Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knös, Anders Olofsson - Knös, Börje Anders Olof - Knös, Carl Johan - Knös, Gustaf - Knös, Olof Andersson - Knös, Thecla - Ko - Koadjutor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
921
Knös, B. A. 0.—Koadjutor
922
hängare av och förkämpe för den Wolfska
filosofien och 1743 promoverades till fil. mag.
Efter en religiös väckelse 1747 övergav han
tanken på den akademiska banan och lät
prästviga sig för hemstiftet, där han
tjänstgjorde som präst och skolman på skilda orter
och omsider blev
lektor (1756) och
domprost (1771) i Skara.
Teol. dr 1768,
kallades han 1769 och 1778
av stiftets
prästerskap till riksdagsman.
1793 blev han led. av
eeklesiastikkommittén.
1770 uppfördes han
på förslag till teol.
professur i Uppsala
men förbigicks vid
utnämningen. 1767 och
1788 var han uppförd
på biskopsförslag i andra rummet. Tidigt
påverkad av pietismen och herrnhutismen, drevs
han i sin opposition mot ortodoxiens
dogmatiska spetsfundigheter och ensidiga
objek-tivism till en betoning av det etiska och
praktiska, som småningom kom honom att i
lärorna om arvsynden, försoningen och
treenigheten närma sig swedenborgianismen (se
R. Sundelin, »Svedenborgianismens historia»,
1886). Av K:s skrifter märkas
»Institutio-nes theologiæ practicæ» (1768), »Några
anmärkningar ang. vår gamla psalmbok» (1769),
»Compendium theologiæ practicæ» (1773),
»Anmärkningar öfver Pauli epistel till the
romare» (1776), »Catechetiska föreläsningar» (2
dir, 1779—80) och »Bref till N. N. om
religionen och den sanna moralen» (1784). E.Nwn.
Knös, Börje Anders Olof, ämbetsman
(f. 1883 5/3), sonson till A. E. K. Efter att
ha blivit fil. dr i Uppsala 1908 blev K. 1910
amanuens, 1917 förste kanslisekr. och 1923
kansliråd i Ecklesiastikdep. och är sedan
1929 t. f. statssekr. där. Han har tjänstgjort
som sekr. eller notarie hos ett flertal
kommittéer och riksdagsutskott
(folkundervisnings-kommittén 1912—13, 1902 års
lönereglerings-kommitté 1916—18 m. fl.). E. Spr.
Knös, Carl Johan, teolog, pedagog
(1767—1835), son till A. O. K. Blev 1792
docent i historia vid Uppsala univ., 1796
gym-nasieadjunkt, 1801 teol. lektor och 1825
domprost i Skara. Teol.
dr 1809, fick han 1818
teol. professors n. h.
o. v. 1826 träffades
han av ett slaganfall,
som för hans
återstående livstid band
honom vid sjuksängen i
svåra plågor. — K.
var en djupt anlagd
personlighet, som med
framgång ägnade sig
även åt praktiska
värv. Bl. a. var han
1807—17 sekr. i
Skara
borgs läns hushållningssällskap och från 1816
v. ordf, i Skara stifts under hans medverkan
grundade bibelsällskap. Vid riksdagarna 1809
—25 var K. stiftets representant. Han skrev
bl. a. »Hebreisk språklära jemte inledning om
hebreiska litteraturen» (1818).
Knös, Gustaf, orientalist, teolog (1773—
1828), bror till C. J. K. Blev efter fil.
studier 1800 teol. kand, i Uppsala, varefter han
utnämndes till docent i G. T:s och N. T:s
exegetik. Efter fleråriga studier vid
utländska univ. utnämndes han 1806 till
akademiadjunkt i österländska språken; 1810 blev han
prof, i grekiska, 1814 i österländska språk.
1817 lät han prästviga sig och kallades s. å.
till kyrkoherde i Väster-Åkers och Dalby
patronella pastorat med kungl. tillåtelse att
därjämte få behålla sin professur. Han blev
teol. dr 1818. — Det djupa religiösa sinnet
hade K. gemensamt med sin farfader, fader
och sina bröder, men det enda arbete av
honom, som väckte någon större
uppmärksamhet, var den bekanta skriften »Samtal med
mig sjelf om verlden, menniskan och Gud»
(1824; 2:a uppl. 1827), en självbekännelse,
vari han ger uttryck åt sin swedenborgianska
åskådning. En skarp recension i tidskr. Svea
föranledde utgivandet av »Försök att utreda
några vigtiga frågor», som utkom året före
hans död. I förening med sin broder O. A.
Knös och G. Rosén utgav han »Ossians
skaldestycken», 1—3 (1794—1800). Bland hans
övriga arbeten må nämnas »Chrestomathia
sy-riaca maximam partem e codicibus
manuscrip-tis collecta» (Göttingen 1807) och »De lingua
Sabæorum» (i Acta Societatis Scientiarum
Götting.).
Knös, Olof Andersson, historiker (1756—
1804), son till A. O. K. Blev 1779 fil. mag.
i Uppsala, 1780 docent och 1784 e. o. adjunkt
där samt 1796 lektor vid gymnasiet i Skara.
K. stiftade 1786 Historiska sällskapet (se
Historiska föreningar, sp. 1066).
Bland hans litterära kvarlåtenskap märkas
de i Skara stiftsbibliotek förvarade s. k.
Knö-siska anekdoterna till Sveriges äldre litterära
historia. E. Spr.
Knös, T h e c 1 a, författarinna (1815—80),
dotter till Gustaf K.; tillhörde den
Atter-bom-Geijer-Silfverstolpeska kretsen i
Uppsala. Efter moderns död 1855 försjönk hon i
svårmod, som efter en
period av hälsa 1869
övergick till
sinnessjukdom. 1851 fick hon
Sv. akad:s stora pris
för ett tegnériserande
epos, »Ragnar
Lod-brok», och det mindre
för en samling smärre
dikter. Hon skrev
även sagor
(»Elfvor-nas qvällar», 1852).
Hennes lyrik är nätt
och täck epigondikt,
stämningar, hemlivs-
och genrebilder (»Dikter», I 1852, II 1853).
1881 utgåvos »Efterlemnade anteckningar».
Se V. Horn, »De små Knösarna» (1921). R-n B.
Ko, honan hos nötkreaturen samt av älg,
ren och hjort.
Koadjutor, medhjälpare, biträde; inom
rom.-kat. kyrkan en biskops, abbots el.
kyrko
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
