Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klav - Klave - Klavecin - Klaveness, Thoralv - Klaveness, Thorvald - Klaver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
815
Klave—Klaver
816
med bokstaven. fick beteckna F och blev
b a s k 1 a v; g el. ||^ fick beteckna C och blev
sopran-, alt- el. tenorklav, allteftersom den
sattes på nedersta, mellersta el. näst högsta
linjen; fick beteckna G och kallades
diskant- el. v i o 1 i n k 1 a v; skrives
numera alltid på andra linjen nedifrån (»fransk
violinklav» under 1600-talet på nedersta
linjen). Olika k. äro nödvändiga för att
undvika för många hjälplinjer. I våra dagar
användas för sång och klaviaturinstrument
nästan endast G-klav (se d. o.) och F-klav (se
B a s k 1 a v). Försöken att införa altklav som
mellanklav ha ej krönts med framgång. T. N.
Klave. 1. Bindsle, bestående av två skänklar.
2. Kuberingsklave, skogsv.,
instrument för mätande av trädens diameter. Det
består av en graderad linjal, försedd med två
mot denna vinkelräta armar, varav den ena
är fast, den andra rörlig. K. tillverkas
numera i regel av stål. På vissa
specialkonstruktioner ha grafiska kuberingstabeller inritats
på k:s linjal, så att trädens kubikmassa kan
avläsas direkt vid k:s anlitande. S-r.
3. På svenska kopparmynt: två korslagda
pilar, eg. pilarna i Dalarnas vapen, som
före-kommo på de i Säter och Avesta präglade
kopparmynten såsom tecken för
myntnings-orten men som, då kopparmyntningen där
upphörde (1831), bibehöllos på de kopparmynt,
vilka t. o. m. 1855 präglades i Stockholm
(senast på Oskar I:s skilling banco-mynt). —
Jfr Krona och klave. A. W-dt.
Klavecin [klavesä’n] (fr. clavecin), se
Klaver.
Kläveness, Th o r al v, norsk författare (f.
1866). Var 1890—1905 ägare och red. av
vänstertidningen Vestfold och därpå till 1910
sekr. i Nordmandsforbundet. Han har skrivit
dikter, dramer, romaner m. m.
Kläveness, Thorvald, norsk präst och
skriftställare (1844—1915). Prästvigdes 1874,
blev 1882 kaplan i Halden, 1892 kyrkoherde
i Oslo och 1898 i Frogners församling, Oslo.
Från 1894 utgav han,
några år tills, m. Chr.
Bruun, från 1909 med
E. Berggrav som
med-red., tidskr. For Kirke
og Kultur (se K i r k e
o g Kultur), som
vunnit spridning i
alla nordiska länder.
Från 1903 redigerade
K. även Norsk
Kirke-blad (moderat-liberal
hållning). K. har
författat bl. a.
prediko
samlingen »Evangeliet forkyndt for nutiden»
(1900; 4:e uppl. 1905; sv. övers. 1902; 3:e
uppl. 1927), vidare ett antal föredrag i
kyrkliga, bildnings- och sedlighetsfrågor, av vilka
Ord, som saknas under
flera översatts till svenska, samt några
mycket använda religionsläroböcker. Som
predikant var han en av de främsta i Norden.
Hans predikningar utmärkas av praktiskt
grepp på ämnet samt klar och lättfattlig
tankegång. Hans framställningssätt var osökt,
ej sällan gripande. (G. A-n.)
Klaver (av lat. clävis, nyckel, tangent),
gemensamt namn för alla stränginstrument av
liggande cittratyp med klaviatur. Under 1500
—1700-talet brukades ofta namnet »symfoni»
som gemensamt namn på klaverinstrument.
Genom att man anpassade de hos orgeln
utbildade tangenterna till psalteriet (cymbalen,
hackbrädet) och monokordet uppstodo,
sannolikt på 1200-talet, de första k. i två typer:
kla-vicymbal (lat. clavicy’mbalum, it. [-[clavi]ce’m-balo,-] {+[clavi]ce’m-
balo,+} fr. clavecin, eng. harpsicord) och k
lavi kor d (lat. clavicho’rdium). Den förra
typen var byggd efter psalteriets princip att
knäppa strängen med en penna el. en tagg
(därav namnet »spinett», av spinea, tagg,
dimin. spine’tta, liten tagg), den senare
typen efter monokordets princip att förkorta
strängen med ett stall eller en bred
metallplatta,. Genom halvering av psalteriet
uppstod flygelformen (flygel = vinge, vingformat
instrument). Stiftet fästes vid en kort
träplatta (»dockan»), som vid tangentens
ned-tryckning hoppade upp, varvid taggen knäppte
strängen. Klavicymbalen bibehöll alltid
flygelformen och hade strängarna i samma
riktning som tangenterna. Efter 1500 byggdes
knäppinstrument även i rektangulär form med
långsidan åt tangenterna. Strängarna kommo
på detta sätt i rät vinkel mot tangenterna.
Denna typ fick heta spinett el. v i r g
i-n a 1. Det senare namnet nyttjades sedan
mest om det regelbundet fyrkantiga
instrumentet, medan det förra blev beteckningen
för en mera oregelbunden form, ofta med
spets åt högra sidan om den spelande.
Genom att sätta ljudlådan och strängarna i
Engelsk spinett, omkr. 1710.
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
