Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klättsläktet - Klöcker (Klöker), D. - Klösharv - Klöv - Klövdjur, Partåiga djur - Klövedal - Klöver - Klövernötare - Klöverröta - Klöversilke - Klöversläktet - Klöverål - Klövja - Klövröta - Klövsadel - Klövsadelkyrkor - Klövsjö - Klövsjöfjällen - km - k. m. (k m; k m t) - K. M. K. - K. M. O. - K. M:t (K. m:t) - Knackfuss, Hermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
889
Klöcker—Knackfuss
890
nejlikväxterna (avd. Silenoideae). I Sverige
finna blott åke iklätt, A. githago, en
0,5—1 m hög, enårig ört med stora, röda
blommor, vanligt ogräs särskilt i rågåkrar. De
svartbruna, knottriga fröna innehålla saponin.
Klöcker (Klöker), D., se Ehrenstrahl.
Klösharv, se Harv (med bild 2).
Klöv kallas den alltid parvis förekommande
hornslida, som hos de partåiga hovdjuren
(Ar-tiodactyla) bekläder den yttersta tåleden. T. P.
Klövdjur, Partåiga hovdjur,
Artio-dactyla, se Hovdjur.
Klövedal, socken i Bohuslän, Tjörns härad;
31,96 kvkm, 1,196 inv. (1929). Omfattar n. v.
Tjörn (ett av bördiga dalar uppdelat
klippområde) och tillhörande skärgård. 349 har
åker, 158 har skogs- och hagmark.
Munici-palsamhälle: Kyrkesund (se d. o.). Ingår i
Stenkyrka, K:s och Valla pastorat i
Göteborgs stift, Orusts och Tjörns kontrakt.
Klöver. 1. Se Klöversläkte t. — 2.
Se Kortspel.
Klövernötare, dets. som frönötare (se d. o.).
Klöveiröta, sjukdom hos klöver m. fl.
foder-baljväxter, förorsakad av Sclerotinia
trifo-liorum, tillhörande askomyceterna.
Infektionen, som sker huvudsaki. på hösten,
framkallar små bruna fläckar på bladen, sprider sig
genom dessa, vilka bli slappa, ned till
rothalsen, där svarta sklerotier bildas, varvid
plantan dör. Efter viloperiod utvecklas från
sklerotierna bägarlika fruktkroppar, vilkas
sporer framkalla nya infektioner. Regniga
höstar och milda vintrar befordra k. Stammar
av nordisk senklöver äro mera
motståndskraftiga än tidig (schlesisk) klöver. Th. Lfs.
Klöversilke, bot., se G u s c u t a.
Klöversläktet, Trifo’lium, artrikt örtsläkte
av baljväxtfamiljen Papilionaceae, utmärkt av
trefingrade blad, fjärilslika blommor med
delvis sammanvuxna kronblad och ståndare, en—
fåfröiga, korta baljor, lämnar på grund av sin
förmåga att binda luftkväve (se B a 1 j
växt-fa a k t e r i e r) ett kväverikt foder. Kallas
jämte några liknande arter av andra släkten
även v ä p p 1 i n g. I Sverige odlas: 1)
Rödklöver, T. pratense, en upprätt växande
ört med rosenröda el. stundom vita blommor,
som befruktas med hjälp huvudsakligen av
humlor, och enfröiga baljor med rödbruna till
gula frön, varav 1,000 st. väga omkr. 2 g.
Växer vild allmänt och odlas i flera
varie-teter, varav den rikt förgrenade svenska
senklövern för sin vinterhärdighets skull är
fördelaktigast i Sverige för fleråriga vallar men
den tidigt utvecklade, mindre härdiga s. k.
schlesiska mycket odlas i s. Sverige i en- till
tvåårs vallar. Rödklöver angripes ofta av
parasiter (se Klöverröta, Rotfil
t-svamp, Rundmaskar och Snärja).
