Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolbe, Hermann - Kolbenheyer, Erwin Guido - Kolberg - Kolberger Heide - Kolborste - Kolbotten - Kolbriketter - Kolbullar - Kolbäck - Kolbäcksån - Kolchis - Kold, Kristen Mikkelsen - Kolde, Theodor von - Kolderup-Rosenvinge, Janus Lauritz Andreas (rättshistoriker) - Kolderup Rosenvinge, Janus Lauritz Andreas (botanist) - Koldewey, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
961
Kolbenheyer—Koldewey, K.
962
redigerade från 1870 Journal fiir Praktische
Chemie; han skrev bl. a. »Ausführliches
Lehr-buch der organischen Chemie» (2 bd, 1854,
1860). Led. av sv. Vet.-akad. 1864. G. S-ek.
Ko’lbenheyer [-hålor], Erwin G u i d o,
österrikisk författare (f. 1878), fil. dr. K.
debuterade med sorgespelet »Giordano Bruno»
(1903) och har sedan skrivit stora romaner:
»Amor dei» (1908) om Spinoza, »Meister
Joachim Pausewang» (1910) om Böhme, den
moderna »Montsalvasch» (1912), en trilogi:
»Pa-racelsus. Die Kindheit» (1917), »Das
Ge-stirn des Paracelsus» (1922) och »Das dritte
Reich des Paracelsus» (1926), »Das Lächeln
der Penaten» (1927) och en samtidsmetafysik,
»Die Bauhütte» (1925). K. är en kraftfull
berättare med naturalistiskt, koncentrei at
patetiskt föredrag och symboliskt historisk tendens.
Kolberg [kå’lbärk], stad i preuss. prov.
Pommern, vid Persantes utlopp i Östersjön;
33,170 inv. (1925). K. är en livligt besökt
kur- och badort (havsbad samt varma
sool-och gyttjebad). — K. uppstod på 900-talet
kring ett slaviskt fäste, avträddes 1276 av
Pommern till stiftet Kammin och upptogs
1284 i hansan. Staden innehades av
svenskarna 1631—53 och tillföll genom
westfaliska freden Brandenburg. Monogr. av R.
Stoewer (1927). E. L-r;L. afP.
Kolberger Heide [kådbärgar hai’doj, del
av farvattnet utanför Holstein mellan
Kiel-fjorden och Femern, bekant genom där
utkämpade sjöslag mellan svenska och danska
flottor. Beträffande sjöslagen 1644 se
Femern. 24 april 1715 utkämpades ett slag
mellan C. H. Wachtmeister (4 skepp och 2
fregatter) och Chr. C. Gabel (8 skepp och
2 fregatter). Den svenska eskadern
tillfogades svåra skador, och huvudsakligen
genom vaksamheten hos fregattkaptenen P.
Wessel (Tordenskjold) gick hela svenska
eskadern förlorad. Se därom G. Unger, »Karl XII
och östersjökriget 1715» (1928). ö-g.
Kolborste, kontaktborste av kol. Jfr
Elektriska maskiner, sp. 593 och
598 (bild 14).
Kolbotten, plats, där en kolmila reses.
Kolbriketter, se Briketter.
Kolbullar, förr skogsarbetarnas vanligaste
föda. Vetemjöl röres med vatten till stadig
smet, som saltas lätt. Enbart fett fläsk (s. k.
amerikanskt) smältes i en stekpanna.
Vete-mjölssmeten lägges i pannan och gräddas på
båda sidorna på glöd el. kol till en tjock
pannkaka. S-r.
Kolbäck, socken i Västmanlands län,
Snev-ringe härad, på Mälarslätten, kring
Kolbäcks-åns och Strömsholms kanals utlopp i
Mälaren; 49,61 kvkm, 3,366 inv. (1929). 2,360 har
åker, 1.419 har skogs- och hagmark. I K.
