Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kleon - Kleopatra - Kleopatras nålar - Klepsydra - Kleptoman - Kleptomani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
831
Kleopatra—Kleptomani
832
trädde som häftig motståndare till Perikles
och lyckades 430 f. Kr. få denne dömd till
höga böter. Efter Perikles’ död följ, år blev
K. den ledande. Han genomdrev det
sedermera mildrade beslutet att låta alla män i
det avfallna men 427 återerövrade Mytilene
springa över klingan. Då en spartansk avd.
inneslutits på ön Sfakteria vid Pylos (425),
genomdrev K. förkastandet av Spartas
freds-anbud och tillfångatog med hjälp av
fältherren Demosthenes (se d. o.) de inneslutna.
Offensiven i Beotien 424 misslyckades genom
nederlaget vid Delion, och K. stupadd två år
senare vid Amfipolis under ett fälttåg mot
Brasidas i Trakien. M. Pn N-n.
Kleo’patra (lat. Cleo’patra), namn på
åtskilliga makedoniska och egyptiska
prinsessor och drottningar. Mest bekant är dottern
till Ptolemaios Auletes, konung i Egypten
(d. 51 f. Kr.). Genom dennes testamente
insattes hon till medregent med sin broder
Ptolemaios Dionysos. Fördriven av ministern
Potheinos, samlade K. en här för att göra
sina anspråk gällande. Då Caesar anlände till
Egypten efter segern vid Farsalos, bestämde
han, att regeringen skulle föras av båda
syskonen gemensamt, men konungens
anhängare framkallade en resning i Alexandria.
Caesar belägrades i det kungliga palatset men
befriades av trupper från Syrien. K:s
medregent, konungen, drunknade under dessa
strider. Caesars kärleksförbindelse med K.
gav i hans hand Egypten, den enda ännu
självständiga av de hellenistiska staterna, med
dess rika hjälpkällor. K. födde Caesar en
son, Caesarion. Hon levde i Rom under
Caesars sista år men återvände till Egypten,
sedan han mördats (44 f. Kr.). K. understödde
därefter Caesars parti (triumvirerna), men då
Antonius vistades i Mindre Asien, lät han
kalla K. till sig för att avkräva henne
räkenskap. Hon mötte honom i Tarsos, som det
berättas, under utveckling av en sagolik
prakt. Även Antonius blev K:s älskare,
resi-derade, ehuru han var förmäld med
Octavianus’ syster, i Alexandria som K:s gemål, gav
K. titeln »konungarnas drottning» och
utrustade sina barn med K. med furstendömen
på Romerska rikets bekostnad. Octavianus
begagnade sig skickligt härav för att påverka
allmänna opinionen. K. följde Antonius på
hans fälttåg mot Octavianus, och då den
förres flotta instängdes i Ambrakiska viken,
undkom han, beledsagad av K., endast med
ett mindre antal fartyg efter slaget vid
Aktion (31 f. Kr.). Berättelserna om att K.
därvid skulle ha svikit Antonius äro
tendentiöst överdrivna. Då Octavianus ryckte mot
Alexandria och Antonius begått självmord,
sökte K. inleda underhandlingar med
Octavianus, men då hon märkte, att denne endast
sökte bemäktiga sig hennes person för att
medföra henne i sitt triumftåg, begick även
hon självmord, som det berättas genom att
låta bita sig av en orm. Hennes son med
Caesar och äldste son med Antonius dödades,
men två söner och en dotter upptogos i
Octavianus’ familj; dottern blev senare förmäld
med konung Juba av Mauretanien. K. var en
intelligent och energisk kvinna, vilken med
de medel, som stodo henne till buds, mot Roms
överväldigande makt sökte trygga sin tron
och sin dynasti. Litt.: Karin v. Francken,
»K. och hennes samtid» (1923). M. Pn N-n.
Kleopatras nål i London.
Kleopatras nålar, i Alexandria på 1700-talet
övlig benämning på två obelisker (från omkr.
1550 f. Kr.), vilka urspr. stått framför Ras
tempel i Heliopolis och omkr. 22 f. Kr.
flyttats till platsen framför Caesars tempel i
Alexandria. Muhammed Ali skänkte 1819 den
ena obelisken (20,72 m hög) till England, dit
den hösten 1877 fördes i ett vattentätt
järnfodral, som bogserades av en ångbåt. Den
restes 1878 på Thames embankment i London.
Den andra obelisken (21,6 m hög) fördes 1880
till New York och restes i Central park där.
Klepsy’dra, se Vattenur.
Kleptoman, se Kleptoman i.
Kleptomani (av grek. kle’ptein, stjäla, och
mani’a, vansinne), sjuklig drift att stjäla, ett
tecken till konstitutionell psykisk
abnormitet. Hos kleptomanen, den åt k.
hemfallne, är driften att stjäla oftast
oemotståndlig och förorsakar högsta oro och ångest,
om den ej blir tillfredsställd. Själva stölden,
handlingen i och för sig, lockar vanl. mer än
det stulna föremålet, och stöldbegäret är ofta
riktat endast på ett visst slag av föremål.
Somliga tillägna sig endast böcker, andra
handskar, underplagg, toalettföremål m. m.
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
