Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knott - Knowles, James Sheridan - Knownothings - Knox, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
903
Knowles—Knox, J.
904
John Knox. Porträtt i National portrait gallery i
London.
svårt, dä de äro för små för att kunna
utestängas med vanliga myggnät. I andra länder
äro vissa knottarter svåra skadedjur, t. ex.
den av hästar och boskap fruktade
colom-baczmyggan. G. A-z.*
Knowles [nåulz], James Sheridan,
engelsk dramaturg och skådespelare (1784—
1862). Han skrev åtskilliga sorgespel (»Caius
Gracchus», 1815, etc.) och lustspel
(»Hunch-back», 1832, etc.), som på sin tid hade
framgång. De äro emellertid av föga värde. K:s
dramatiska verk utkommo samlade 1841—43
i 3 bd (ny uppl. 1873 i 1 bd). (S. B. L.)
Knownothings [nåu’napirjz], eg. »de, som
ingenting veta» (av eng. lcnow, veta, och
no-thing, ingenting), populär benämning på ett
parti i Förenta staterna, vilket 1854
organiserades som ett hemligt sällskap och för en kort
tid framåt vann mycket stor anslutning; dess
off. namn var The american party
(»amerikanska partiet»). Dess bärande tanke var
misstro mot nyinvandrade och mot förmenta
påv-liga ränker. Utlänningar och katoliker borde
utestängas från alla ämbeten i stat och
kommun, medborgarrätt beviljas först efter 15—
20 års vistelse i landet. Till svar på
utomståendes frågor om paitiets grundsatser skulle
medlemmarna svara I lcnow nothing (»jag vet
ingenting»); därav det öknamn, som blev
partiets vanliga benämning.
Knownothingpar-tiet hade stora valframgångar 1855, och dess
medlemsantal anslogs en tid till 1,5 mill. pers.
S. å. vållade slavfrågan splittring inom
partiet, och vid 1856 års presidentval led dess
kandidat, M. Fillmore, ett förkrossande
nederlag. Under de följ, åren försvann
småningom knownothingpartiet från den politiska skå-
Ord, som saknas under
debanan för att långt senare i viss mån
återuppstå i Ku Klux Klan (se d. o.) och liknande
sammanslutningar. V. S-g.
Knox [nåks], John, Skottlands reformator
(möjl. 1505—72), studerade vid S:t Andrews’
univ. och blev sedan präst och notarie. Efter
okända öden framträdde han som minister of
the sacred altar under ärkebiskopen av S:t
Andrews 1543. Genom George Wisharts
predikan och martyrium fördes han helt över till
protestantismen och började efter mordet på
ärkebiskop Beaton 1547 predika i S:t Andrews
men blev vid stadens intagande s. å. bortförd
till Frankrike, där han i 19 mån. fick slava
vid galärerna. Frigiven genom engelsk
be-medling, fick han därefter som hovkaplan en
framskjuten ställning i Edvard VI :s England
men måste 1554, efter den katolska Marias
tronbestigning, fly först till Frankfurt a. M.
och sedan till Genève. Där tillbragte han flera
år som pastor vid en församling av engelska
flyktingar. Under tiden tillägnade han sig
Calvins stränga predestinations- och
kyrko-tuktslära samt översatte, med hjälp av andra
landsflyktiga, bibeln till engelska. Hösten 1555
besökte han Skottland och mottogs särskilt
inom vissa adelskretsar med en entusiasm, som
1557 drev fram den första covenantbildningen
(jfr C o v e n a n t). Redan efter några
månader måste han emellertid återvända till
Genève. Besviken på kvinnoregementet även i
Skottland, där änkedrottningen-regentinnan
Maria (av Guise) avfärdat honom med hån,
skrev han en stridsskrift om »the monstrous
regiment of women», som upptogs mycket illa
av den engelska Marias efterträdare, Elisabet.
Sedan K. vid inbördeskrigets utbrott 1559 ånyo
beträtt skotsk mark, lyckades han emellertid
som covenantlordernas underhandlare
åstadkomma ett närmande till England, som gjorde
slut på Skottlands hävdvunna anknytning till
det katolska Frankrike. De franska
hjälptrupperna fördrevos, och parlamentet i
Edinburgh 1560 hade blott att bekräfta calvinismens
seger. Den där antagna trosbekännelsen
(»Con-fessio scoticana») såväl som den senare
utarbetade kyrkoordningen (»First book of
disci-pline») voro i huvudsak K:s verk. Som
predikant i S:t Giles, katedralen i Edinburgh,
invecklades han under de följ, åren i ständiga
konflikter med den 1561 från Prankrike
återkomna Maria Stuart. Motsättningarna, som
icke blott voro av religiös natur utan fingo
innebörd av en tvekamp mellan medeltida
en-våldsmakt och modern, i vardande stadd
demokrati, framträda måhända klarast i K:s
även ur självbiografisk synpunkt intressanta
»History of the reformation in Scotland».
Sedan Maria 1567 abdikerat oeh
protestantismens seger tryggats, minskades K:s
inflytande. Krafterna avtogo, och under
oroligheterna 1570—72 förmåddes han att draga sig
undan till S:t Andrews. Återkommen till
Edinburgh, avled han 24 nov. 1572.
K:s skrifter, »The works of J. K.», utgåvos
1846—64 av D. Laing. — Litt.: P. Hume
Brown, »J. K.» (2 bd, 1895); A. Lang, »J. K.
and the reformation in Scotland» (1905); D. H.
Fleming. »The reformation in Scotland» (1910);
K. Woodward, »Queen Mary» (1927). E. Nwn.
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
