Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokböcker - Kokenhusen - Kokett - Kokgas - Kokill - Kokillhärdat gjutgods - Kokkola - Kokkoliter - Kokkolitkalk - Kokkonsten el. Matlagningskonsten - Koklådor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
951
Kokenhusen—Koklådor
952
utgav Kajsa Warg sin berömda kokbok, som
utkommit i en mängd upplagor och fått många
efterföljare. En av de mest spridda k. under
1800-talet är Gustava Björklunds »Kokbok
för husmödrar». Epokgörande var dr Ilagdahls
väldiga kokbok (1879; flera uppl.). Under
1900-talets första årtionden ha massor av k. sett
dagens ljus, behandlande matlagning i allm.,
ss. »Hemmets kokbok» (30 uppl.) och »Stora
kokboken» (under tryckning 1929), utg. av
Fackskolan i Uppsala, »Iduns kokbok» (14
uppl.), Ingeborg Zethelius, »Lilla hjälpredan»,
Tora Holm, »Billig mat», m. fl. Av k. i
specialämnen må nämnas dels dietkokböcker av
Wa-lin, Schager och Bergström i Stockholm,
Carl-berg i Uppsala, dels vegetariska k., bland
vilka Ellen Askers vegetariska kokbok var
en av de första. I. N-y.
Kokenhusen [kå’-], lett. Koknese, fordom
stad och fästning, nu kyrkby och
järnvägsstation, vid Düna i Lettland, 87 km ö. s. ö.
om Riga. K. belägrades 1601 av svenska
trupper, som nödgades giva sig, sedan Chr.
Radzi-will 17 juni slagit Carl Carlsson Gyllenhielm,
som anryckte till deras undsättning. 1608
erövrades K. av svenskarna men återtogs s. å.
av polackerna under Chodkiewicz. Gustav II
Adolf intog 15 juli 1625 K. Fästningen togs
1656 av ryssarna med storm, varvid den
fåtaliga besättningen nedhöggs till sista man.
K. återlämnades av dem vid freden 1661 och
uppgavs vid utbrottet av stora nordiska
kriget av svenske kommendanten åt sachsarna.
Juli 1701 sprängdes slottet av de för Karl XII
retirerande sachsarna. L. W :son M. (L. af P.)
Koke’tt (fr. coquet, fem. coquette),
behag-sjuk; kvinna, som lägger an på att vinna
männen. — Verb: Kokettera. — Subst.:
Koketteri.
Kokgas, se L y s g a s.
Kokill [kåki’l], en tackjärnsform, i vilken
smält metall gjutes, för att man skall erhålla
vissa för vidare bearbetning lämpliga
styckedimensioner. Koki 1 Ih ä rd n i n g vid
tack-järnsgjutning ger gjutgodset en hårdare yta
än godsets inre. Se vidare G j u t n i n g och
Järn. G. H-r.
Kokillhärdat gjutgods, se Gjutning,
sp. 711.
Ko’kkola, finskt namn på Gamlaka,rleby.
Kokkollter, mikroskopiska skivor av
kalci-umkarbonat, huvudsaklig beståndsdel i k o
k-kolitkalk, en tät, ofta jordartad
kalksten. K. omgiva vissa till
flagellater-n a (se d. o. samt bild 3 B och C, sp. 546)
hörande organismer, vanl. sammanfattade som
fam. Coccolithophorideae. Kokkolitkalk
förekommer i Skandinaviens krita i den till senon
hörande skrivkritan och i de till danien (den
yngre kritan) hörande Saltholmskalk och
»blegekridt» (se K r i t s y s t e m e t). K. A. G.
Kokkolitkalk, se Kokkoliter.
Kokkonsten el. M a 11 agn i n gskon s te n
har till uppgift att på lämpligaste sätt
bereda våra födoämnen, så att de kunna
assimileras av kroppen. Denna måste näml,
tillföras födoämnen av lämpligt slag och i
tillräcklig mängd som ersättning för de ämnen,
vilka gå förlorade genom den alltjämt
fortgående förbrukningen av dess beståndsdelar.
Ord, som saknas under
Modern k. förutsätter hos sina utövare icke
blott renlighet, uppövat handlag och pålitlig
smak utan även ett visst mått insikter om
födoämnenas sammansättning och kemiska
egenskaper, de fysiska företeelserna vid
födoämnenas tillagning, matsmältningens förlopp
samt vad som kräves för friska eller klena
personer i olika klimatiska och
arbetsförhållanden. En riktig tillredning av födoämnena
innebär icke blott att göra dem lättsmälta
och välsmakande utan även att eliminera
möjligen förefintliga skadliga ämnen.
Hos de antika folken utvecklades k. raskt
och drevs under kejsartiden till höjden av
överdåd och förkonstling. Om den tidens k.
kan man göra sig en rätt klar föreställning
genom en kokbok, utgiven senast 300 år f. Kr.
och uppkallad efter den romerske
gourman-den Apicius. På högkonjunkturen under
antiken följde en nedgångstid, men under
900—1000-talet började munkarna nydana
den gamla matlagningskulturen. K.
utvecklades än mer mot medeltidens slut och fördes,
riktad med Indiens kryddor, från Italien
över till Frankrike, som under 1600- och
1700-talet tillvann sig den härskande
ställning på detta område, som det ännu innehar.
— Efter revolutionens utbrott inrättade en
del mästerkockar, som blivit utan anställning,
restauranger: den franska k.
demokratiserades och blev hela Europas egendom. I Sverige
var matlagningen under medeltiden mer
rikhaltig än nutilldags och utmärkte sig
särskilt för sin förkärlek för »det bastanta», ett
nationellt drag, som kulminerade vid den
svenska överklassens gästabud på 1600-talet.
Så småningom har svensk matlagning
reformerats. Genom den allt livligare samfärdseln
och utbytet länderna emellan har den
moderna svenska k. tagit starka intryck av
andra länders, särskilt av den franska och
tyska. Men trots inflytande utifrån har varje
lands k. sina särdrag, som ej kunna eller böra
försvinna, betingade som de äro av vanor,
klimatiska förhållanden, tillgång m. m. Den
franska k. utmärker sig alltjämt genom en
högt uppdriven förfining och elegans, den
tyska är däremot mer kompakt och tung.
Betecknande för engelsk k. torde vara den
rikliga användningen av kött och feta rätter
och en viss ensidighet i tillagningen. Italiens
k. är nära besläktad med den franska med
ett starkt inslag av de nationella rätterna
makaroni och polenta. Anmärkningsvärt är
vilket stort inflytande den moderna
närings-fysiologien sedan 1800-talets slut haft och
har på födans rationella tillagning. Jfr D i e t
och Födoämnen. (I. N-y.)
Koklådor. Iakttagelsen, att mat kap »koka»
färdig vid lägre temp. än 100° C, har lett
till användandet av k. Effektiviteten hos
en sådan beror helt och hållet på dess
förmåga att isolera kokkärlet från den yttre,
avkylande luften. K. kunna vara av allra
enklaste slag och kunna lätt tillverkas i
hemmen, men i handeln finnas numera k. el.
k o k s k å p såväl med elektricitet som med
gas, där man tillför helt litet värme, så att
temp. i kokkärlet ständigt håller sig på
samma gradtal. Maten behöver för kokning i
C, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
