, m. Tsao Kun och andra
militärguvernörer uppsatte en »militärregering». En barsk
krigare, den reaktionäre general C h a n g
H ü n (Chang Hsün) från An-hui, kom nu med
trupper till huvudstaden för att »medla» men
gjorde i stället en kupp och återställde
kejsardömet med återinsättande av den unge kejsar
Süan-tung på tronen. Militärklicken i
Tientsin fick då vind i seglen, »den kejserliga
restaurationen» blev en saga på några veckor
(sommaren 1917), och general Fen g
Kuo-chang blev president (efterträdd av S ü
Shi-chang 1918), med Tuan åter som
statsminister och praktiskt taget diktator,
själen i den militära klick, som (efter en klubb
av An-hui- och Fu-kienmän) kallades
Anfu-gruppen. Tuan, Japans handgångne man,
förklarade nu utan parlamentets godkännande
krig mot Tyskland, och parlamentets
medlemmar strömmade till Sun Yat-sen i Kanton.
Denne förklarade å sin sida också krig mot
Tyskland för att tillförsäkra sig
medinfly-tande på fredsunderhandlingarna. »Kriget»
bestod mest i att engelsmännen tillätos
trakassera tyskar i K. och i förstörande av
tyskarnas handelsskapelser där. Japan skaffade
sig utfästelser av ententemakterna (även
Amerika, »Ishii-Lansing agreement», nov. 1917)
ang. sina anspråk på Shan-tung. När
fredsförhandlingarna upptogos i Versailles, kunde
det alltså, hänvisande på överenskommelsen
med K. i maj 1915 (efter de »21
fordringarna»), begära, att Tysklands rättigheter i
Shan-tung skulle överflyttas på Japan. De
nord-kinesiska delegaterna voro bundna av sina
förbindelser till Japan, men de sydkinesiska
desavuerade traktaten av 1915 såsom
tillkommen genom tvång. Wilson gav emellertid efter
för Japans fordran. En oerhörd förbittring
gjorde sig gällande i kinesiska
överklasskretsar, det kom till studentstrejker och kravaller
i Peking, och en våldsam reaktion blev
följden av regeringens försök att med våld kväva
oppositionen. Delegaterna i Paris förmåddes
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
