Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klarälvens järnvägar - Klase - Klason, Johan Peter - Klass - Klassa - Klassföreståndare - Klassicism - Klassicitet - Klassificeringssällskap, Klassificeringsinstitut - Klassifikation - Klassik, Klassiker - Klassisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
811
Klarälvens järnvägar—Klassisk
812
Klarälvens järnvägar, se Nordmark —
Klarälvens järnvägar.
Klase, bot., se Blomställning.
Klason, Johan Peter, svensk kemist
(f. 1848 4/4). Blev efter studier vid Lunds univ.,
där han var C. W. Blomstrands lärjunge, 1874
fil. dr och docent i organisk kemi, 1887
laborator där, var 1890—
1913 prof, i kemi och
kemisk teknologi vid
Tekniska högskolan,
1915—23 lärare i
organisk och teknisk
kemi vid
Skogshög-skolan. K. är en av
Sveriges produktivaste
och mest framstående
kemister; särskilt stor
betydelse har han haft
för utvecklingen av
Sveriges kemiska
in
dustri, dels genom ett omfattande och
framgångsrikt forskningsarbete, dels som lärare för
många generationer av svenska ingenjörer. K:s
tidigaste arbeten behandla organiska
svavelföreningar, särskilt merkaptaner, för vilka han
fann en enkel bestämningsmetod, som långt
senare fick betydelse vid studiet av vissa
biprodukter vid fabrikation av sulfatcellulosa.
Härifrån vände sig K. till den oorganiska
kemien; han utförde undersökningar över
komplexa föreningar av metallerna molybden och
platina och har uppställt en teori för de
am-moniakaliska platinaföreningarnas
konstitution. K:s omfattande och banbrytande
arbeten inom den kemiska teknologien, delvis
utförda i samarbete med ett stort antal
lärjungar, taga framför allt sikte på två av
Sveriges viktigaste kemiska industrier,
torr-destillationen av trä och framställningen av
cellulosa. Beträffande den förstnämnda har
han dels undersökt träkolningens kemiska
förlopp, vilka arbeten utmynnat i »Försök
till en teori för torrdestillationen av trä»
(1913), dels utfört viktiga undersökningar av
de använda råmaterialen (vedens
sammansättning, terpentinolja, granvedens eteriska
oljor) och de erhållna produkterna (han har
bl. a. tills, m. E. Norlin givit en noggrann
tabell över den spec. v. av systemet
metyl-alkohol-vatten). Dessa arbeten har K. samlat
i »Kemiskt-tekniska undersökningar rörande
Sveriges industriellt viktigaste träslag» (4 bd,
1909—23). Cellulosakemien har K. riktat med
många grundläggande undersökningar om
pappersmassefabi ikationens kemiska förlopp
och därvid uppträdande biprodukter. Till
kännedomen om ligninet har K. lämnat viktiga
bidrag. För övrigt har K. behandlat problem
inom andra delar av kolhydratkemien,
kis-rostningens kemi samt analytiska kemien.
Led. av Vet.-akad. 1889. K:s lärjungar
ut-gåvo 1910 en Klasonfestskrift. G. S-ck.
Klass (lat. vla’ssis), avdelning, grupp; urspr.
avdelning av romerska folket i politiskt och
socialt hänseende. K. brukas som term
särskilt om samhälls- och skolförhållanden, i
fråga om persontrafik samt vid
naturvetenskapliga indelningar.
Klassa, sjöv., se Klassning.
Klassföreståndare, lärare, vilken som
rektors biträde har särskild uppsikt över
lärjungarna i viss klassavdelning. K., som
tillsättes av rektor, skall vara en
förbindelselänk mellan skola och hem, söka genom
personlig beröring med lärjungarna få närmare
kännedom om deras läggning, enskilda
förhållanden, framsteg i studier och uppförande
m. m. Han leder vanl. den s. k.
klasskonferensen (se d. o.). K. finnas vid allmänna
läroverk och med dem jämförliga
läroanstalter samt kunna tillsättas även vid
fortsätt-ningsskolor. Fr. Sg.
Klassici’sm, riktning inom litteraturen och
konsten, som har ensidig förkärlek för antika
mönster och ideal.
Klassicitèt, egenskapen att vara klassisk,
dels i betydelsen av att tillhöra den
grekiska eller romerska antiken, dels
betecknande ett högsta värde hos litteratur- el.
konstverk och deras skapare. R-n B.
Klassificeringssällskap,
Klassificerings-institut, privata företag och ömsesidiga
sammanslutningar, vilka i befraktnings- och
försäkringsändamål meddela vissa uppgifter
ang. den tekniska beskaffenheten av för
han-delssjöfart m. m. avsedda fartyg. -—• K:s
verksamhet omfattar kontroll över byggandet av
nya, till inregistrering i sällskapet anmälda
fartyg samt övervakande efter byggnadstiden
genom periodiska besiktningar av fartygens
sjövärdighet. Fartygen få vid inregistreringen
en viss s. k. k 1 a s s, som anger, att fartyget
med hänsyn till relativa beskaffenheten av
skrov, maskineri och utrustning ur
befraktnings- och försäkringssynpunkt anses
betryggande. Fartygets klass, byggnadsår,
dimensioner, tontal m. m. anges i av k. årl.
utgivna registerböcker. — K. utgiva
även föreskrifter för fartygs byggnad och
utrustning m. m. Särskilt sjögående
handelsfartyg byggas numera i regel för erhållande
av klass i ett k., enär de därigenom kunna
få gynnsammare behandling än s. k.
oklassade fartyg vid befraktning och försäkring.
De k., vilka vunnit störst allmänt
erkännande, äro Bureau Veritas i Paris (gr. 1828),
Lloyd’s Register i London (1834), Norske
V er it as i Oslo (1864), Germanischer Lloyd i
Berlin (1867) och American Record i New
York (1867). Ax. L.
Klassifikation, systematisk indelning av
ett material. Verb: Klassificera.
Klassik, Kla’ssiker, se Klassisk.
Kla’ssisk, tillhörande eller gällande den
grekiska och romerska antiken; mönstergill,
av bestående värde, ypperlig (skaparen av
klassiska verk kallas k 1 a’s s i k e r); löjlig,
kuriös (en i denna mening klassisk människa
kallas klassik). I litteratur och konst be-
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