Strömsholms kungsgård samt Hallstahammar
m. fl. industriorter vid Kolbäcksån. Ingår i
K. och Säby pastorat i Västerås stift,
Munktorps kontrakt.
Kolbäcksån, vattendrag, uppstår i s.
Dalarna av flera källarmar, som förenas i sjön
Väsman (155 m ö. h.), genomflyter Barken
och i Västmanland Åmänningen m. fl. sjöar
och utfaller i Mälarfjärden Galten; största
längd 170 km, flodområde 3,150 kvkm,
dispo
nibel medelvatteneffekt 63,000 hkr, därav
utbyggd 41,300 hkr, främst vid Ludvika,
Smedjebacken, Fagersta, Ramnäs, Surahammar,
Trångfors, Hallstahammar och Västerkvarn
(se dessa ord). Se även Strömsholms
kanal.
Ko’lchis (grek. Kolchi’s, lat. Co’lchis) hette
fordom en landsträcka vid ö. ändan av Svarta
havet (Pont os Euxeinos). Landet
genomströmmas av floden Rion (de gamles Fasis) och
är en fruktbar men sumpig och av
febersjukdomar hemsökt flodslätt. I de grekiska
forn-sagorna är K. bekant som Medeas
fädernesland och målet för argonauternas härfärd
för att hämta det gyllene vädursskinnet (se
Argonauterna). Under äldre tider
styrdes K. av konungar, vilka voro beroende av
perserna, införlivades sista årh. f. Kr. med
Pontiska (Mithridates) och därpå med
Romerska riket. A. M. A.*
Kold, Kristen Mikkelsen, dansk
skolman (1816—70). Var skomakarson från
NordjyIland, tog skollärarexamen 1836, var
1842—47 missionär och bokbindare i Smyrna,
deltog i kriget 1848
och blev därefter
informator hos V.
Bir-kedal (se d. o.) i
Rys-linge. K. var en av de
första, som
förverkligade Grundtvigs idéer
om folkupplysning
genom sin folkhögskola
i Ryslinge 1851,
flyttad 1853 till Dalby
och 1862 till Dalum
vid Odense, där K.
undervisade till sin
död. K. var den borne
pedagogen; han ville främst ge sina elever en
folklig och kristlig väckelse och först därefter
upplysning. Hans idéer blevo grundläggande
för den danska folkhögskolan. Biogr. av F.
Nygaard (2 bd, 1895). P. E-t.
Ko’lde, Th e o d o r von, tysk
kyrkohisto-riker (1850—1913), e. o. prof, i Marburg 1879
och prof, i kyrkohistoria i Erlangen 1881.
Gjorde betydande insatser som forskare dels
inom den luterska reformationshistorien, dels
inom Englands kyrkohistoria. Nämnas må
hans »Historische Einleitung in den
symbo-lischen Büchern der lutherischen Kirche» (3:e
uppl. 1913). Biogr. av H. Jordan (1914). Hg Pl.
Ko’lderup-Rosenvinge, Janus Lauritz
Andreas, dansk rättshistoriker (1792—
1850). Blev 1817 jur. dr, 1818 e. o. och 1830
ord. prof, vid univ. Utom en mängd viktiga
rättshistoriska avh. författade K. det
grundläggande arbetet »Grundiids af den danske
lovhistorie» (2 bd, 1822—23; 3:e uppl. 1860)
och inlade stor förtjänst genom sin »Samling
af gamle danske love», bd 1—5 (1821—46).
KoJderup Rosenvinge, Janus Lauritz
Andreas, dansk botanist (f. 1858), den
föregåendes sonson. Blev 1888 fil. dr, 1900 docent
i botanik och var 1916—28 e. o. prof. K:s
specialområde är algerna; grundläggande är hans
»The marine algæ of Denmark» (1909—24).
Koldewey [kåJdovai], Karl, tysk
polar-resande (1837—1908). Ledde 1868 den första
XI. 31
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
