Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knudsen, Jakob - Knudsen, Knud - Knudsen, Martin Hans Christian - Knufis - Knut (rep) - Knut (timmerstockar) - 1. Knut Eriksson (svensk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
907
Knudsen, K.—Knut
908
ligt och skall avvisas. Varken den
konventionella eller den kristna moralen är
normgivande för handlingssättet; Kristi sedelära
var en missionsmoral, som upphör att vara
rättesnöre, när omvändelseverket är till ända
och »Faderns, livets stora, härliga lag,
världslagen, skall gälla». Det ansvar, som den
enskildes moraliska suveränitet medför, är stort
och tungt, men det är just detta tvång, som
framkallar de stora kraftyttringarna och gör
människan delaktig av livssammanhanget.
Kontinuitetens betydelse för samhället
behandlade K. särskilt i »Fremskridt», där han,
liksom i allm. i sina verk, är starkt kritisk
mot samtida förhållanden och åsikter i
Danmark. — K. var en kraftnatur liksom
Grundt-vig, och hans författarskap är rikt på starka,
saftiga figurer, livfullt och mäktigt. Sami,
berättelser utg. i 5 bd 1917. Monogr. av H.
Begtrup (1918) och C. Boos (s. å.). R-n B.
Knudsen [kno’tson], K n u d, norsk
skolman, språkforskare (1812—95). Var 1840—80
lärare vid den högre skolan i Drammen och
Oslo. K. var motståndare till den klassiska
utbildningen och
kämpade för latinskolans
ersättning med en
skola, grundad på
modersmål, historia och [-matematisk-naturve-tenskapliga-]
{+matematisk-naturve-
tenskapliga+} ämnen.
Största betydelsen fick
K. genom sin insats i
det s. k. dansk-norska
målsträvandet, som —
i motsats till I. Aasens
strid för landsmålet
— ville använda det
dansk-norska språket
men skriva det enl. norskt uttal och ersätta
alla ord av främmande ursprung med norska.
K:s huvudarbete är »Unorsk og norsk eller
fremmedords avlösning» (1881). J. J-n.
Knudsen [kno’son], Martin Hans
Christian, dansk fysiker (f. 1871 15/2), blev cand.
mag. 1896, docent i fysik vid univ. i
Köpenhamn 1901 och prof. 1912. K. har undersökt
gasernas förhållanden vid låga tryck i
samband med kinetiska gasteorien och belyst
förhållandena vid ångbildning; han har ock
konstruerat en absolut manometer. Inom
hyd-rografien är K. ledande i Danmark; sedan
1902 chef för Hydrografisk laboratorium i
Köpenhamn, sedan 1917 sekr. i
Videnskaber-nes selskab; hedersdr i Lund 1918. P. E-t.*
Knufis, grekiskt namn på den egyptiska
guden Chnum (se d. o.).
Knut, anordning att fästa el. förena tåg,
rep, snören m. m. med varandra eller med
andra föremål (jfr sjömansspråkets knop
och stek). I land vanliga k. äro
halvknut el. f i n g e r k n u t (se Knop, bild 1)
för att fästa en tråd (t. ex. i tyg, när man
syr) el. snöre men även att förena två
trådar, då den kallas vattenknut (bild 1);
åtta el. flandrisk k. (bild 2) för
liknande ändamål; rännknut (bild 3) för att
binda en häst el. dyl.; mest använd är h å r
d-knut el. t v ä r k n u t, till sjöss kallad r
å-bandsknop (se Knop, bild 2); den är
symmetrisk (till skillnad från den liknande
men osyminetriska och därför odugliga
käringknuten, se Knop) och otvivelaktigt
identisk med den herkulesknut, som
förekommer på mantelgördeln på vestalernas
uppgrävda statyer i Rom; tvinnknut
(bild 4); fiskarknut (bild 5),
kärleks-knut (bild 6), vävknut el. varpknut
(till sjöss = skotstek), överallt vanlig k.
i nät (bild 7); säckknut (bild 8);
valknut, t. ex. 3-flätad (bild 9). Se Hj.
öhr-vall, »Om knutar» (2:a uppl. 1916); öhrvalls
samling knutar, knopar och stek (över 400
n:r) finns sedan 1929 i Sjöfartsmuseet i
Stockholm. Hj. Ö. (ö-g.)
Korsknut.
Laxknut.
Knut, liggande timmerstockars hopfogning
i hörnen, antingen i korsknut, då
stockändarna skjuta utanför hophuggningen, eller
i 1 a x k n u t, då de i ändarna
laxstjärtfor-migt bilade stockarna hopfogas så, att k:s
yttersidor bli släta. K n u t n i n g,
knuttimring, förekommer även vid annat
timmerarbete, t. ex. vid tillverkning av
luck-karmar på fartygsdäck. H. J. Dft.*
Knut, svenska konungar.
1. K. E r i k s s o n, son till konung Erik
den helige, sökte till en början göra Karl
Sverkersson tronen stridig, sedan denne
blivit erkänd som konung även över svearna.
K. måste dock fly till Norge men återkom
1167 samt överföll och dödade sin
motståndare på Visingsö. Därefter hade han en tid
att utkämpa strider med ättlingar (Kol och
Burislev) av Sverkerska ätten. K.
besegrade dem omsider och var därefter under ett
par och tjugu år obestridd herre över Sverige.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
