Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klara kloster - Klarbult - Klarbär - Klarera - Klarinett - Klarissinnor - Klarningsmedel - Klarskinn - Klarälven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
809
Klarbult—Klarälven
810
men, som i staden bo, när fejd är, och fienden
till skydd, måtte nedbrytas och teglet
användas till stadsmurarna samt bostäder till
nunnornas behov anskaffas i staden». Klostret
blev nu ödelagt, och nunnorna flyttades till
det utrymda gråmunkeklostret. 1909—10 och
1919 företogos utgrävningar på den gamla
klostergrunden. Litt.: J. Nordberg, »S. Claræ
minne eller berättelse om det gamla S. Claræ
kloster» (1727); S. Brandel och N. Staf, »S.
Klara kyrka» (i »Sveriges kyrkor. Stockholms
kyrkor», VI: 1—2, 1927). T. H-r.*
Klarbult, Äphya minüta, tillhör fam.
smör-bultar, Gobiidae, av benfiskarna. Den är
omkr. 0,5 dm lång, och dess nästan glasklara
kropp är täckt av stora, lätt avfallande fjäll.
Den lever, ofta i stora stim, i havet och är
ej ovanlig vid västkusten. K. fullbordar sin
utveckling på ett år men dör efter leken. T. P.
Klarbär, se Körsbär och färgplansch vid
art. Bär.
Klarera, eg. göra klar; likvidera (en skuld);
klargöra fartyg för lossning (i n k 1 a r e r a)
el. avsegling med last (utklarera).
Klarinett.
Klarine’tt (it. clarine’tto, dimin. av clari’no,
trumpet). 1. Träblåsinstrument med enkelt
rörblad och påslående tunga (till skillnad från
dragharmonikans och orgelharmoniets
genomslående tunga). Instrumentet är
»kvinteran-de» (övertoner med jämna tal saknas). K.
stämmes vanl. i C, B och A.
Basklari-n e 11 e n, som klingar en oktav lägre, har
uppåtböjt klockstycke och S-formigt,
nedåt-böjt munstycke. Förut brukades även
altklarinetter i D, Ess, F och Ass. B a s se
11-hornet är närmast en äldre form av
basklarinett. — K. synes ha uppfunnits 1690 av
J. C. Denner i Nürnberg. Förut funnos väl
instrument med påslående tunga, men Denner
var den förste, som lösgjorde tungan från
röret. Under 1700-talets senare hälft vann k.
alltmera beaktande, och de flesta orkestrar
hade efter 1780 sådan. Litt.: W.
Alten-burg, »Die Klarinette» (1904). — 2. I orgeln
en åttafotsstämma, vitt mensurerad. T. N.
KlarissFnnor, se Klara, Den heliga.
Klarningsmedel, ämnen, som tillsättas
oklara vätskor, vilka icke genom silning eller
filtrering kunna befrias från i vätskan
uppslammade småpartiklar. Sådana ämnen äro
t. ex. kaolin, valklera, benkol, bränd gips,
bränd alun, gelatin och lim, vilka draga åt
sig föroreningarna och lämna vätskan i övrigt
klar. Vid kokning med äggvita av oklara
sockerlösningar, fruktsafter o. dyl. brukar
den koagulerande äggvitan samla förefintliga
olösliga småpartiklar till ett skum, som kan
avdragas. Skummjölk eller oxblod ha ofta
samma effekt. Om klarskinn se d. o. G. H-r.
Klara kloster. Detalj av ett kopparstick från 1676,
reproduktion efter ett försvunnet träsnitt över
Kristian II :s intåg i Stockholm.
Klarskinn, torkat fiskskinn, som vid
kokning avsöndrar äggviteämnen, vilka sedermera
utfalla ur lösningen och draga med sig grums.
Brukas t. ex. vid kaffekokning för att klara
exti åktet. G. H-r.
Klarälven, no. Trysilelv el. Klara, Vänerns
huvudtillflöde, kommer från sjön Bogen (757
m ö. h.) m. fl. sjöar i Härjedalsfjällen,
genomflyter sjön Fämund (663 m) och Hedmark
fylke i Norge, Älvdals, Kils och
Karlstads härader samt staden Karlstad i
Värmland och mynnar med stort delta (16,5 kvkm)
innanför Hammarön i Vänern (44 m ö. h.);
längd omkr. 460 km, flodområde 11,870 kvkm
(endast 20—40 km brett), därav 5,400 kvkm
i Norge, disponibel medelvatteneffekt i
Sverige 369,000 hkr, därav utbyggd 69,800 hkr
(1928). Genom n. Värmland flyter K. (vid
gränsen 296 m ö. h.) i en skarpt markerad
tektonisk dal (400—1,500 m bred), vars
botten täckes av mäktiga finsandsavlagringar,
nu till stor del odlade, medan dalens
omgivningar utgöras av skogtäckt, nästan obebyggd
höglandsterräng. K. har här ett egenartat
me-anderlopp, nedskuret i älv- och havssediment.
Vid Edebäck (135 m ö. h.) lämnar K. i en
serie forsar nämnda dal och bildar under det
oregelbundna nedre loppet fall vid Forshult
(se Fors hui t s kraftverk),
Munkfors, Dejefors och Forshaga (se d. o.) samt
mynnar med två armar, som omsluta
Ting-vallaön. Deltat tillväxer årligen avsevärt.
Bifloderna äro många men obetydliga (se
kartor vid art. Norge och Värmland);
den förnämsta, Uvån, har flera för
Udde-holmsverken (se d. o.) utbyggda fall.
Flott-ningen gynnas av K:s brist på större fall;
flottledernas längd i Sverige uppgick 1927
till 985 km, tillsläppt flottgods till 689,563
kbm samt i Norge 143,051 kbm, därav 22,483
i Ljöras dal längs svenska gränsen, där
skogen äges av Korsnäs sågverks-a.-b. i Sverige.
En anhållan från dalens inv. till norska
rege
ringen 1929 att köpa skogen blev resultatlös.
Litt.: Sten De Geer, »Klarälfvens
serpentinlopp och flodplan» (1911). G.R-11; S.D.G.jM.H.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
