Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koldewey, Karl - Koldewey, Robert - Kolding - Koldioxid - Koldisulfid - Kolemi el. Cholemi - Kolera (sjukdom)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
963
Koldewey, R.—Kolera
964
tyska expeditionen till Spetsbergen och 1869
—70 till ö. Grönland, vilka han skildrade i
»Die erste deutsche Nordpolexpedition» (1871)
och »Die zweite deutsche Nordpolfahrt» (2
bd, 1873—74). Blev avdelningsföreståndare
för Deutsche Seewarte i Hamburg.
Koldewey [kå’ldøvåi], Robert, tysk
arkeolog (1855—1925). Deltog sedan 1882 i
arkeologiska utgrävningar i Mindre Asien,
Syd-italien, på Sicilien och Egeiska öarna samt i
Syrien och Mesopotamien. Ett storverk var
den av honom ledda utgrävningen av
Babylons ruiner (1898—1917). K. utgav bl. a. »Die
Tempel von Babylon und Borsippa» (1911), »Das
Ischtar-Tor in Babylon» (1918) och »Das wieder
erstehende Babylon» (1913; 4:e uppl. 1925).
Koldinghus.
Kolding, stad i Vejle amt, Danmark, på
Jyllands östkust vid Koldingåns utlopp i
Kolding fjord; 16,745 inv., med förstäderna 21,470
(1925). K. nämnes på 1200-talet och var under
medeltiden rätt betydande. N. om K.
uppförde hertig Abel 1248 slottet
Kolding-h u s, som sedan utvidgades och befästes. Det
brann 1808 under de spanska truppernas
inkvartering där, och i ruinen inrymmes nu
ett museum. K. har en 7 m djup hamn, som
förbindes med Lilla Bält medelst en ränna
genom Kolding fjord. Viktig järnvägsknut
(se karta vid art. Danmark). Handel och
industri äro i uppsving. Litt.: P. Eliassen,
»K. fra middelalder til nutid» (1910). P. E-t.
Koldioxid, se Kolsyra.
Koldisulfid, se K o 1 s v a v 1 a.
Kolemi el. Cholemi (av grek, chdlè,
galla, och hdl’ma, blod), närvaro av
gallbe-ståndsdelar i blodet. Jfr G u 1 s o t.
Kölera (lat. cholera, av grek. chole’ra,
sjukdom med häftig kräkniug och diarré), ett
namn, som förr betecknade ett flertal
huvudsakligen av diarré karakteriserade
sjukdomar men numera endast avser en svårartad,
epidemiskt uppträdande infektionssjukdom,
Cholera epidemica (Cholera asiatica el.
Cholera morbus).
Den epidemiska k. är sedan urminnes tider
känd i Indien, där den endemiskt förekommer
särskilt kring floderna Ganges’ och
Brahma-putras nedre lopp. Större betydelse för Europa
synes den ha fått först under 1800-talet. Från
1826 och till nuv. tid har k. vid fem olika
tillfällen spritt sig över hela Europa eller större
delar därav, näml. 1826—37 (1834 Sverige),
1846—62 (1850 Sverige), 1864—75 (1872
Sverige), 1883—96 samt 1908—10, i synnerhet
under de tidigare epidemierna krävande
oerhörda offer. I regel har sjukdomen vandrat
från Indien över Afganistan och Persien
antingen till Kaspiska havet och Ryssland eller
till Egypten och därifrån vidare till Europa
via fartyg. Under världskriget inträffade i
ö. Europa minst 150.000 fall. För Sveriges
vidkommande har närheten till Ryssland varit
riskabel, då k. där före 1922 härjat nästan
årligen. Sedan nämnda år har någon större
koleraepidemi dock icke uppträtt i Ryssland.
Sjukdomen framkallas av koleravibrionen
(se Bakterier, sp. 743), som upptäcktes
av R. Koch (se d. o.) under 1883 års epidemi
i Egypten och Indien. Den är en 1,5 lång
och Ö.4 p. tjock, böjd stav, liknande ett
kommatecken, och är livligt rörlig. Denna
bakterie växer lätt på vanliga bakteriesubstrat
men är mycket känslig för hög temp., ljus,
torka och vanliga desinfektionsmedel. Den
förekommer dels i den kolerasjukes tarm och
avföring, dels i vatten eller födoämnen, som
infekterats av de sjukas uttömningar.
Smittan sprides därför på två sätt. Antingen
överföres den direkt från person till person,
varvid i regel bakterien passerar från den sjukes
uttömning till hans händer, därpå till den
friska personens händer och sedan direkt
eller med maten till den senares mun, eller ock
genom infekterat vatten, infekterad mjölk
el. dyl. I senare fallet och särskilt vid
överföring genom vattnet får epidemien ofta typen
av explosionsepidemi, d. v. s. ett stort antal
personer insjuknar samtidigt.
Sjukdomsbild. Då vibrionerna kommit in i
tarmkanalen och förökat sig tillräckligt,
uppstår en inflammation av tarmens slemhinna.
Alltefter inflammationens intensitet uppstå
lättare el. svårare sjukdomsbilder. Någon
gång inställer sig endast en lätt och hastigt
övergående diarré, den lindrigaste formen. I
regel inträder dock en våldsam diarré med ofta
upprepade, häftigt påkommande,
risvattenlik-nande uttömningar, följda av svår törst,
mat-tighet och kramp i vaderna, den medelsvåra
formen, stundom kallad k o 1 e r i n. Inträder
icke förbättring, inställer sig den svåra
formen, stadium algidum, som karakteriseras av
svår kramp i muskulaturen, cyanotisk blåröd
hudfärg, kalla extremiteter, våldsamma
kräk-ningar och diarréer, hjärtsvaghet med dålig
puls samt intorkningssymtom till följd av
den stora vattenförlusten. Detta stadium kan
ibland inträda omedelbart. I regel överlever
ej patienten den svåra formen.
Inkubations-tiden räcker 1—3 dagar.
Behandlingen går ut på att genom stora,
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
