Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knappologi - Knaster - Knaus, Ludwig - Knautia - Knavel - Knebel, Karl Ludwig von - Knebelit - Kneipe - Kneipp, Sebastian - Kneippbaden - Kneippbyn - Kneippkuranstalter - Knekt - Knektehållet, Knektekontrakt - Kneller, Godfrey, el. Kniller, Gottfried - Knes - Knesebeck, Karl Friedrich von dem - Knickerbockers - Knidos - Knigge, Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
893
Knaster—Knigge
894
Strindberg skapad föraktfull beteckning för
systematisering utan vetenskapligt värde.
Knaster, ett slags piptobak.
Knåus, L u d w i g, tysk målare (1829—
1910). Studerade i Düsseldorf, vistades 8 år i
Paris och var därefter verksam i Düsseldorf
och i Berlin. K. blev den düsseldorfska
bondegenrens främste representant, skicklig i
sin teknik, träffsäker i karakteristiken,
oemotståndlig som humoristisk berättare.
Hans typer från tyska byar, från värdshus
och cirkusbaracker nådde en obegränsad
popularitet. Han målade även porträtt och var i
Berlin ledare av en mästarateljé vid akad.
Rikt representerad i tyska museer. Monogr.
av L. Pietsch (1901). G-gN.
Knåu’tia, se Väddväxter.
Knavel, Sclera/nthus, se Nejlikväxter.
Knebel, Karl L u d w i g von, tysk
författare (1744—1834), bosatte sig 1774 i
Wei-mar som prinsguvernör och vart en av
Goe-thes närmaste vänner. Han översatte
latinska skalder, skrev dikter m. m. K:s
efterlämnade verk och brev utgåvos 1840, hans och
Goethes brevväxling 1851. Biogr. av H. v.
Knebel-Doeberitz (1890). R-n B.
Knebellt, miner., se O 1 i v i n.
Kneipe [knappa], ty., ölstuga.
Kneipp [knålp], Sebastian, tysk
katolsk präst, vattenläkare (1821—97).
Prästvigdes 1852 och var från 1881 kyrkoherde i
Wörishofen vid Türkheim i Bayern. Redan
1848 började K. syssla med den vattenkur
metod (Kneipp kur), som gjort honom
världsbekant (se K n e i p p k u r a n s t a 1
ter). Hans förnämsta skrifter äro »Meine
Wasserkur» (1887; över 70 uppl.; sv. övers
1894) och »Mein Testament» (1894; sv. övers
1895). Biogr. av A. Baumgarten (1898). Bgt.
Kneippbaden, se Kneippkuranstalter
och Norrköping.
Kneippbyn, luftkurort och strandbad i
Väs-terhejde socken, Gotland, 3 km s. om Visby.
Kneippkuranstalter, kuranstalter, inrättade
efter tyske vattenläkaren S. K n e i p p s (se
d. o.) principer. Hans metod består i kalla
fotbad i rinnande vatten, barfotagång, korta,
kalla, lokala begjutningar (Güsse), lokala
inpackningar (Wickel) o. s. v. I Tyskland
grundläde Kneipp själv en anstalt efter sitt
system i Wörishofen, en liten by i s.
Bayern, vilken raskt utvecklade sig till den
grad, att den kunde mottaga mera än 10,000
kurgäster om året. Omedelbart efter Kneipps
död (1897) sjönk kurgästantalet betydligt,
men senare har ett uppsving förmärkts, så
att kurorten numera besökes av över 15,000
kurgäster om året. Såväl annorstädes i
Tyskland som i de flesta europeiska länder ha
dylika anstalter vuxit upp. — I Sverige
märktes den första Kneipprörelsen vid
kurorten R y d vid Åsnen, men Sveriges första
verkliga k., Kneippbaden, öppnades 1898
i Borgs socken strax utanför Norrköping.
Senare öppnades flera liknande. Kneippbaden
nedlades 1918. Bgt.
Knekt (ty. Knecht). 1. Ordet k. betydde
under medeltiden tjänare, betecknade på
1500-och delvis i början av 1600-talet meniga,
obe
ridna soldater, ss. de bekanta tyska
landsknektarna, trossknektar etc. I Sverige
brukades k. under 1600-talets förra del om det
utskrivna inhemska fotfolket, medan det
utländska värvade kallades soldater. Namnet
k. behölls under indelningsverkets tid,
utbyttes sedan officiellt mot soldat men
kvar-lever i folkspråket. Wdt.
2. Spelkort med valör mellan dam och tia.
3. (Skpsb.) Upprättstående kort stock på
däck med skivgatt samt upptill s. k. huvud
för beläggning av tågändar.
4. (Byggnk.) Se Kolonn.
Knektehållet, Knektekontrakt, se Indelta
armén.
Kneller [neTo], G o d f r e y, el. K n i 11 e r,
Gottfried, tyskfödd engelsk porträtt- och
historiemålare (1646—1723). K. skall ha lärt
för F. Bol och Rembrandt i Amsterdam samt
för bl. a. Bernini i Rom. 1675 flyttade han
över till London, där han snart fick ett otal
porträttbeställningar av hovet och adeln, och
på uppdrag av Karl II reste K. 1684 till
Frankrike för att måla Ludvig XIV :s
porträtt. K. ansågs då, efter P. Lelys död 1680,
som Englands främste porträttör, och först
under K:s senare år framträdde en jämbördig
medtävlare, svensken M. Dahl. K. blev
officiell hovmålare åt Jakob II, Vilhelm III,
Anna och Georg I, kallades till direktör (1711)
för målarakad. i London och blev baronet
1715. Till huvudverken i K:s mycket rika
produktion räknas bl. a. porträtten av
markisen av Tweeddale (omkr. 1694; National
gallery, London) och av Christopher Wren
(1711; National portrait gallery, London); i
synnerhet det senare visar K:s eminenta
koloristiska begåvning. E.L-k.
Knes, äldre sv. form för k n j az (se d. o.).
Knèsebeck, Karl Friedrich von dem,
preussisk militär (1768—1848). Blev 1813
generaladjutant hos Fredrik Vilhelm IV och
generallöjtnant, hade stort inflytande hos
konungen samt motarbetade Blüchers och
Gneisenaus djärvare planer. K. blev 1825
general av infanteriet. Under polska
upproret anförde han 1831 observationsarmén vid
polska gränsen. Han fick 1847
generalfältmarskalks avsked. G. W-k.*
Knickerbockers [nkkobåkoz], eng.,
sportbyxor, som spännas strax nedom knäet. En
modernare form kallas plus-fours (eng., »plus
fyra», efter lägsta handikap i golf;
»golf-byxor»); de äro något vidare och falla längre
ned över knäna.
Kni’dos (lat. Cni’dtis), forngrekisk stad på
udden Triopion i Kariem i Mindre Asien,
medelpunkt i ett av sex städer bestående doriskt
statsförbund (hexapolis). För ett tempel i K.
utförde Praxiteles sin berömda k n i d i ska
Afrodite (se Afrodite). Nära K. vann
Konon 394 f. Kr. en stor seger över
spartanska flottan. Betydande fornlämningar av
tempel och teatrar. A. M. A.*
Knigge, Adolf, friherre, tysk
skriftställare (1752—96), till sist medlem av Bremens
magistrat. K., som tillhörde illuminaternas
sällskap, skrev flera romaner och »Über den
Umgang mit Menschen» (1788; många uppl.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