Längre tid fortsatt odling av rödklöver gör
jorden »klövertrött», antagl. på grund av
parasiternas ökning i jorden. 2)
Alsike-klöver, T. hybridum, som har sitt namn av
Alsike i Uppland, där Linné först iakttog
den, och i utlandet kallas svensk klöver, har
uppstigande stjälk, vita, rodnande blommor,
som äro en riklig honungskälla för bin, samt
två—trefröiga baljor med mörkgröna frön,
vilkas 1,000-kornvikt är 0,7 g. Arten är
allmänt vildväxande och odlad i fodervallar, i
synnerhet på fuktig mark. 3) Vitklöver,
T. repens, en lågvuxen, krypande och
rot-slående ört med vita blommor, tre—fyrfröiga
baljor med gula frön, varav 1,000 väga 0,7 g.
Är till följd av sin förmåga att utbreda sig
och oavbrutet utskjuta nya blad den
viktigaste beståndsdelen i betesvallar.
Värdefulla betesväxter äro även de i Sverige
vildväxande skogsklöver, T. medium,
liknande rödklöver men mindre högväxande,
med smalt lansettformiga småblad och träig
stjälk, samt biåsklöver, T. fragiferum,
som växer vid havsstränder och liknar
vitklöver men har blåslikt uppsvällda baljor. I
sydliga länder, och någon gång i Sverige,
odlas till foder den enåriga blodklövern,
T. incarnatum, utmärkt av spetsiga, högröda
blomhuvud och ogrenad stjälk. H. J. Dft.
Klöverål, se Nematoder.
Klövja, forsla varor på hästryggen, lastade
över en klövsadel.
Klövröta (Panari’tium), en särskilt hos
nötkreatur, stundom även hos får och svin
förekommande inflammation i klövspalten,
förorsakad av ett smittämne (brandbakterier),
som intränger genom smärre sårnader i
huden mellan klövarna. K. yttrar sig i stark
ansvällning och ömhet med betydande hälta,
och vanl. uppstår brand i huden med
vargöring, som kan tränga ända in i leden och
i svårare fall t. o. m. ge anledning till
allmän blodförgiftning. Behandlingen består till
en början i användning av omslag med
Bu-rows lösning eller is och vid inträdande brand
och vargöring noggrann rengöring av såren,
pensling med iodsprit och antiseptiskt
sårförband. E. T. N.
Klövsadel, packsadel för varor, som hänga
på dragdjurets sidor.
Klövsadelkyrkor, en särskilt för Öland
egendomlig form av romanska kyrkor med
två torn, ett i ö. över koret och ett i v.
Klövsjö, socken i s. Jämtland, Bergs (se
d. o.) tingslag, kring den av Ljungan
genomflutna Klövsjön (25 kvkm, 437 m ö. h.), vid
Klövsjöfjällens fot; 520,40 kvkm, 1.088 inv.
(1929). 566 har åker, 21,638 har skogs- och
hagmark. Ingår i Rätans och K. pastorat i
Härnösands stift, Härjedalens kontrakt.
Klövsjöfjällen, gränsfjäll mellan Jämtland
och Härjedalen, resp. Klövsjö och Vemdalens
socknar, nå med Oxsjövålen i den senare
1,022 m ö. h.
km, off. förk. för kilometer.
k. m. (km; km t), förk. för kopparmynt.
K. M. K., förk. för Kungl. Motorbåt
Klubben (se d. o.).
K. M. O., Kunglig Majestäts Orden, se
Serafimerorden.
K. M:t (K. m:t), förk. för Kunglig majestät.
Kna’ckfuss [-fos], H e r m a n n, tysk
målare (1848—1915). Utförde stora målningar
(bl. a. »Vilhelm II:s intåg i Jerusalem») samt
porträtt. K. var prof, i Kassel och även
verksam som konstförfattare. Han utgav bl. a.
»Deutsche Kunstgeschichte» (2 bd, 1888), jämte
M. G. Zimmermann och W. Gensel »Allge-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
