Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Knut Lavard (dansk prins) - 2. Knnut Valdemarsson (dansk prins) - Knut, Mäster - Knut Algotsson - Knut Alvsson - Knutarv - Knut Bosson - Knutby - Knuth, släkt - Knuthenborg - Knut Holmgersson - Knut Håkonssön jarl (Junker Knut) - Knut Jonsson, 1. (drots) - Knut Jonsson, 2. (storman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
911
Knut—Knut Jonsson
912
och 25 juli 1170 skrinlädes K:s ben i
Ring-steds kyrka. K. räknades som Själlands
skyddshelgon. Han var g. m. Ingeborg, dotter
till storfurst Vladimir av Novgorod. Jfr litt.
vid art. Knut, danska konungar, 2. B. H-d.
2. K. Valdemarsson, hertig av Reval
(d. 1260), oäkta son till Valdemar Sejr och
Esbern Snares änka, Helena Guttormsdotter.
Efter Estlands erövring 1219 gjorde fadern
K. till hertig där. Han tvangs efter ett par
år att återvända och fick Blekinge, sedan
Lolland, som län. Av K:s söner blev den
ene, Erik, drots och hertig av Södra
Halland; om den andre, Svantepolk Knutsson,
se d. o. B. H-d.
Knut, Mäster, se Knut Mickelsson.
Knut Algotsson, riddare, nämnes 1354—94,
förde i sitt vapen ett lejon och var bror till
hertig Bengt Algotsson (se d. o.). K., som
1357 måste gå i landsflykt jämte brodern, var
en av de mot konung Albrekt fientliga herrar,
som med en här belägrade Stockholm och
av-slöto stilleståndstraktaten av 15 april 1371
(jfr I. Andersson i Scandia, II, 1929). K:s
maka, Märta, var dotter till Ulf Gudmarsson
och den heliga Birgitta. Om K:s dotter
abbedissan Ingegerd Knutsdotter se d. o. B. H-d.
Knut Alvsson, svensk-norsk storman (d.
1502), son till den norske rådsherren Alv
Knutsson (se d. o.). I yngre år vistades K.
mycket i Sverige och deltog även i Sten Stures
strid mot Ivar Axelsson 1487. Han ärvde sin
fars gods och blev 1497 hövitsman på Akers
hus men förtalades hos konung Hans av sin
arvfiende hövitsmannen på Bohus Henrik
Krummedike och avsattes 1499. Han trädde
då i förbindelse med Sturepartiet och anslöt
sig i Vadstena (1501) till edsförbundet mot
konung Hans. 1502 intog han Akershus och
Tönsberg och belägrade Bohus. Henrik
Krummedike återerövrade Tönsberg och angrep
Akershus. Här infann sig K. på dennes skepp
för underhandlingar men nedhöggs brutalt
trots given lejd. Krummedike förklarade, att
K. själv brutit lejden, och en domstol dömde
honom som landsförrädare. Hans hustru i
andra giftet, Mette Ivarsdotter Dyre, blev
sedan omgift med riksföreståndaren Svante
Nilsson (Sture). (J. J-n.)
Knutarv, Centu’nculus mi’nimus, en till fam.
Primulaceae hörande liten enårig ört med
små, vitaktiga blommor, som växer sällsynt
på fuktig sandjord i s. Sverige. G. M-e.
Knut Bosson, biskop i Linköpings stift (d.
1436), tillhörde ätten Natt och Dag (se d. o.,
släktöversikten). K. inskrevs 1381-i jur.
fakulteten i Prag, var då kantor i Linköping, var
1390 dekan samt valdes 1391 till biskop där,
vartill han vigdes i Vadstena 1393. K. var
bland dem, som mars 1388 hyllade Margareta,
deltog i Nyköpingsmötet 1396 och i
upprättandet av unionsakten i Kalmar 1397. På
herredagen i Vadstena 1434 tvang Engelbrekt
med våld och hot K. att uppsäga Erik av
Pommern tro och lydnad. K. erhöll därpå
Stegeborgs slott. Han var ett av rådets
ombud i Halmstad 1435 och bevistade 1436
riksdagen i Arboga. Den högättade K. var en
starkt politiserande prelat, skicklig intrigör,
som stiftschef självrådig, ofta i konflikt med
andra samt hade intrasslade affärer. Hans
försök att stödja abbedissan Ingegerd
Knutsdotter (se d. o.) i Vadstena var föga hedrande,
och abbedissan avsattes 1403. Litt.: T Höjers
monogr. om Vadstena kloster (1905); Y.
