Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterväsen el. Munkväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
877
Klosterväsen
878
huvudcentra. Abboten vid det berömda
Stu-dionklostret i Konstantinopel, Teodor
Stu-d i t a (d. 826), reformerade det grekiska
munkväsendet genom att i tidsenlig form
återuppliva Basileios’ regel. Bl. a. infördes
föreskrifter om särskild dräkt och tonsur
(se d. o.). Det grekiska k. har städse haft en
mera kontemplativ och passiv karaktär än
det västerländska, om ock emellanåt
munkarna handgripligen deltogo i lärostriderna.
Till Västerlandet kom kännedomen om
munkväsendet genom Athana si os, som
på 340-talet vistades i Rom. På 370-talet
uppväxte de första klostren i Italien. Kort
efter 360 infördes genom Martin av
Tours k. i Gallien. I England och på
Irland framträdde det på 400-talet och
överfördes från Irland till Skottland. I Tyskland
funnos eremiter sannolikt redan på 300-talet,
och i Spanien inkom (trol. från Afrika) vid
samma tid munkväsendet i sin egyptiska
form. Munkväsendet, som främjats redan av
Hieronymus (se d. o.), fick kyrklig auktoritet
genom Augustinus och blev högst populärt i
Västerlandet genom den rika litteratur av
munklegender, som nu växte fram.
Småningom förvandlades k. i västerländsk anda ined
mer sociala och kulturella uppgifter samt
större organisatorisk fasthet. Avgörande
inflytande utövade härvid Johannes C a
s-s i a n u s (d. 435) och framför allt C a e s
a-rius av Ar lies (d. 542), vars
klosterordning, i mycket ett förebud till Benedictus’,
ordnade ett kristet skolväsen i samband med
klostren (jfr Klosterskolor).
En fast och enhetlig ordning vann det
västerländska k. först genom den regel, som
utgick från Benedictus av N u r s i a
(se d. o.) och som gav det en ny inriktning.
Den blev förebilden for alla senare regler
(se vidare Benediktinorden). Genom
Cassiodorus infördes även de lärda
studierna i klostren. Synnerligen betydelsefullt
blev det, att munkväsen och mission knötos
samman. Ävenledes förbands klosterrörelsen
med påvedömet. Emellertid yppade sig här
och var missförhållanden, som framkallade
reformrörelser och därigenom gåvo upphov till
förgreningar (kongregationer) inom orden
eller nya självständiga ordnar på
benedik-tinsk grundval. Bland dessa reformrörelser
må nämnas den, som leder sitt upphov’ från
Benedictus av An ian e (se d. o.),
vidare den på 900-talet framträdande C 1 u n
y-rör elsen (se d. o.), som varit av
genomgripande betydelse ej blott för k:s utan för
hela kyrkans utveckling. Omkr. 1100
uppstod cistereiens orden (se d. o.), som
framför allt betonade det stora idealet om
Kristi efterföljelse (imitätio Chri’sti).
Bernhard av Clairvaux (se d. o.) var härvid den
mäktige ledaren. Här ersattes den
monarkiska styrelseformen av en aristokratisk.
Bland under 1100-talet uppkomna nya ordnar
märkas kartu s i a n o rden och p r e m o
n-st r a te n so r d e n (se dessa ord) samt två
till sin utbredning mindre betydande
ordnar, fontevraultorden och g i 1 b e
r-t i n e r n a, som använde dubbelklostersyste-
met. Korstågsrörelsen gav upphov till
hos-pitalsordnarna och de andliga riddarordnarna.
På fjärde Laterankonsiliet (1215)
utfärdades förbud mot grundandet av nya ordnar. I
trots härav framträdde just under denna tid
tiggar ordnarna och med dem ett nytt
skede i k:s historia. De fyra stora
tiggarord-narna äro franciskanorden, do min
i-kanorden, karmelitorden (se dessa
ord) och augusti ner na (se d. o.). De
äldre klostren voro anlagda på landsbygden,
och deras invånare ägnade sig mestadels åt
andaktsövningar, studier samt
jordbruksarbete. Tiggarklostren däremot lågo i
städerna, och tiggarmunkarna utövade som
predikanter och själasörjare en omfattande social
verksamhet. De båda förnämsta
tiggarord-narna blevo härden såväl för medeltidens
skolastik som för dess mystik.
Ordensförfatt-ningen är hos dem strängt centraliserad. Den
enda nybildningen under den senare
medeltiden utgjordes av Sveriges enda inhemska
orden, birgittinorden (se d. o.). —
Reformationen vållade k. det största avbräck
och ledde i de länder, där den segrade, till
klostrens upphävande. Dock skapades vid
denna tid — jämte barnabit-, kapucin- och
theatinordnarna — den inflytelserikaste
av dem alla, jesuitorden (se d. o.),
vilken genom sin verksamhet i kurians tjänst
avgörande påverkat k:s och rom.-kat. kyrkans
utveckling. Bland senare nybildningar må
nämnas f e u i 1 lanterna samt m a u r
i-ne r n a s i vetenskapens hävder frejdade
kon-gregation.
Nu inträdde kongregationernas (se d. o.)
tid. Bland dem må — utom de under
1500-talet uppvuxna oratorianernas — näm
nas redemptoristernas, stiftad av
Al-fonso Liguori (d. 1787), a s s u m p t i o n i
s-t e r n a s, grundad av d’Alzon (d. 1880), 1
a-zaristernas och
Vincent-de-Paul-systrarnas, båda ledande sitt ursprung
från Vincent de Paul (d. 1660). Under
1700-talets senare hälft och 1800-talets. första
årtionde riktades svåra slag mot klosterlivet
även i de katolska länderna. Josef II
upphävde en mängd kloster i Österrike.
Revolutionens och Napoleontidens omvälvningar
medförde massekulariseringar i Frankrike,
Italien, Spanien, Belgien och Tyskland
(riks-deputationshuvudbeslutet 1803). Efter
Wien-kongressen inträdde en tids lättnad för
klostren. Men under 1800-talets senare hälft
före-kommo i flera länder nya massekulariseringar
av kloster, så i Italien (lag av 1866), i
Tyskland under kulturkampen (1873—87); i
Frankrike medförde 1901 års föreningslag och 1905
års skilsmässolag k :s upplösning. Emellertid
har romerska kyrkans växande styrka efter
världskriget berett även k. en ny blomstring
och förbättrat dess statsrättsliga ställning.
I Sverige datera sig de första klostren
(Alvastra, Nydala, Värnhem o. s. v., samtliga
tillhörande cisterciensorden) från 1100-talet
och sekulariserades genom Västerås recess
(1527). Det sista svenska klostret —
Vadstena — upphävdes definitivt först genom
Söderköpings riksdags beslut 1595. Enl.
gäl
Ord, som saknas under K,
torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
