Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kohärer el. Branlys rör - Koi-koin - Koil - Koimeterion - Koincidens - Koincidensmätare - Kointos Smyrnaios - Koiska tyger - Koivisto - Koj - Kokabuske - Kokain - Kokainförgiftning, Kokainhydroklorid, Kokainism, Kokainist - Kokanada - Kokand, Chokand (Kakan) - Kokard - Kokböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
949
Koi-koin—Kokböcker
950
inverkan upphört, kvarstår ledningsförmågan.
Genom lindrig mekanisk skakning (t. ex. med
hjälp av en elektromagnetisk hammare)
återgår pulvret i oledande tillstånd. K:s
grundfenomen iakttogs av Munck af Rosenschöld
(1838) men tillämpades tekniskt först av É.
Branly (1890). — Jfr
Blixtregistre-ringsapparater. J.T.
Koi-koin, se Hottentotter.
Koil, stad i Främre Indien, se Aligarh.
Koimete’rion, se Katakomber, sp. 506.
Koincide’ns (av lat. con, tillsammans med,
och inci’dere, nedfalla, träffa in på),
sammanfallande, överensstämmande.
Koincidensmätare,
avståndsmätningsinstru-ment, grundade på att vid mätning två bilder
av mätföremålet (mast, flaggstång, träd,
kyrkspira el. annat vertikalt föremål) bringas
i koincidens. Jfr Avståndsmätning.
Kointos Smyrnäi’os [kå’in-] se Quintus
Smyrnaeus.
Koiska tyger [kå’-], se Kos.
KdVvIsto, finsk socken, se Björkö.
Koj (ty. Koje, holl. lcooi), bädd på fartyg.
Fast k. brukas i hytter, salonger och
mässar. Hängkojer användas i regel på
ör-logsfartyg för däcksmanskapet; de upphängas
på kojkrokar under däcksbalkarna samt äro
av segelduk, med en vid denna fäst madrass
med överdrag. Slingerkoj är en bädd,
rörlig kring två tappar, så att den ej följer
med fartygets rullning. ö-g.
Kokabuske [kå’-], Erythro’xylon cöca, buske
av den tropiska och subtropiska fam.
Ery-throxylaceae, som växer vild på Andernas ö.
sluttningar i Peru samt även odlas där och
annorstädes i Anderna. Av inkafolket ansågs
den för helig, sannolikt på grund av bladens
upplivande verkan. Tuggade tills, m. kalk el.
aska, döva de känslan av hunger, törst och
trötthet och synas därför skänka nya krafter.
Se vidare Kokain. G. M-e.
Kokain [kå-], alkaloid i bladen av
kokabusken (se föreg. art.). Medicinskt brukas
kokainhydroklorid, cocaini
hydro-chlo’ridum, Ci7H2iNO4 . HC1.
Kokainmoleky-len består av ekgonin (CgHjsNOs), en
ben-soesyrerest (CgHg. CO) samt metyl (CH3).
K. nedsätter eller upphäver känseln,
särskilt för smärta, i de kroppsdelar, som direkt
utsatts för dess lokala inverkan. Medlet
verkar ej på den oskadade huden men väl på
slemhinnor eller genom insprutning i
vävnaderna. Anbragt på mun- och
nässlemhinnan, borttager k. smak och lukt. Därjämte
sammandragas blodkärlen och inskränkes
avsöndringen, varigenom slemhinnan blir blek
och torr. Giftet verkar förlamande såväl på
känselnervernas ändapparater som på dessa
nervers finare grenar. K:s lokalverkan
börjar efter några minuter och varar omkr. 10—
15 min. På hjärnans förrättningar verkar k.
upplivande, med angenäma fantasier, ifall
förut trötthet, nedstämdhet, hunger och törst
varit rådande. — K. visar en betydande och
nyckfullt växlande giftighet. Redan av
vanliga doser framkallas ibland matthet, svindel,
blekhet, t. o. m. svimningsanfall, ibland åter
munter upphetsning. Svår förgiftning
utmär-kes bl. a. genom omtöckning, kräkningar,
hjärtsvaghet, häftig kramp, förlamning och
död. 1 g kokainsalt kan döda på några
minuter. Kronisk förgiftning (k o k a i n i s m)
förekommer i Sydamerika bland kokatuggare
samt i de flesta kulturländer i samband med
missbruk av kokainsalt till snusning. De, som
missbruka k. (k o k a i n i s t e r), förete vanl.
utmärgling, krypningskänsla i huden
(»ko-kaindjur») och psykiska rubbningar, anfall
av upphetsning och dessemellan slöhet.
Kokainlasten har under senare år åstadkommit
fruktansvärt förödande verkan.
K. brukas såsom lokalt bedövande
medel dels för att möjliggöra smärtlöst
utförande av operationer eller undersökningar,
dels ock för att häva förut bestående smärta.
En slemhinna kan göras känsellös för en
stund genom pensling eller pådrypning av
kokainsaltlösning (5—20 %, i ögat vanl. 2 %);
huden anesteseras genom insprutning. Genom
tillsats av något adrenalin till vätskan bringas
blodkärlen till sammandragning, vilket bidrar
till att känsellösheten blir långvarigare och
starkare. — I st. f. k. nyttjas i vissa fall,
t. ex. vid lumbalanestesi (se L u m b a 1 p u n
k-tion), tropakokain, novokain el.
andra mindre giftiga ersättningsmedel. — Mot
magsmärtor och kräkningar, även sjösjuka,
försökes kokainsalt invärtes i dos av 1 till
högst 5 cg. Utvärtes brukas k. i salva mot
smärtande hudåkommor, klåda o. dyl. C. G. S.
Kokainförgiftnlng, Kokainhydroklorid,
Ko-kaini’sm, Kokaini’st, se Kokain.
Kokanada [kåukonädo], se Cocanada.
Koka’nd, C h o k a’n d (K a k a’n). 1.
Fordom kanat i Västturkestan, motsv. nuv.
Fer-gana. Styrdes på 1400-talet av Timurs
ättlingar, lydde 1511—97 under Bochara, var
sedan åter självständigt och nådde i början
av 1800-talet stor omfattning (Samarkand,
Taschkent) men dukade under för det ryska
framträngandet 1876 (se T u r k e s t a n,
historia). — 2. Huvudstad i distr. Fergana,
Us-bekistan, förr huvudstad i kanatet K.; 69,324
inv. (1926). Är en gammal stadsanläggning,
som fick betydelse som residensstad på
1800-talet. Centrum för Ferganas bomullshandel;
sidenindustri. A. B-n.
Kokärd, en i de flesta fall i ett lands
na-tionalfärger gjord bandrosett, som utmärker,
att dess bärare är i statens (det allmännas)
tjänst; brukas allmänt inom arméerna och
flerstädes även av civila tjänstemän på
huvudbonaderna. Den svenska gula
militärkokar-den, som bäres av officerare och
underofficerare, torde härleda sig från den halmkokard,
som efter slaget vid Lund gavs som
hederstecken åt Livregementet.
Kokböcker. Den kulinariska litteraturen i
Sverige odlades redan tidigt. Den första
antydan till kokbok är »Sundhetens spegel» av
Andreas Sparman; den utkom 1642, tillägnad
drottning Kristina. Bland goda råd, som ges
i denna bok, avhandlas i ett kapitel våra
födoämnen med vinkar om deras tillagning.
Den första egentliga k. i modern mening
finnes i Rålambs »Adelig öfning» (6 bd, 1690
—94). Är 1736 utkom »En liten kokbok,
hwarjom och enom efter stånd och wilkor
af det ehrbara fruentimbret till tienst». 1755
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
