Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knackfuss, Hermann - Knaggrocka - Knalle - Knallebygden - Knallgas - Knallgasbläster - Knallguld - Knallhatt - Knallkvicksilver - Knallsats - Knallsilver - Knallstubin (Detonerande stubin) - Knallsyra - Knap - Knapadel, Knaperadel - Knape - Knape, släkt - Knapp - Knapp (botanik) - Knapp, Albert - Knapp-ag - Knappnål - Knappologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
891
Knaggrocka—Knappologi
892
meine Kunstgeschichte» (3 bd, 1897—1903)
och redigerade en populär serie
»Künstler-monographien» (över 100 utkommo 1895 ff.,
bland dessa 12 av K.). G-gN.
Knaggrocka, zool., se Ro c k o r.
Knalle. 1. Skeppsbröd i skorpform,
bestående av torkat rågbröd. — 2. Se G å r d f a r
i-handel.
Knallebygden, folklig benämning på
»knallarnas» hembygd, d. v. s. Sjuhäradsbygden (se
d. o. och Gårdfari handel).
Knallgas, namn på brännbara gaser eller
ångor, blandade med luft eller syrgas; i
inskränkt bemärkelse en blandning av två
volymdelar väte och en volymdel syre. Tändes
gasblandningen, exploderar den
ögonblickligen. Se vidare Knallgasbläster. I. B.
Knallgasbläster, en särskilt konstruerad
brännare (se Svetsning), vari vätgas
för-brännes i en syrgasatmosfär. Knallgaslågans
temp. närmar sig 2,000° C. Den brukas till
smältning av platina, vid blylödning och vid
kvartsglasblåsning. I. B.
Knallguld, en kvävehaltig, explosiv
guldförening, NH : AuNH2, som erhålles, när
guld-salter fällas med ammoniak. I. B.
Knallhatt, en liten med tändsats fylld
kopparhatt, anbragt på ett slaglåsgevärs
tänd-hattstapp för att antända krutladdningen vid
hanens nedfallande. Ett för samma ändamål
avsett antändningsmedel kallas vanl.
tänd-hatt och anbringas i hylsan till gevärs- el.
artilleripatroner. G. af W-dt.
Knallkvicksilver, ett ytterst stötkänsligt
explosivämne, som upptäcktes redan 1824 av
Gay-Lussac och Liebig. K. är k n a 11 s
y-r a n s kvicksilversalt, Hg(CNO)2. Enär k. lätt
genom slag, låga el. dyl. bringas att
explodera, har det fått stor användning som
initial-sprängämne i tändhattar, sprängkapslar o. dyl.
Det innehåller ej tillräckligt med syre för
fullständig förbränning och försättes därför
vanl. med något kaliumklorat. Jfr
Initialsprängämnen och Tänd hatt. I. B.
Knallsats, se Tändhatt.
Knallsilver, Ag. CNO, ett explosivämne,
som är ännu stötkänsligare än
knallkvicksilver. Det nyttjas i smällkarameller.
Knallstubin (Detonerande stubin),
bly- el. tennrör, fyllda med trinitrotoluol el.
tetranitrometylanilin, eller jutetrådspunnen
stubin med kärna av nitropentaerytrit. K.,
som har en detonationshastighet om 5,000—
6,000 m per sek., brukas som initiering av
sprängskott. G. v. F.
Knallsyra, se Knallkvicksilver.
Knap, kloss av hårt trä
(bild 1), fastspikad
(fast-skruvad) i reling, däck eller
rundhult för fastgörande
av tågändar, stöd för
tågstroppar (bild 2) o. dyl.
Större k. kallas kryss-
hult. (Ö-g.)
Knapadel (jfr Knape), Knaperadel,
eg. lägre adel; fattig och högfärdig adel el.
ståndspersoner, k n a p (e r) h e r r s k a p.
Knape (ty. Knappe), eg. gosse (ty. Knabe);
en riddares tjänare, väpnare.
77y.Z
Knape, svensk släkt. Om amiralen Olof
Nilsson K., 1715 adlad S t r ö ms t i e rn a,
se d. o. Av samma släkt var köpmannen och
skeppsredaren Anders Hansson K. (1720
—86) i Uddevalla, som stiftade Gustavsbergs
barnhus (se G u s t a v s b e r g).
Knapp. För kläder tillverkas k. av olika
ämnen, oklädda k. mest av stennöt och
pärlemor (el. imitationer av dylikt material) samt
av metall; överklädda k. göras av trä el.
liknande material. Förr götos metallknappar av
bly, tenn el. mässing, nu framställas de
medelst pressning samt förgyllas, försilvras,
bronseras el. dyl. Fabrikationen av s. k.
kon-fektionsknappar är avsevärt olik
tillverkningen av finare militär- och livréknappar,
vilka senare präglas liksom medaljer och
mynt. K. med mekaniska fästanordningar
tillverkas i ett otal modeller för olika
ändamål samt av enklare el. dyrbarare material.
Knappar ha förr mer än nu varit
uppmärksammade detaljer i den civila klädedräkten
och ha växlat utseende efter dräktmodet (jfr
Dräkt). Uppfinningen av
tryckknappen omkr. 1905 (två delar av metall, den
ena med ett utskjutande »huvud», som kan
tryckas in i den andra delen, där den
fast-hålles av en fjäder) samt variationer av denna
idé (»blixtlåset», två naggade metallister, som
med ett enkelt grepp kunna låsas ihop
parallellt) ha genomgripande förändrat särskilt
den kvinnliga klädedräktens
knäppanordningar. K. för den militära dräkten ha nästan
alltid varit försedda med nummer eller vapen.
I Prag-Vrsovice finns ett kulturhistoriskt
museum, Waldes-Museum, som tagit till uppgift
att samla material för studiet av
klädedräktens hopfästande under skilda tider (nålar,
fibulor, spännen, knappar o. s. v.). E.L-k.
Redan under paleolitisk tid funnos runda
benplattor med hål i mitten, som erinra om
våra k. men sannolikt brukades som
amuletter; de äro stundom graverade på båda
sidor. Även den yngre stenåldern uppvisar
k. av ben, sten, bärnsten och alabaster. I
Sverige ha anträffats flera bärnstensknappar
med s. k. V - b o r r n i n g (två borrhål mötas
i vinkel inne i knappen). Från bronsåldern
äger man åtskilliga dubbelknappar av brons.
I järnåldersfynden äro k. sällsynta. H. R-h.
Knapp, bot-, se Ståndare.
Knapp, Albert, tysk religiös skald (1798
-—1864), kyrkoherde i Stuttgart. Tillhörde
den schwabiska skolan. K. utgav »Christliche
Gedichte» (1829; 3:e uppl. 1843), flera lyriska
samlingar och den för hymnologisk forskning
värdefulla »Evangelischer Liederschatz für
Kirche und Haus» (1837; senaste uppl. 1891),
med över 3,000 protestantiska sånger. Se K.
Gerok, »A. K.» (1881). E. N. S-g.*
Knapp-ag, Schoe’nus, ett halvgrässläkte
med fåblommiga, bruna el. svarta, i huvud
samlade ax och nästan trådsmala,
rännfor-miga, styva blad. I Sverige finnas två arter;
vanligast är S. ferrugineus, som bildar täta,
omkr. 3 dm höga tuvor i kärr på kalkgrund
(upp till Jämtland). G. M-e.
Knappnål, se Nål.
Knappologi, läran om knappar, en av
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
