Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klockstapel - Klockstock - Klockstol - Klockton - Klockupproret - Klockväxter - Klods-Hans - Klodvig - Klodyvel - Kloe - Klofibla - Klogrodor - Klohand - Klokrypare - Klon - Klondike, Klondyke - Klonisk - Kloos, Willem - Klopp, Onno - Kloppenbrg-Skrumsager, Hans Diderik - KLopper, Jan (Jean) - Klopstock, Friedrich Gottlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
865
Klockstock—Klopstock
866
spånklädd, vari ringklockorna upphängas, då
kyrkan ej har klocktorn (kampanil). Se bild
till H å s j ö och bild , 1 till Jämtland,
kyrklig konst.
Kloekstock, se Klocka 1.
Klockstol, se Klockringning.
Klockton, sångmaner, bestående i ett
hastigt ansvällande och avtagande i röstens
tonstyrka.
Klockupproret, se D a 1 u p p r o r, sp. 399.
Klockväxter, dets. som blåklockfamiljen
(se d. o.).
Klods-Hans, dansk skämttidning, utg. i
Köpenhamn 1899—1925, till 1914 redigerad av
Chr. Flor, sedan bl. a. av H. Tandrup (1914—
16). Tidningen präglades av danskt gemyt,
innehöll milda politiska satirer och fick
bidrag av Danmarks främsta skämttecknare.
Klodvig (eg. Chlodovech, Chlodwig, fr.
Clo-vis, frankisk form av Ludvig), frankiska
konungar.
1. K. I (d. 511), son till Childerik I (se
Mer o vinger), efterträdde år 481 sin fader
och besegrade 486 romarna vid Soissons. K:s
övergång till katolicismen 496 fick stor
betydelse (se Frankrike, sp. 985). K.
segrade även över burgunder och västgöter och
vidgade därigenom riket, till vars huvudstad
han utsåg Paris. Litt.: G. Kurth, »Clovis»
(2:a uppl. 1901); F. Funck-Brentano, »Les
origines» (3:e uppl. 1925).
2—3. Om K. II och K. III se Merovinger.
Klodyvel, zool., se Vattenskinnbaggar.
Kloe, se C h 1 o e.
Klofibla, bot., se C r e p i s.
Klogrodor, Xenopodidae, en fam. av
under-ordn. Aglossa av de stjärtlösa groddjuren.
Deras bakfötters tre första tår bära väl
utbildade klor. Glatta klogrodan,
Xeno-phus laevis, lever liksom de få övriga arterna
i det tropiska Afrika. Hos larverna utbildas
inga s. k. inre gälar. T. P.
Klohand, abnorm handställning, som
ut-märkes av sträckning av fingrarnas (utom
tummen) första led och böjning av de båda
yttersta. K. beror på en atrofi el. förlamning
av mellanhandens muskulatur och förekommer
vid vissa kroniska nervsjukdomar. E. L-g.
Klokrypare, Chelonéthi el.
Pséudoscorpioni-dea, ordn. av spindeldjuren, omfattande ett
par mm långa former med platt, oval,
seg-menterad bakkropp och långa pedipalper, som
sluta med en griptång. Djuren leva
företrädesvis i mossa, under löv och bark, där de
livnära sig av smådjur, som de gripa med
pedipalperna. I Sverige finnas nio arter,
fördelade på fyra släkten. Några arter träffas
inomhus, bland dem även bokskorpionen (se
d. o.). G. A-z.*
Klön, biol., se Ärftlighet.
Klondike [klåndai’k], Klondyke,
guldfält i Yukonterritoriet i Kanada, vid floden
K., en biflod till Yukon, omkr. 160 km ö. om
Alaskas gräns. Här upptäcktes 1896 guld i
rik mängd, vilket vållade en oerhörd
guldfeber, så att K. 1898 hade omkr. 40,000 inv.
Centrum var staden Dawson (se d. o.). Guldet
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
förekommer dels i kvartsådror i fasta berget,
dels som vaskguld; sedan det senare raskt
uttagits, har befolkningen minskats och var
1921 blott omkr. 4,000 inv. Litt.: O.
Norden-skjöld i Ymer 1899; M. Lain, »Alaska and
the Klondyke» (1905). O. Sjn.
Klönisk, med., häftigt skakande. Se Kramp.
Kloos [klås], W i 11 e m, holländsk
författare (f. 1859), ägnade sig från 1884 åt
litteraturen och grundläde då (jämte F. van Eeden,
A. Verweij m. fl.) tidskr. De Nieuwe Gids,
dit han lämnat regelbundna kritiker,
samlade i »Veertien jaar literatuur-geschiedenis
1880—93» (2 bd, 1896; 4:e uppl., 2 bd, 1925)
och »Letterkundige inzichten en
vergezich-ten» (13 bd, 1916—27). Som lyriker har
han framträtt med fyra samlingar »Verzen»
(1894, 1895, 1902 och 1913). Se vidare
Holländska litteraturen, sp. 1190 och
1191. R-nB.
Klopp, O n n o, tysk historiker (1822—1903).
Var gymnasielärare i Osnabrück 1845—58,
därefter i Hannover, blev konung Georg V:s
förtrogne litteräre medhjälpare och gav i étt
vidlyftigt skriftställen luft åt sitt hat mot
Preussen. Han vistades under kriget 1866 i
Georg V:s högkvarter och följde denne i
landsflykt till Österrike. 1874 övergick han till
katolicismen. Efter Georg V :s död skrev han
dennes biografi ’(1878). Bland K:s skrifter
märkes en monogr. om Tilly (2 bd, 1861; revid.
uppl. under titeln »Der dreissigjährige Krieg
bis zum Tode Gustav Adolfs 1632», 3 bd,
1891—96). K:s uppfattning av Gustav Adolf
är den fanatiske katolske ivrarens, som hos
den svenske konungen ej ser andra motiv än
renodlad erövringslystnad. Mest bekant av
K:s skrifter är hans ytterligt brett anlagda
arbete »Der Fall des Hauses Stuart und die
Succession des Hauses Hannover» (14 bd, 1875
—88), en okritisk skildring i ultramontan anda
av Västeuropas historia under tiden 1660—
1714. Biogr. av W. Klopp (1907). V. S-g.
Kloppenborg-Skrumsager, Hans Diderik,
dansk politiker (f. 1868). övertog 1893 en
lantgård i Sönderjylland och blev snart en av
de ledande danskarna i Nordslesvig. 1919
framträdde K. som en ivrig anhängare av de
danska sydslesvigarnas krav och inom
nord-slesvigska väljarföreningen ledare av
rörelsen mot H. P. Hanssen. Han var 1919
medlem av delegationen till Paris och 1920—28
led. av danska landstinget, där han tillhörde
vänstern. P. E-t.
Klopper, Jan (Jean), porträtt- och
figurmålare (d. 1734), verksam i Sverige från 1702,
sannolikt identisk med Johannes K.,
holländsk kopparstickare (f. 1666 el. 1667), vilken
omkr. 1700 lämnade sitt hemland. K., som
1713 blev teckningslärare vid Uppsala univ.,
tillhörde holl. församl. i Stockholm. Mera
per-sonhistoriskt än konstnärligt betydande äro
K:s porträtt av landshövdingen H. G. von
Falkenberg (1702, Jönköping) och av
riksantikvarien Johan Peringsköld
(Nationalmuseum, Stockholm). E. L-k.
Klopstock [klå’p-], Friedrich G o
11-1 i e b, tysk skald (1724—1803). Studerade
XI. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
