Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kisch, Kiš - Kisel - Kiselalger - Kiseldioxid - Kiselev, Pavel Dmitrijevitj - Kiselgalmeja - Kiselgur - Kiseljärn, Ferrosilicium - Kiselkoppar - Kisellegeringar - Kiselmalakit - Kiselsinter - Kiselskiffer - Kiselsten - Kiselstål - Kiselsyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
777
Kisch—Kiselsyra
778
Kisch, K i s, forntida stad i
Mesopotamien nära ett äldre lopp av Eufrat, omkr.
20 km ö. om Babylon vid det nuv. el-Oheimir,
var under den första sumerisk-babyloniska
tiden säte för fyra konungadynastier (den
första dock mytisk, den tredje, enl. Weidner,
3254—3135 och den fjärde 2815—2710 f. Kr.)
och behärskade under olika perioder hela
Babylonien. Man har i K. funnit stora
kil-skriftsarkiv samt rester av ett sumeriskt
palats med inskrifter i bildskrift. Jfr S.
Lang-don, »Excavations at Kish» (1924 ff.). (P. L.)
Kisel (lat. sili’cium), ett icke-metalliskt
grundämne, som, förenat med syre och
metaller, förekommer i ett stort antal mineral
och därav bildade bergarter. Mer än 1/4 av
jordskorpan utgöres av k. K. framställes
genom reduktion av kvarts med aluminium
el. magnesium, tekniskt med kol el.
kalciumkarbid i elektrisk ugn och bildar antingen
ett brunt pulver eller svarta,
metallglän-sande, hårda kristaller, spec. v. 2,85, smpt
1,414° C. K:s kemiska tecken är Si, dess
atomvikt 28,06, valensen 4. Dess plats i det
periodiska systemet är i grupp IV mellan kol
och titan, dess atomnummer 14, antalet
isotoper 3 med atomnumren 28, 29 och 30.
Släktskapen med kol visar sig bl. a. däri, att i
vissa organiska föreningar kol helt el.
delvis kan ersättas av k.; ex. på sådana
föreningar äro Si2H6, disilan, motsvarande C2H8,
etan; Si(C2IIB)4, tetraetylsilan, motsvarande
C(C2nB)4, tetraetylmetan.
Kiselföreningar. Bland k:s föreningar är
den viktigaste kiseldioxid, SiO2, ett
po-lymorft ämne, som förekommer i naturen som
kvarts, cristobalit och tridymit (se K v a r t s).
Framställd genom glödgning av kiselsyra, är
den ett vitt, svårsmält, i vatten och syror
(utom fluorvätesyra) olösligt, i starka baser
lösligt pulver. I form av bergkristall och
vanlig kvarts nyttjas den till framställning av k.
och kisellegeringar, som kvarts, kvartssand
och flinta till glas och lergods. Efter
smältning (smpt 1,470° C) bildar kiseldioxid ett
färglöst, genomskinligt (bergkristall) eller vitt,
ogenomskinligt glas, som vid upphettning i
knallgasbläster eller elektrisk ugn till nära
smpt blir segt och kan formas på samma sätt
som glas till skålar, kolvar, apparater av alla
slag, behållare och rörledningar för
vetenskapligt och tekniskt bruk, utmärkta dels av
stor resistens mot kemikalier, särskilt syror,
dels av fullständig okänslighet mot även
mycket häftiga temperaturväxlingar,
beroende på materialets ringa
utvidgningskoeffi-cient. Glas av bergkristall genomsläpper en
stor del av det ultravioletta spektret och
nyttjas till s. k. kvartslampor för ljusterapi.
Kiseldioxid är anhydrid till kiselsyra (se
d. o.). — Med fluor bildar k. fluorkisel,
SiF4, som erhålles, då kiseldioxid el. silikat
etsas med fluorväte; den är en färglös gas, som
med vatten och med fluorväte bildar
kisel-fluorvätesyra, H2SiF6, och salter, f 1 u o-
silikat, med viss teknisk användning. —
Med kol bildar k. föreningen k i se 1 k a
r-b i d, SiC, karborundum (se d. o.). G. S-ck.
Kiselalger, se Diatomacéer.
Kiseldioxid, kem., se Kisel.
Kiselev [kiseljå’f ], Pavel
Dmitrije-vitj, greve, rysk militär och minister (1788
—1872). Var efter fälttågen 1812—15 en tid
Alexander l:s flygeladjutant, uppgjorde med
Diebitsch Zabalkanskij planen till fälttåget
mot Turkiet 1828—29 och organiserade 1829
—34 förvaltningen i Moldau och Valakiet.
1833 blev K. general, var 1838—56 minister
för de kejserliga domänerna och förbättrade
därvid kronoböndernas ställning. 1856—62
var han minister i Paris; åren före
Krimkri-get innehade hans broder Nikolaj
Dmi-trijevitj K. (1800—69) denna post.
Kiselgalmeja, se Calamin och Galmeja.
Kiselgur, geol., se Bergmjöl.
Kiseljärn, F e r r o s i 1 i’c i u m, legeringar
av kisel med järn. K. med en kiselhalt,
understigande 20 %, är vitt och kristalliniskt,
de högprocentiga legeringarna blå till svarta.
De förra kunna framställas genom reduktion
av kvarts och järnmalm i masugn, de senare
endast genom reduktion i elektrisk ugn,
varvid råmaterialen vanl. äro stål- el. smides
järnsvarvspån, kvarts och träkol el. koks. K.
begagnas till desoxidation av stål, d. v. s. till
reduktion av oxider, därjämte för att i stålet
införa kisel. G. S-ck.
Kiselkoppar, se Chrysokoll.
Kiseliegei ingar. Med många metaller
bildar kisel legeringar; viktigast äro
järnlegeringarna, främst kiseljärn (se d. o.), vidare
kiselmanganjärn, kiselaluminiumjärn och
ki-selaluminiummanganjärn, vilka användas i
gjuterier såsom desoxidationsmedel.
Kiselmalakit, se Chrysokoll.
Kiselsfnter, en amorf kiselsyrehydratmassa
(opal) med druv- el. njurformig, ibland
dropp-stensartad yta, som vid vattnets avkylning
och under medverkan av alger avsätter sig
kring varma källor med kiselsyrehaltigt
vatten i vulkaniska trakter (geysirkällorna på
Island; Yellowstone national park; Nya
Zeeland). N. Zn.
Kiselskiffer, en tät och mycket hård, på
grund av kolhalt vanl. mörkgrå el. svart,
huvudsaki. av små kvartskorn i blandning
med chalcedon och något opal bestående
sedimentär, organogen (radiolarier m. m.)
bergart, som i utlandet bildar lager i
paleo-zoiska formationer. Mycket tät, svart k.
brukas vid bestämning av karathalt och lödighet
hos guld och silver (1 y d i t, 1 y d i s k sten,
probersten). N. Zn.
Kiselsten, en i dagligt tal brukad
benämning på små rundnötta och slätslipade
strandstenar, särskilt täta, hårda och flint-,
horn-sten- el. kvartsliknande sådana. N. Zn.
Kiselstål, se Specialstål.
Kiselsyra, starkt vattenhaltig, gelatinös
fällning, som erhålles, då vattenglas (se d. o.)
försättes med en syra. Ehuru det icke finnes
någon fri kiselsyra med bestämd formel,
bru
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