Bri-lioth, »Svensk kyrka, kungadöme och
påvemakt» (1925). B. H-d.
Knutby, socken i ö. Uppland (Roslagen),
Närdinghundra härad, Stockholms län; 143,77
kvkm, 1,485 inv. (1929). Odlad bygd i n. v.
kring Olandsåns övre lopp och tillhörande
sjöar. 2,564 har åker, 10,302 har skogs- och
hagmark. Flera gårdar lyda under
Gimo-österby bruks a.-b. Ingår i K. och Faringe
pastorat i Ärkestiftet, Närdinghundra kontr.
Knuth [knott], dansk adelssläkt, urspr. från
Mecklenburg, nämnes tidigast 1230. Släkten
inkom till Danmark på 1600-talet och blev
grevlig 1714 (till grevskapet K n u t h e
n-b o r g, numera upphävt i enlighet med lagen
av 4 okt. 1919); även en friherrlig gren
finnes. Mest känd är greve F r e d e r ik
Marcus K. (1813—56), amtman i Sorö,
utrikesminister mars—nov. 1848 och som sådan
avgjord anhängare av den nationella
politiken Biogr. av A. Thorsöe (1911). Om ätten
se Danmarks Adels Aarbog 1919. B. H-d.
Knuthenborg, grevskap på Lolland,
Danmark, upprättat 1714 för ätten Knuth,
övergick till fri egendom 1926. Till K. hörde 5
huvud- och 6 arrendegårdar samt ett
fideikommisskapital av 3,5 mill. kr.
Knut Holmgersson, se Knut, svenska
konungar, 2.
Knut Håkonssön jarl, norsk storman, kallad
Junker Knut (omkr. 1207—61), son till
jarlen Håkon Galen. Blev vid sitt arvskrav
på kronan avvisad vid riksmötet i Bergen
1223, var en tid ribbungarnas tronkandidat
men blev 1227 slagen och fängslad av Håkon
Håkonssön, som han sedan följde i striden
mot sin svärfar, Skule jarl. K. var senare
landets mäktigaste storman. J. J-n.
Knut Jonsson. 1. Drots (var d. okt. 1347), son
till Johan Filipsson (se d. o. och B 1 å,
släktart.). K. bodde på Aspenäs i Ydre, nämnes som
riddare 1299, som riksråd 1305 och som
lagman i Östergötland 1310. Han blev konung
Birgers drots 1311, men vänskapen svalnade,
och 1316 var J. v. Brunkow drots. Efter
Nyköpings gästabud 1317 nämnes K. febr. 1318
som en av Birgers löftesmän vid fördraget i
Helsingör men slöt sig efter Birgers fall till
hertiginnorna och nämnes som deras råd okt.
s. å. Han deltog i stilleståndsfördraget med
Danmark nov. s. å. och var därefter rådets
främste man. K. blev den ledande i
förmyndarstyrelsen för Magnus Eriksson och var
1322—33 (el. 1334) åter drots. Han användes
av Magnus som löftesmän vid förlikningen
med norrmännen 1339 och fördraget med
skåningarna 1340. Om K:s maka se F o 1 k
unga-ät t e n, sp. 751. Litt.: Y. Brilioth i »Sv.
biogr. lexikon», II (1920), och R. Pipping i
Hist. Tidskr, för Finland 1924. B. H-d.
2. Svensk storman av ätten Tre rosor (jfr
d. o., släktöversikten), son till konung
Hå-kons anhängare Jon Knutsson. Var på
1430-talet medlem av rådet och lagman i
Västergötland. I sitt andra gifte, med Agnes, dotter
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
