Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klara, Den heliga (Klara från Assisi) - Klara, S:ta (församling) - Klarafors - Klara kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
807
Klara—Klara kloster
808
rörelse på 1400-talet vann anslutning särskilt
i Frankrike och Belgien, en annan på
1600-talet i Italien under inflytande av Petrus av
Alcantara. På 1500-talet antog i Italien en
gren av klarissinnorna kapucinernas
ordens-föreskrifter; den vann 1600 påvlig sanktion
och har ännu kloster i Italien, Frankrike,
Spanien och Amerika. Litt.: L. Lemmens, »Die
Anfänge des Clarissenordens» (i Römische
Quartalschrift, 16, 1902); M. Heimbucher, »Die
Orden und Kongregationen der katholischen
Kirche», 2 (2:a uppl. 1907—08). T. H-r.*
Klara, S:ta, församling i Stockholm,
omfattande s. v. delen av Norrmalm; 9,744 inv.
(1929). Församlingen fick sin förste
kyrkoherde 1589 el. 1590 och omfattade då hela
Norrmalm. 1643 delades Norrmalm mellan
K. och Jakobs församlingar; Kungsholmen
(Munklägret) frånskildes 1671. S:t Olofs
kapell blev 1773 egen församling (Adolf
Fredrik). Helgeandsholmen, sedan 1643 delad
mellan K. och Jakobs församlingar, införlivades
1906 med Storkyrkoförsamlingen. 1 jan. 1925
ökades K. församling med tre ö. om Klara
sjö belägna kvarter, som dit överflyttades
från Kungsholms församling. Till 1915 var
kyrkoherden i K. hävdvunnet självskriven
vice preses i Stockholms stads konsistorium.
Den nuv. K. kyrka uppfördes på 1580-talet
under ledning av byggmästaren Henrik van
Huwen; sannolikt har Willem Boy deltagit
i kyrkobyggets planering. Kyrkan stod färdig
1590 på den plats, där den 1527 raserade
klosterkyrkan legat. Den uppfördes av tegel, med
enskeppigt långhus, två korsarmar och
tre-sidig koravslutning samt var på västsidan
Klara kyrka i Stockholm.
försedd med ett högt torn med spetsig spira.
Tornet ombyggdes och ny spira uppsattes
1627. Tornspirans övre del blåste ned 1717
och ombyggdes 1722. Den stora eldsvådan 8
juni 1751 förstörde kyrkans tak, fönster och
hela inredning; endast murar och valv
kvar-stodo. Till återuppbyggnaden gjorde C.
Hår-leman ritningar, och efter hans död 1753 var
K. Fr. Adelcrantz kyrkobyggets arkitekt. Till
altaruppställningen gjorde Adelcrantz ritning,
altartavlan är av J. Hoffman, två vid altaret
uppställda bedjande änglar av J. T. Sergel
(efter hans gipsmodeller huggna i marmor
1904). — Tornet ombyggdes 1883—86 efter
ritning av H. Zetterwall. 1905—06 genomgick
kyrkan en grundlig inre reparation, ledd av
Agi Lindegren; valven pryddes med 28
målningar över bibliska ämnen av Olle
Hjortz-berg. Inne i kyrkan finnas gravmonument
över J. A. Sandels, G. F. Gyllenborg, R. Fuchs,
C. Hårleman m. fl.; på kyrkogården vila bl. a.
Bellman, fru Lenngren, Leopold och general
E. von Vegesack. Församlingshus uppfördes
1909 (efter ritning av G. Ringström) vid Klara
östra kyrkogata. Klara gamla skola n. v.
om kyrkogården, anlagd 1655, ombyggd efter
branden 1751, inrymmer nu bl. a.
församlings-bibliotek och lokaler för kyrklig
ungdomsverksamhet. Litt.: S. Brandel och N. Staf,
»S. Klara kyrka» (i »Sveriges kyrkor.
Stockholms kyrkor», VI: 1—2, 1927). V. S-g.
Klarafors, se F o r s h a g a 2.
Klara kloster, nunnekloster i Stockholm av
klarissinnornas orden (se Klara, Den heliga),
stiftades på 1280-talet av konung Magnus
Ladulås och uppfördes på norra malmen
utanför den egentliga staden på den plats, där nu
Klara kyrka och kyrkogård äro belägna. 1286
anslog konungen åt klostret den tomt på
malmen, som förut tillhört stadens hospital,
ett område vid Klara sjö m. m. 1288 skänkte
han klostret flera gårdar, däribland
Rörstrand, Karlberg samt Djurgården
(Valde-marsön) med tillhörande fisken (1452 tillbytte
sig Karl Knutsson Djurgården). 1289 skola
de första nunnorna ha inflyttat i klostret.
Klostret blev ägare till en mängd gårdar,
särskilt i socknarna kring Stockholm. 1358
befriade konung Erik Magnusson klostret
från alla utlagor, även då allmän
beskattning övergick landet. Av abbedissorna äro
tjugu till namnet kända; den tredje i
ordningen var Magnus Ladulås’ dotter Rikissa,
som vid klostrets stiftelse av sin fader
ingavs som nunna. Från 1400-talets mitt var
klostrets välstånd i avtagande. 1508
skildrade abbedissan Anna Reinholdsdotter
(Leu-husen) i en böneskrift till borgmästare och
råd i Stockholm klostrets nöd; nunnorna
väntade varje stund, att taken skulle rasa ned
över deras huvud. Med den nya tidens
inbrott under Gustav Vasa gick klostret sin
upplösning till mötes. På Västerås riksdag
1527 beslöts, att »klostren, som lågo på
malmen utanför Stockholm, dem till stort
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
