- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 11. Jylland - Kragduva /
723-724

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinaalkaloider - Kinabark - Kinagräs - Kinander, Carl Emil - Kinasyra - Kinaträd - Kinavin - Kinberg, Johan Gustaf Hjalmar - Kinberg, Olof Vilhelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

723

Kinabark—Kinberg

724

(se d. o.), isomert med kinin, samt c i n k
o-n i n och det därmed isomera cinkonidin.
Dessa k. överensstämma i fråga om verkan
väsentligen med kinin. C. G. S.*

Kinabark, Co’rtex cinchönae, barken av
flera arter av släktet Cinchona, tillhörigt fam.
Rubiaceae. Den utgör genom sin halt av
kina-alkaloider, särskilt kinin, en av våra
värdefullaste droger. Namnet Cinchona fick den av
Linné till minne av att vicekonungens i Peru
gemål, grevinnan Ohinchon, ansågs ha blivit
botad från sjukdom genom drogen (1638), som
kort därefter kom till Europa. Där spreds den
av jesuiter, varför pulvret även kallades j
e-s u i t p u 1 v e r. F. n. odlas kinaträd och
produceras den största mängden k. i Nederländska
Indien. Vanl. skördas k. numera så, att 15—
20 år gamla träd upptagas med rötterna och
ersättas med nya plantor; de uppgrävda
trädens bark, även rotbarken, ristas, bultas och
torkas. — Enl. Sv. farmakopén skall k. på
apoteken utgöras endast av bark från odlade
Cinchona-arter, företrädesvis Cinchona
suc-cirubra och hybrider med denna. Smaken är
bitter och sammandragande. Den lufttorkade
barken skall innehålla minst 6 % alkaloider;
större delen utgöres i regel av kinin (se
d. o.). Alkaloiderna äro i drogen bundna vid
syror, bland vilka märkas kinasyra
(intill 9 %) och kinagarvsyra (en röd,
genomskinlig massa).

Kinin har, med ett undantag, anträffats
endast hos Cinchona-arter. På 1880-talet kom i
handeln den av sin kopparröda färg utmärkta
cupreabarken (China cuprea), som
innehåller kinin, kinidin och cinkonin samt visade
sig härstamma från Laderibergia pedunculata
(Remijia pedunculata), ett träd i Colombia.
Remijia purdieana innehåller cinkonin.

Numera ha k. och preparat på sådan en
mera begränsad medicinsk användning än förr.
För behandling av febersjukdomar, särskilt
frossa, nyttjas vanl. kininsalter. Drogen och
beredningar på denna brukas ej sällan, ung.
som s. k. bittermedel, i avsikt att förbättra
digestion och aptit samt födans
tillgodogörande, ävenså för att (genom kinagarvsyran)
verka lindrigt sammandragande
(adstringe-rande) på magens och tarmens slemhinna. I
samband härmed ha kinapreparaten antagits
utöva ett »allmänt stärkande» (toniskt)
inflytande på organismen, vilket dock är
tvivelaktigt. På barken beredes mest dekokt,
försatt med litet syra för att underlätta
alkaloi-dernas utlösande ur drogen. På denna
framställas vidare flytande extrakt och
sammansatta kinadroppar (Tinctura
cin-chonae coniposita), vari även ingå gentianarot
och pomeransskal. Jfr Kinin. C. G. S.*

Kinagräs, Boehméria ni’vea, se Boehmeria.

Kina’nder, C a r 1 E m i 1, jurist (1860—1929).
Blev vice häradshövding 1888, var 1889—1902
sekr. hos drätselnämnden i Stockholm, blev
1902 fullmäktig och var fr. o. m. sistnämnda
år till 1929 verkst. dir. i Järnkontoret. Han

blev riksgäldsfullmäktig 1904, var 1916—25
riksgäldsfullmäktiges ordf., 1921—27 ordf, i
styrelsen för Stockholms högskola, 1925—29
ordf, i styrelsen för Svenska handelsbanken
samt innehade en mängd andra likartade
uppdrag. 1903—17 var han stadsfullmäktig i
Stockholm och 1907—09 led. av Första
kammaren. K. blev 1927 jur. hedersdr vid
Stockholms högskola. E. Spr.

Kinasyra, C6H7(OH)4COOH, finnes i all
äkta kinabark, i förening med alkaloiderna,
samt dessutom i mångfaldiga andra växter,
som höra till fam. Rubiaceae, Ericaceae,
Olea-ceae, Aquifoliaceae, Araliaceae, Fagaceae,
Ul-maceae och Papilionaceae. Den bortgår med
urinen, omsatt till hippursyra. K. torde
hämma bildningen av urinsyra i kroppen, varför
den i åtskilliga sammansättningar försökts
som medel mot gikt. C. G. S.*

Kinaträd, Cinchona (Chinchöna), släkte
bland måreväxterna (Rubiaceae), med 30—40
arter, hemma på Anderna, från Venezuela
och Colombia till Bolivia, vanl. på en
höjd av 1,500—2,400 m ö. h. De äro städse
grönskande träd (sällan buskar) med
lansett-lika — brett äggrunda blad och i stora,
topp-ställda samlingar sittande rosenröda el.
blekgula, femtaliga blommor. Om barken se
Kinabark. Någon mera omfattande
odling av k. har ej kommit till ständ i
Sydamerika. Sedan det 1854 lyckats holländaren
Hasskarl att föra plantor av k. till Batavia,
odlas nu flera, arter, t. ex. C. Ledgeriana och
C. succirubra, mångenstädes i tropiska länder,
t. ex. på Java, Ceylon och Jamaica. G. M-e.

Kinavin har funnits av olika slag, så t. ex.
beskt k., som förr mycket begagnades som
»ett för magen stänkande medel». I nuv. Sv.
farmakopén ingår Vinum chinini ferrätum,
kinavin med järn, en lösning av k
i-ninferricitrat (1 d.) och socker (25
dir) i marsalavin (74 dir). C. G. S.*

Kinberg, Johan Gustaf Hjalmar,
zoolog, läkare, veterinär (1820—1908). Blev
1844 i Lund fil. dr och 1850 med. dr, var
upp-bördsläkare (och zoolog) på fregatten »Eugenie»
under dess världsomsegling 1851—53 samt
prosektor och anatomie adjunkt vid Karol.
inst. 1853—56. K. var 1856—88 prof, (från
1859 ord.) vid Veterinärinrättningen (sedan
1867 Veterinärinstitutet), där han jämväl var
föreståndare 1856—62 och 1872—86. Han
skrev »Eddas naturhistoria» (1880) m. m.,
fortsatte Sundevalls »Svenska foglarne», bd
2—4 (1883—86), samt redigerade ett par
veterinärtidskrifter. — Hans son överstelöjtnant
Henning K. (1860—1928) tog som major
1908 avsked från Fortifikationen och var 1908
—22 Stockholms stads byggnadschef. E. T. N.

Kinberg, Olof Vilhelm,
rättspsykia-ter (f. 18 7 3 23/ø), av samma släkt som J. G.
H. K. Blev 1904 med. lic. i Uppsala och
1908 med. dr i Stockholm, 1906 överläkare vid
Södra provisoriska sinnessjukhuset i
Stockholm och 1908 överläkare vid Stockholms

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:16:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdk/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free