Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kloärt - Klubb - Klubba - Klubban - Klubbekriget - Kluck, Alexander von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
881
Kloärt—Kluck
882
Kloärt, Oxy’tropis, baljväxtsläkte, igenkänt
på att kronkölen löper ut i en vanl. klolik
udd; parbladiga blad med uddblad. Omkr.
150 arter, de flesta i bergstrakter i Gamla
världens tempererade delar. I Sverige de
sällsynta lappkloärt, O. lapponica (i fjällen),
med violetta, 1 ud d k 1 o ä r t, O. pilosa (i
s. ö. Sverige), med gula blommor. G. M-e.
Klubb (eng. club, klubba, nordiskt lånord),
slutet sällskap av personer, som mötas i en
bestämd lokal för sällskapsliv, tidningsläsning
o. dyl.; även sådant sällskaps lokal. —
England är klubbväsendets hemland. Under
1600-talet uppstodo flera k., som hade sina
samlingsrum på dåtidens kaffehus och
spiskvarter. Ryktbarast bland 1700-talets k. blev The
literary club, som stiftades av dr Samuel
Johnson och sir Joshua Reynolds 1764. Bland
Londons många politiska k. äro de förnämsta
Carlton, Conservative och National Liberal.
Bland de vittra och vetenskapliga är
Athe-næum betydande, och av övriga k. må nämnas
Travellers’, Jockeyclub, militärklubbarna
United service och Army and navy samt (för
dramats och teaterns vänner) Garrick (från
1831). Klubbhusen äro ofta praktfulla
palats, och några ha dyrbara bok- och
tavel-samlingar. I Förenta staterna fick
klubbväsendet enl. engelskt mönster tidigt insteg.
I Frankrike uppstodo mot 1700-talets slut
under inverkan av engelska tänkesätt
politiska k., vilka voro förelöpare till
revolutionen. Under revolutionsåren tillväxte dessa i
antal och inflytande. I de förnämsta, vilka
voro särdeles noggrant organiserade, fingo
de stora politiska folkpartierna sina
medelpunkter. Här må nämnas Jakobinklubben
(se J a k o b i n e r) och Kordelierernas klubb
(se d. o.). Bland de nuv., i allm. ytterst
exklusiva franska k. märkas Cercle de la Rue
royale, Cercle militaire och Jockey club. Även
i andra länder, ss. Tyskland, Italien och
Spanien, ha från 1790-talet funnits politiska k.
De första politiska k. i Sverige voro
frihetstidens riksdagsklubbar, som uppkommo
på 1730-talet och ofta hade kaffehusen till
lokal. Mest bekant var den i jan. 1772
stiftade Svenska botten, som mest bestod av
yngre adliga officerare. Många av dessa
voro i konungens följe vid statsvälvningen
19 aug. 1772. Efter Gustav III:s död uppstodo
k., som svärmade för franska revolutionen;
av sådan art voro de bland studenter i
Uppsala jan. 1793 bildade »konventen», som
förbjödos i april s. å. men fingo en fortsättning
i Juntan (se d. o.). 1809 bildades i Stockholm
den efter ledaren, frih. L. A. Mannerheim,
uppkallade Mannerheimska klubben, som
motarbetade gustavianerna, vilka efter samma
års statsvälvning sammanslutit sig till en
»kontrarevolutionär» k. Av senare politiska
k. märkas Lantmannapartiets k. och
Frisinnade klubben (se d. o.). Nämnas må ock
Travellers’ club (1911) och Internationella
klubben (1924). Bland k., som blott åsyfta sina
ledamöters bekvämlighet och trevnad, märkas
i Stockholm bl. a. Sällskapet (stiftat 1800),
Militärsällskapet (1859), Nya (Lilla) sällskapet
(1874) och Cityklubben (se d. o.). En modernt
Ord, som saknas under
anordnad kvinnoklubb i Stockholm är
Ärsta-klubben (1927). Somliga k. ha till uppgift att
främja vissa praktiska intressen, t. ex. Kungl.
automobilklubben (se d. o.), Kungl. sv.
aero-klubben (se A e r o k 1 u b b e n),
Jockeyklub-ben (se Jock ey klubb) samt
Publicistklubben (se d. o.). Jfr även
Verkstads-klubbar.
Litt.: R. Nevill, »London clubs: their history
and treasures» (1911); P. Nourrisson,
»His-toire de la liberté d’association en France
depuis 1789» (2 bd, 1920); G. Martin, »La
franc-magonnerie frangaise et la préparation
de la révolution» (1926); K. Reinhold,
»Re-formsällskaperna och de allmänna
reformmötena» (1917); A. Grape, »Tidsrörelser inom
studentvärlden i Upsala 1792—93» (i
Samlaren 1923). (O. W-n.)
Klubba, ett vapen, utvecklat ur påken. K.
förekommer både som närvapen (slagvapen)
och fjärrvapen (kastklubba) och är ett
allmänt vapen bland naturfolken. Formerna äro
synnerligen skiftande. K. är mestadels av trä,
men huvudet kan vara av sten eller metall.
Flatklubban, vars egg stundom förstärkes
genom insatta stenskärvor el. dyl., bildar en
övergång till huggvapnen. Bland
kastklubborna märkes återvändsklubban (se B u m
e-r a n g). G. B-r.
Klubban, biol. station vid Fiskebäckskil;
se vidare Uppsala universitet.
Klubbekriget, upproret 1596—97 i Finland,
närmast framkallat av hövitsmannen Klas
Eriksson Flemings förtryck mot bönderna i
landskapet Österbotten. ’ Dessa klagade hos
hertig Karl, som rådde dem att på egen hand
försvara sig mot Flemings knektar. Under
Jakob Ilkka trängde böndernas huvudstyrka
fram till Birkkala socken i n. ö. Satakunda
men blev 31 dec. 1596 slagen vid Nokia gård.
Ilkka tillfångatogs och avrättades. Bönderna
blevo vidare slagna vid Padasjoki kyrka i
Ta-vastland av Ivar Tavast och av Götrik Fincke
vid S:t Mickels prästgård i Savolaks (1597).
Nordösterbottningarna, som förut hållit sig
stilla, började nu röra på sig, men Klas
Fleming med sina ryttare tillfogade dem inom
kort ett grundligt nederlag vid Santavuori i
Ilmola socken 24 febr. 1597. Jfr Y. Koskinen,
»Klubbekriget» (1864—65). M. G. S.*
Kluck [klokk], Alexander von, tysk
fältherre (f. 1846). Deltog i 1870—71 års
krig, avancerade under
ständig
trupptjänstgöring till general av
infanteriet 1906 och
armékårschef, adlades
1909 och blev 1913
arméinspektör (8:e
armékåren). Vid
världskrigets utbrott
ställdes K. som
generalöverste i spetsen för
l:a armén, som under
tyska härens
fram-ryckning genom
Belgien och n. Frankrike
gick längst ut på högra flygeln, se
Belgisk-franska fronten, sp. 1151—55
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
