Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kniv - Knivskjellodden - Knivsta - Knjaz - Knobelsdorff, Georg Wenceslaus von - Knocked down, Knock out - Knollys, släkt - Knop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
897
Knivskjellodden—Knop
898
smitt i ett stycke med bladet, gärna i
rostfritt stål. Fällknivars blad sakna tånge men
ha i stället en hakformad klack (talong),
som med ett stift är vridbart fäst i skaftet
och av en rak fjäder
hålles fast i uppfällt
eller hopfällt läge.
Rakknivar och
kirurgiska k. fordra
särskilt gott stål och
omsorgsfull härdning. —
Till bordsservis
förekomma även k. av
guld, silver, nysilver,
brons (fruktknivar),
horn och ben
(fisk-och smörknivar). M
a-skinknivar äro
knivblad utan skaft,
vilka såsom
skärverktyg inskruvas i
skör-de- och slåtter-,
hackelse-, bark- och
hugg-maskiner, holländare
och andra mekaniska [-sönderdelningsappara-ter.-]
{+sönderdelningsappara-
ter.+} G. H-r.
Såväl under senare
delen av den äldre som
under den yngre
stenåldern nyttjades i stor
utsträckning k., bildade av flint- eller (i
Södern) obsidianspån. I Norden förekommo även
k. av skiffer. K. av koppar känner man från
övergångstiden mellan sten- och bronsåldern
på Cypern. Under bronsåldern brukades i
stor utsträckning k. av olika former. En
mångfald olika typer föreligger, däribland
stora matknivar med skaft av brons och
svängt blad, arbetsknivar och rakknivar (se
Bronsåldern, bild 19). Den äldre
järnåldern äger även stor typrikedom, men
under den senare järnåldern råder en större
enformighet bland knivtyperna. (H. R-h.)
Under medeltiden ingick i varje mans
personliga, utrustning en k., som han bar vid
bältet. Dessa k. voro mycket spetsiga och
brukades, enär gafflar voro okända, även till
att införa matbitarna i munnen. Ur dessa
bälteknivar utspecialiserades
trancher-knivar, med vilka villebrådet öppnades,
förskärarknivar och bordsknivar. F ö r s k
ä-rar k nivarna voro stora och hade breda
blad. Personliga bordsknivar började
komma i bruk under 1500-talet. Vid
1600-talets mitt breddades bladen på dem, och
spetsarna avrundades i syfte att hindra
missbruk av knivarna. Först mot 1600-talets slut
började det bli vanligt, att värden försåg
gästerna med egna kuvert. I förmögna hem
utvecklades redan tidigt en stor lyx i
utsmyckningen av knivskaften. Med 1700-talet
blevo matknivarna standardiserade i några
få typer och spriddes allmänt i
kulturländerna. Fäl 1 k nivarna gå i Sverige
tillbaka åtm. till 1600-talet, då även bondsmeder
där tillverkade sådana. Senare blevo även
olika sorters pennknivar föremål för
masstillverkning. — Litt.: C. T. P. Bailey,
»Knives and forks» (1927). -a-i.
Knivskjellodden, Norges nordligaste punkt,
på Mageröy (se d. o.), 71° 11’ 8" n. br.
Knivsta, socken i Stockholms län,
Ärling-hundra härad, s. ö. om Uppsala; 44,09 kvkm,
1,570 inv. (1929). Når i v. ned på
Mälar-slätten; vid statsbanan Stockholm—Uppsala
ligger här K. stationssamhälle (omkr. 400
inv.). 1,407 har åker, 2,708 har skogs- och
hagmark. Egendom: Nor. I K. Lundquist &
Huddéns tegel- och trävaru-a.-b:s fabriker
(årligt tillv.-värde 1,5 mill. kr.) samt
Marga-retahemmet, vårdanstalt för epileptiska,
sin-nesslöa barn. Ingår i Alsike och K. pastorat
i Ärkestiftet, Ärlinghundra kontrakt.
Knjaz, ry., furste, urspr. titel på ryska
delfurstar, senare bibehållen inom de ätter, som
ledde sin härstamning till Rurik (bl. a.
Dol-gorukij, Gortjakov, Stjerbatov och
Vjazem-skij) eller till litauiske storfursten Gedimin
(bl. a. Golitsyn och Trubetskoj). En grupp
ryska furstar härstammar frän underkuvade
folks regenter, t. ex. tatariska, georgiska och
armeniska; till denna grupp höra ätterna
Bagration, Jusupov m. fl. 1705 utdelades den
första furstetiteln (till Mensjikov); senare
tillföll denna titel medlemmar av släkterna
Lopuchin, Saltykov m. fl. H. A-t.*
Knobelsdorff [knä’-], Georg W e n c e
s-laus von, tysk arkitekt (1699—1753). K.,
som i sin ungdom var militär, for 1736 till
Italien för att studera konst. Efter
hemkomsten från en resa till Paris 1740 fick K.
flera stora byggnadsuppdrag av Fredrik II.
Ett av K:s förnämsta arbeten var operahuset
i Berlin (1741—43, nedbrunnet 1843 men ånyo
uppfört efter K:s ritningar; 1926 förändrat
genom tillbyggnader; se Berlin, bild 14),
som visade hans dragning åt Palladios och
J. A. Mansards klassicism. Slotten i
Pots-dam och Sanssouci (båda 1740-talet) äro i det
väsentliga efter hans ritningar. Om K:s
betydelse för den tyska rokokostilens
utformning ger Gyllene galleriet i Charlottenburg
en ypperlig föreställning. Han var även
målare och grafiker. E. L-k.
Knocked down [nåkt daü’n], Knock out
[nåk au’t], se Boxning, sp. 1034 och 1033.
Knollys [nåulz], gammal engelsk
hovman-nasläkt. Mest bekant av dess medl. var sir
Francis K. (1837—1924), 1902 upphöjd till
baron och 1911 till viscount K., som var
pri-vatsekr. åt prinsen av Wales (sedermera
Edvard VII) 1870—1910 och därefter åt Georg V.
Bild 1.
Över-handsknop.
Bild 2.
Rå-bandsknop.
Bild 3. Halvslag
kring rundhu.lt.
Knop (holl. knoop, knopp, knut). 1. Namn
på ombord för olika ändamål använda knutar,
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
XI. 29
Två bestick av kniv och
gaffel från 1600-talets mitt, a
med skaft av silver i
fili-gran, b med skaft av
snidat elfenben. I Nordiska
museet.
Bild 4.
Rundtörn med
två halvslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
